- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
283

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - C. F. Dürre: Grundsatser för bedrifvande af modellsnickeriet - "The Iron and Steel Institute's" årsmöte 1872

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Modellerna till dessa föremål måste framför allt göras
tillräckligt starka för att under formningen (då de befinna sig i
horisontelt läge) förblifva raka; men som man ej kan tänka på
att öfver en viss diameter göra modellerna massiva, måste man
på förståndigt sätt sammansätta en stomme, som sedermera
beklädes med ett slätt afsvarfvadt skal af trä. En sådan stomme
består af flera, 25 à 50 linier (7,5 à 15 c.m.) tjocka skifvor
af rakt, fast trä, som uppbära en utfodring af smala men tjocka
träribbor med bestämda mellanrum och af denna sammanhållas.
Det är bra, om årsringarnes plan i möjligaste mån sammanfaller
med modellens periferi; åtminstone böra de gå temligen parallelt
med denna, emedan, när längdfibrerna måste löpa parallelt med
cylinderns axel, den möjligaste minsta krympningen i omkretsen
då eger rum. Gjuterier, som producera mycket af dessa slags
modeller, måste för de under skalningen liggande ribborna
reservera det starkaste och bästa träet, hvilket bör förvaras
färdigsågadt till lämpliga dimensioner. Då står alltid ett
tillräckligt torrt material till buds, och man får modeller, hvilka icke
redan efter en kort tids användning visa öppna längdfogar,
härrörande deraf att skalningen krympt och sålunda dess delar
dragit sig ifrån hvarandra.

Framspringande delar på cylindriska kroppar, t. ex. flänsar
på ång- och pumpcylindrar, på stora rörledningsstycken,
slidskåp m. m., så vidt de äro gjutna i samma stycke som
hufvudpjesen, sammanfogas i öfverensstämmelse med sin form och
fastsättas på kroppen. Delningsytan går genom cylinderns axel
och sammanfaller med hufvud-symmetriplanet, om cylindern har
ansatser blott på en eller två midt emot hvarandra liggande
ansatser. Finnas flera ansatser som äro vinkelräta emot
hvarandra, t. ex. vinkelrör för ångledningar, göras dessa så, att de
kunna aftagas, så framt de ej skäras af delningsplanet. Hafva
dylika komplicerade maskindelar större omfång och förekomma
de ej alltför ofta, så är bättre att forma dem i lera.

VI. Rörmodeller. En särdeles omfångsrik grupp af
cylindriska föremål utgöra rören, hvilka sedan omkring 15 år
med de allt mer och mer tilltagande auläggningarne af gasverk
utgöra en hufvudartikel för samtliga gjuterier och från en del
till och med uteslutande levereras i stora qvantiteter. Man
urskiljer bland dessa flera grupper:

1:o) raka, fortlöpande, rörformer för offentliga gas- och
vattenledningar, och vanligen konstruerade med muffförbindningar;
2:o) raka, ej fortlöpande rörformer för ång- och
vattenledningar af icke offentlig karakter, och konstruerade dels med
muff- dels med flänsförbindningar; 3:o) krökta och fasonrör af
alla slag, nödvändiga för kompletteringen af de båda föregående
grupperna.

Modellerna till de första gruppernas rör af dimensioner till
35 lin. (10,5 c.m.) förfärdigas numera af trä endast såsom
hufvudmodell, efter hvilken jernmodeller gjutas, hvilka noga afsvarfvas
samt sedan tjena såsom formmodeller. Är diametern större än
nyss angifna mått, så göras modellerna, likasom för de bägge
andra grupperna, ännu af trä, dels emedan metallmodellerna
skulle blifva för tunga, dels emedan det mera sällan är fråga
om många afgjutningar. Sammanfogningen af rörmodellerna
förutsätter en delning medelst ett plan gående genom röraxeln efter dess
hela längd. Denna delningsyta uppbäres i båda halfvorna genom ett
tillräckligt starkt underlag, då röret ej har en allt för stor
diameter, icke öfverskridande 1 fot (30 c.m.). Man sammanlimmar
rörkroppen af massiva ribbor utaf så stor längd som möjligt
eller tillfogar inuti på flera ställen och på temligen lika afstånd
skifformiga mellanstycken, likasom lederna på vassrör. Efter
grof afsvalning passas halfvorna på hvarandra och hoplimmas
med papper, hvarpå modellen svarfvas färdig och fulländas.

Fasonrör sammansättas naturligen likaledes så, att
modellens träfibrer i möjligaste mån löpa parallelt med dess yta och
axel. Vid tillräckligt stor diameter anbringas skifformiga
inlägg, hvilka uppbära skalningen. Sidogrenar på rören delas
på samma sätt. Flänsarne göras så, att de kunna aftagas; och
kärnstängerna förfärdigas tillräckligt långa för att tillåta en säker
uppläggning.                 (Forts.)

"The Iron and Steel Institute’s" årsmöte 1872.


(Forts. fr. sid. 259.)

Efter doktor Irvine erhölls ordet af mr Lauth från
Pittsburg i Förenta staterna, hvilken höll ett föredrag "om sitt
system för jernvalsning med tre öfver hvarandra belägna valsar";
hvaraf framgick, att detsamma blifvit allmänt antaget i Förenta
Staterna för allt slags jern, vare sig detta var puddeljern, räls
eller plåt. Det framhölls såsom ett af de bästa för utvalsning
af större qvantiteter på gifven tid och såsom varande mindre
utsatt för bräckage, derigenom att påkänningen på de olika
delarne af maskineriet var utjemnad, hvarjemte ansträngningen för
arbetarne var mindre. Mittelvalsen är fix, d. v. s. ej flyttbar,
hvaremot både den öfre och undre valsen kan närmas eller
aflägsnas från den förstnämnda medelst dubbla skrufvar, den
ena upptill å stolarne och den andra nedtill, hvilka i öfrigt äro
så sammankopplade, att de båda yttersta valsarne flyttas
samtidigt. Dessa, som äro härdade och svarfvade helt och
hållet, hafva vanliga dimensioner med undantag af den mellersta,
som är något mindre. Följande dimensioner uppgåfvos från
några af de 23 valsverk i Amerika, som lära antagit detta system:
För 4,11 fots (1,22 m.) yttervalsar af 1,71 fots (51 c.m.) diameter
har mittelvalsen blott 1,11 fots (33 c.m.) diameter, och för 6,16
fots (1,83 m.) valsar af 1,88 fots (56 c.m) diameter håller den
mindre 1,37 fot (41 c.m.). Endast bottenvalsen drifves direkte;
de båda öfriga rotera genom friktionen. En vattenström håller
dem ständigt afkylda, hvarigenom de icke äro utsatta för så
stora utvidgningar eller sammandragningar. Plåt utvalsas derföre
till fullkomlig jemnhet. För arbetarne förefinnas inga andra
manipulationer än styckenas inskjutande mellan valsarne. Mr Lauth’s
system är på senare tiden äfven infördt vid några engelska
verk, hvilka funnit det bra.

Vid den följande diskussionen uttalade sig de flesta till
förmån för detta trevalssystem med fix mellanvals, isynnerhet
med afseende på plåttillverkningen; men äfven för
rälsfabrikationen ansågo flera talare det lämpligare än trevalssystemen med
fix bottenvals och de båda öfriga flyttbara. Orsaken, hvarföre
man i England höll på tvåvalssystemet, angafs egentligen vara
den ekonomiska sidan af saken, emedan med de många olika,
nu begagnade rälssektionerna verkstäderna måste ligga med ett
så stort förråd af valsar, hvilket ytterligare skulle stegras genom
trevalssystemets adoptering.

Dernäst kom i ordningen ett föredrag af mr D. Rowan
"om jernfartygs-byggandet", hvaröfver vi ännu ej sett något
referat.

Mr Spencer föredrog derpå något "om puddling med
maskineri", hvarvid han mest uppehöll sig vid beskrifvandet af
sin konstruktion å en puddelugn, med hvilken han ännu ej
vunnit fullt tillfredsställande resultat, men hade han stort skäl
att hoppas på att snart komma till de bästa sådana. Rosten är af
vanlig form och konstruktion samt till sin storlek beroende på
puddelkammarens. Eldbryggan är likaledes en vanlig
vattenbrygga, öppen upptill och fästad vid änden af ugnsplåten samt
försedd med en ringformig fläns, hvars ändamål är att begränsa
murverket straxt ofvanför bryggan samt att uppbära en lös ring,
som bildar en tät förening mellan eldstaden och den roterande
delen af ugnen. Denna del består af ett långt fyrkantigt rum
beläget i midten af maskinen, och äro dess invändiga
dimensioner, då den är utfodrad, 9,75 fot x 4,80 fot (2,90 m. x 1,43 m.).
Alla sidorna äro parallela med rotationsaxeln, hvaraf den
fördelen uppstår, att hvarje sida kan utfodras med slagg, så
att de erhålla en fullkomligt jemn yta af samma tjocklek
öfverallt. De äro sammansatta af öppna gjutjernsstycken,
anordnade tvärs öfver i stället för längs efter för att bättre emotstå
vridning vid roteringen. Maskinen uppbäres vid hvardera änden
af gjutjernsskifvor, hvarjemte å midten såsom förstärkning äfven
är anbragt en dylik. Dessa tre skifvor hvila på stora rullar
å bottenplåten under maskinen. Vid skorstensänden af
maskinen är placerad en rörlig kanal af smidesjern, utmurad med
eldfast tegel, och hvilken bildar föreningen med skorstenen, som
nedtill är försedd med ett inlopp af gjutjern, svarande mot den
rörliga kanalen, samt är uppburen på stöttor, så att öfver densamma
kan anbringas en ångpanna för tillgodogörandet af det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free