Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - C. F. Dürre: Grundsatser för bedrifvande af modellsnickeriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pläga framställas af fet sand och inläggas i sandformen. Dylika
föremål äro i främsta rummet:
plana hällar och skenor med eller utan falsar eller öppningar;
genombrutna och ornerade plattor, luftgaller, plana trappdelar etc.;
roststänger och hela ugnsroster;
enkla maskindelar, ledskenor, planer och stag utan kärna,
lagerkroppar (så vidt de göras af gjutjern) o. s. v.
Alla dessa föremål måste i modell åt alla sidor förete en
fulländad yta och kunna derföre ej erhålla några förstärkningar,
som icke höra till pjesen. Sammansättningen af dessa modeller
måste derföre ske på sådant sätt, att de icke vid användningen
förlora sin form. Föremål af detta slag, hvilka förekomma
mycket ofta, såsom ugnshällar, ugnsgimor och roster,
kakelugnsdörrar och ramar m. m., formas för det mesta efter
metallmodeller, hvilka tör släta pjeser utföras af gjutjern och för
ornerade ofta af brons eller messing. En med afseende på
krympningen noga utförd trämodell afgjutes då med omsorg
upprepade gånger i det ifrågavarande materialet, hvarefter de
gjutna pjeserna bearbetas väl och sedan få tjena såsom
formmodeller. Hufvudregeln vid sammansättningen af sådana
modeller är att göra grundformen till föremålet af ett enda stycke
och derefter särskildt påsätta öfriga delar på denna
grundprofil.
III. Komplicerade modeller för gjutning i tvådelad
flaska med små kärnor. Om en kropps form är så beskaffad,
att den till en del måste formas i öfverflaskan och till en del
i underflaskan, och om dervid den i den förra liggande delen
är för grof för att tillåta formhalfvans aflyftande utan att formen
skadas, så delas modellen i skärningsplanet mellan båda
flaskhalfvorna. På sådant sätt modelleras t. ex. lagerstolar, så
framt de gjutas i vanlig sand, och likaså äfven en mängd andra
maskindelar, hvilkas uppräknande skulle blifva för vidlyftigt.
Den egentliga sammansättningen af sådana modeller är utan
reglor; hvarje enskildt fall fordrar särskilda försigtighetsmått,
hvilka dock icke för de oftast med stor massa försedda föremålen
ej äro så svåra att påfinna som vid stora ytor med föga gods.
Förfaringssättet vid framställningen af sådana delade modeller
är städse detsamma. Sedan tvärs tyckena blifvit med omsorg
sammanlimmade, bearbetas föremålet, tills dess form tydligt
framträder. Derpå skäres modellen i enlighet med af formaren
uttalad önskan itu, hvarefter de båda skärningsytorna bearbetas
så noga som möjligt. Nu sammanlimmas de skilda delarne
åter med pappersremsor, och modellen fulländas. Halfvornas
itusprängning försiggår sedan på grund af det pålimmade
papperet mycket lätt, hvarefter ytorna rengöras och förses med
tappar och hål (hvilket äfven kan göras förut) samt slutligen
målas eller fernissas. Naturligen kan man i speciela fall
bearbeta de båda halfvorna särskildt hvar för sig, då de på visst
sätt blott äro att betrakta såsom fortsättning till en del af
modellens öfveryta. Hoplimningen af de grofarbetade modellhalfvorna
förekommer isynnerhet vid alla sådana föremål, hvilkas
delningsplan är vinkelrätt emot den yttre hufvudytan, såsom t. ex. vid
flera prismatiska samt alla cylindriska och kulformiga kroppar.
IV. Hjul. Till donna klass af kroppar höra, utom
kugghjul af alla slag, spärrhjul, kedjehjul, lin- och remskifvor,
svänghjul och slutligen hjul för fordon af alla slag. Härvid behöfves
redan större omsorg vid modellens framställning; ty först och
främst äro hjulmodellerna alltid dyra och måste brukas
upprepade gånger, vidare måste de förfärdigas särdeles väl och
med riktiga dimensioner, och slutligen fordrar deras
konstruktion en mångfaldig delning af modellen, hvarigenom deras
soliditet lätt kan lida, om detta icke förebygges genom en
omsorgsfull sammansättning. Af alla dessa skäl söker man att vid
hjulmodellers sammanfogning lägga träfibrerna så, att de
vigtigaste ytorna icko kunna förändras genom krympning. Olika
slag af trä förenas derföre genom limning. Ringarne till smärre
hjul kunna förfärdigas på sådant sätt, att man limmar fanerträ
i flera hvarf på hvarandra och slutligen på detta fastlimmar
eller spikar tänderna, hos hvilka träfibrernas rigtning åter är
en annan. Om hjulringarne äro gröfre, eller om fanerträ är
svårt att få, utskär man ur bräder bågformiga stycken, hvilkas
kordor sammanfalla med fibrernas riktning och hvilkas längd
är riktad efter radien. Dessa stycken sammanlimmas i flera
hvarf på och bredvid hvarandra med omvexlande fogar, tills
den åstundade ringbredden erhållits. På samma sätt förfar man
med koniska hjul. Ringarne till cylindriska, koniska och
träkugghjul delas ej, hvaremot de för rem- och linskifvor samt
ledrullar måste delas – hos de förstnämnda på grund af
bredden, den ringa godstjockleken samt armarnes noggranna
placerande i hela hjulets midtelplan, och hos de båda sistnämnda
med anledning af konkaviteten på yttre periferien.
Kuggarne förfärdigas vanligen af långa ribbor, hvilka måste
gå genom schamplun, noga öfverensstämmande med kuggformen,
och derefter sönderdelas i stycken af samma längd som
kuggringens bredd. Deras fästande sker antingen helt enkelt genom
pålimning eller också genom de laxstjertformade innerkanternas
inskjutande i motsvarande spår. Båda dessa sätt att fästa
kuggarne äro dock icke praktiska och torde ej i användningen
så mycket skilja sig från det fria handarbetet vid
kuggmodellering, emedan man omöjligen kan på hjulringen utsticka tänderna
utan att betjena sig af maskiner med delningsinrättningar.
Kuggarnes fastspikande på hjulringen är ej heller att förorda,
emedan vid spikarnes inslående eller skrufvarnes tilldragande
den yttre kuggperiferien för hvarje gång måste lida skada och
oregelbundenheter uppstå i tändernas form.
Vid användning af delnings- och kuggskärningsmaskiner
limmar man på den af bågformiga stycken förfärdigade
hjulringen ett skikt, som är något tjockare än kugghöjden och består
af flera utaf hårdt trä sammansatta smala stycken, hvilkas fibrer
äro parallela med kuggbredden eller kuggkanten. Detta skikt
afsvarfvas i svarfstol till en tjocklek i det närmaste motsvarande
kugghöjden, hvarefter hjulet uppspännes på delningsskifvan,
der det indelas. Har det försiggått efter en eller annan metod,
utfräser man medelst en lämplig frässkifva rummet mellan
tänderna. Skola sålunda många kugghjul förfärdigas, måste man
ega ett stort antal frasar; hvarom icke är man tvungen att
arbeta efter mellanrummen, hvarigenom hela fördelen med den
mekaniska framställningen går förlorad. Dessa omständligheter
vid kugghjulstillverkningen hafva hufvudsakligen gifvit anledning
till att använda principen för den mekaniska framställningen
direkte på formningen af kugghjul, d. ä. till konstruktionen af
hjulformmaskiner, hvilka småningom börjat vinna anklang.
Hjulens armar och naf äro dels fasta dels lösa, hvilket
beror på hela hjulets sammansättning samt på den formmetod
som anlitas. Vid symmetriskt utförda hjul, således de flesta
cylindriska kugghjul, svänghjul, rem- och linskifvor, erhålla
armarne reguliera tvärsektioner, såsom ovala, runda och
korsformiga, hvilkas hufvudsymmetriplan sammanfaller med hjulets.
Detta symmetriplan utgör för alla ovala och runda armprofiler
delningsplanet för formhalfvorna och är vid de korsformiga
armarne parallelt med dessa, då de i formen horisontelt
liggande fjädrarne af korsprofilen komma att falla helt och hållet
i undre flaskan. Delningsplanet för de båda armhalfvorna
sammanfaller sålunda med den öfre ytan af dessa fjädrar. De
runda och ovala armmodellerna delas icke, men vid den
korsformiga sektionen afskiljas de öfre delarne och medfölja öfre
flaskan, från hvilken de sedan särskildt borttagas. Detsamma
sker äfven med osymetriska hjularmar af T-formig sektion,
hvars vinkelrätt emot hjulaxeln riktade del kommer i undre
flaskan, medan den andra följer med öfre flaskan. Vid koniska
hjul, hvilkas kuggar måste formas i undre flaskan för att vid
gjutningen blifva tätare, ligger den ifrågavarande hälften af
T-profilen nära kuggspetsarue, under det att den lösa delen stöder
hjulringens baksida. Träfibrerna gå naturligen i armarne radielt
till hjulet och förhindra hjulringens sammandragning, hvilken
eljest härigenom skulle spricka i fogarne. Näfven göras i
förhållande till armdelningen delade, och gäller om deras
sammansättning det som i det följande säges om cylindriska modeller.
V. Cylinder- och axelmodeller. Cylindriska kroppar,
massiva eller ihåliga, sammansättas på helt annat sätt än de
cylindriska hjulringarne. Skilnaden beror derpå att förhallar det
mellan cylinderns axel och diametern här är ett annat; vid
ång- och pumpcylindrar, och ännu mera vid axlar och valsar,
är längden större än diametern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
