- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
281

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - C. F. Dürre: Grundsatser för bedrifvande af modellsnickeriet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grundsatser för bedrifvande af modellsnickeriet.


Af doktor C. F. Dürre.

Bland arbetena inom gjuteriväsendet finnas väl få, som äro
af så stor vigt som modellsnickeriet, och om hvilket i öfrigt
få eller inga erfarenhetsrön ur praktiken äro antecknade.
Bedrifvandet af modellsnickeriet öfverlemnas derjemte åt
verkstadens mästare och har sålunda icke någon verklig teknisk
ledning. Detta bidrager till, att nästan alltid en gammal praxis
tillämpas äfven der, hvarest den noggrannaste omtanke vore på
sin plats. Måhända gifva följande rader anledning till ett
beaktande af dessa förhållanden.

A. Materialet.

Det trä som förarbetas till modeller måste först och främst
väljas med urskilning. Noga taget lämpar sig sällan ett
träslag i alla afseenden för det afsedda ändamålet, och
modellsnickaren är derföre på grund af noggrannheten i arbetet
tvungen att väl taga reda på egenskaperna hos de olika
träsorterna i allmänhet och företrädesvis hos de af honom använda.
För de allmännaste förhållandena torde följande uppgifter gifva
en tillräcklig hållpunkt.[1]

Af den rätta kännedomen om tvenne egenskaper hos träet,
nämligen krympningen och svällningen, framgå de erforderliga
försigtighetsreglor, som måste iakttagas vid utförandet af alla
träarbeten och således äfven af modeller. Till följd af dessa
egenskaper eger icke blott en volym- utan äfven en
formförändring rum hos föremålen, så att den nya formen ofta icke blir
ens geometriskt lika den gamla.

Det är af intresse att undersöka inverkan af fibrernas läge
i trädet på den olika krympningen. Delar man t. ex. en stam
längs efter i bräder eller plankor, så kan blott en af dessa gå
genom trädets axellinie, och dess midtelplan sammanfaller med
stammens diameterplan. Hos de andra bräderna äro fibrerna
olika ordnade å båda sidor, och häraf förklaras, hvarföre
plana stycken likformigt torkade slå sig krokiga, och detta
sålunda att den sidan som varit närmast trädets kärna blir
konvex. Denna böjning blir desto betydligare, ju större
förhållandet mellan bredden och tjockleken å brädet är. Häraf
framgår, att det är bäst att limma tillsammans flera smala
stycken, då större ytor skola framställas, hvarvid man bör
omvexla läget af styckena så, att än den konvexa än den
konkava ytan af bräderna blir vänd uppåt.

Träet blir mindre lätt krokigt i längdriktningen än tvärs
öfver – hvilket ju också är tydligt på grund af krympningens
natur –, men derföre inträder också i den senare riktningen
en annan slags formförändring, som är särdeles förarglig,
nämligen då brädet slår sig vindt. Orsaken härtill kan sökas dels
i fibrernas oreguliera krökning, dels i den vridna strukturen,
som anträffas hos de flesta växter, och hvilken egenskap
inom den botaniska fysiologien betecknas med uttrycket
"spiraltendens". Den gifver sig redan i det yttre till känna genom
sprickor i barken samt i grennerfvernas ömsesidiga ställning.

Medlen emot hvarje slags snedslagning och söndersprickning
hos träet sammanfattar Karmarsch i följanda punkter:

1. Den möjligast fullständiga uttorkning af träet i så tunna
stycken, som öfver hufvud taget förarbetas.

2. Träets genomdränkning och öfverdragning i förarbetadt
tillstånd med ämnen, som hindra fuktighetens inträngande.

3. Ett ändamålsenligt urval af fibrernas läge i träarbeten.

4. Iakttagande af ögonens och kärnans läge vid träets
sönderdelning och utarbetning.

5. Föremålens sammanfogning af så små delar som möjligt.

6. Sammanfogning med spelrum för krympningen för att
förekomma sönderslitning – eller mekaniska medel mot träets
kastning.

7. Växtsaftens aflägsnande ur träet genom åtskilliga
procedurer (utlakning, utkokning, basning med ånga m. m.).

B. Modellens sammansättning. Limning.

Sammansättningen af modellen, vid hvilken fibrerna böra
erhålla sitt vederbörliga läge, är det svåraste af hela arbetet. Allt
annat är i jemförelse härmed vida enklare än vid
möbelsnickeriet, der bland annat mycket större yttre fulländning naturligen
är nödvändig. Ehuru svårligen några allmänna grundsatser
kunna uppställas för en så komplicerad sak som
modellsnickeriet, så kan man dock, hvad beträffar konsten att sammanfoga
modeller, anföra följande:

1. Fibrerna i de närmast modellens yta varande
trälagren måste ligga i planer, hvilka så mycket som möjligt
äro parallela med ytan; hvarjemte fibrernas riktning måste vara
parallel med den riktning, i hvilken ytan har sin största
utsträckning.

2. Fibrerna i kärnan åter måste anordnas normalt mot
hylsans fibrer, på det att modellen icke för mycket måtte vara
utsatt för krympning.

Naturligen kan likväl detta icke uppnås alldeles
fullständigt annat än vid enklare former, och det ofvan anförda
representerar på visst sätt det oupphinneliga idealet för
modellsnickeriet. Deraf framgår dock alltid, huru man bör förfara för
att erhålla goda modeller. Kärnan göres sålunda af längdträ,
som utvändigt omgifves med normalt deremot och parallelt med
ytan lagda skålbräder. Då träfibrerna inom vissa gränser äro
att betrakta såsom raka, bör understundom det yttre af
modellen sammansättas af ett större antal stycken. Dessa stycken
blifva talrikare, ju mera den ifrågavarande modellen på grund af
sin form och sina dimensioner är utsatt för svallning i sand
och krympning. Dessa förhållanden gifva anledning till
begagnandet af olika träsorter vid modellernas framställning, särdeles
bör man för de partier, hvilka minst få vara utsatta för
krympning, använda sådant trä, som i så liten grad som möjligt
besitter denna egenskap. Allmänna reglor kunna lika litet gifvas
i detta afseende som för modellens sammanfogning, hvarföre
följande exempel må anföras för att närmare belysa saken.

I. Modeller för gjutning i öppen sand. Sådana
modeller, sorn skola afformas i öppen sand, måste besitta en viss
styrka för att kunna med hammarslag iudrifvas. Denna styrka
erhåller den, utom genom en omsorgsfull sammanfogning, medelst
passande förstärkningar. Ofta förstärker man äfven
modellkroppen i vertikal led (d. v. s. i höjdriktningen då modellen tankes
i sitt läge för iufonnning) och afformar den då naturligen
endast till en viss nivå.

Om en stor häll, vare sig den nu är noga fyrkantig och
full eller har en mera komplicerad omkrets samt öppningar
af olika form, skall framställas i modell för att afgjutas i
öppen sand, så är det framför allt nödvändigt att på baksidan
förstärka den, i det att man, vanligen följande diagonalerna i
rektangeln eller åtminstone den vinkelrätt mot läget af
bräder-nas fibrer gående riktningen, anbringar 12 à 16 lin. (36 à 48
m. m.) tjocka lister af 25 à 40 lin:rs (74 à 119 m. m.) höjd,
hvilka då på samma gång tjena såsom handtag.

Vid ramar eller galler, t. ex. fönster af alla slag, gör
man sjelfva stafvarne något högre och lägger på deras baksida
korslister, som förbinda de särskilda delarne af de yttre
anslagslisterna eller sargen med hvarandra och skydda hela
modellen mot förböjning.

Modeller för gjutning i öppen sand fordra i allmänhet en
något större krympmån, då sanden här i allmänhet tillstampas
lösare än i flaska och gjutgodset långsammare afkyles. Den
ena sidan förlorar visserligen sitt värme utåt, men man afbidar
såsom bekant knappast ytans stelnande, innan man öfverhöljer
densamma med sand och derigenom i möjligaste mån fördröjer
afkylningen. Huru mycket man i detta fall bör afvika från
det vanliga krympmåttet, måste för hvarje specielt fall utrönas,
emedan jernets och sandens beskaffenhet härvid hafva ett
ganska stort inflytande.

II. Enkla modeller för gjutning i tvådelad flaska.
I dylik flaska eller på gjuterigolfvet med pålagd öfverflaska
framställas en mängd föremål af både enklare och mera
kompplicerad natur. Såsom tillhörande den förra kategorien kan
man räkna sådana pjeser, hvilka ej i modell behöfva delas och
ej heller fordra någon kärna, d. v. s. sådana formstycken som


[1] Se i öfrigt K. Karmarsch’s Mekaniska Teknologi. II. Om
träarbeten, öfversatt af C. W. Eneberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free