- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
287

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - Om några medel att förekomma slag i vattenpumpar - Om ångplogar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven icke hyses något tvifvel, så är dock detta ofta fallet med
afseende på luftklocka å sugrören eller de så kallade negativa
luftklockorna. Genom dessa sistnämnda gör man framförallt
vattnets rörelse mera oberoende af kolfvens oregelbundna rörelse
och erhåller vattnet i sugröret i ett dylikt tillstånd, att massans
påskyndande icke behöfver ega rum vid hvarje nytt kolfslag,
utan den elastiska luften upptager alla stötar, hvilka det
oaktadt kunna uppkomma från vattnet och ventilerna. Professor
Fink tillråder, att taga den negativa luftklockan lika stor med
pumpcylinderns innehåll, men anser äfven vid vida rör en
mindre stor klocka tillräcklig.

Att totala verkningsgraden hos en vattenpump väsentligen
förökas genorn användandet af en luftklocka i sugröret och
denna placerad så nära som möjligt intill sugventilen, helst
omedelbart under densamma, så att vattnets rörelseriktning ej
väsentligen måtte ändras, framgår tydligen af en serie vackra,
men tyvärr för litet bekanta försök, hvilka för lång tid sedan
utfördes i Hannover af maskindirektören Kirchweger och den
numera aflidne maskinmästaren Prisman. Resultaten af dessa
försök må det tillåtas oss att här anföra såsom afslutning till de
ofvan gjorda antydningarna.
Pumpslag
per minut.
Vattenmängd per min. i kannor under ett
tryck, motsvarande en vattenhöjd af
18,80 fot 13,66 fot 9,44 fot 3,08 fot
Med
(negativ)
luftklocka.
80 22,283 k:or 22,086 k:or 15,194 k:or 4,891 k:or
100 26,953 » 26,667 » 19,556 » 8,332 »
120 29,627 » 28,836 » 21,126 » 9,398 »
120 31,750 » 28,941 » 22,435 » 9,585 »
Utan
luftklocka.
80 16,334 » 14,979 » 11,922 » 4,075 »
100 13,885 » 13,950 » 10,457 » 3,428 »
140 11,323 » 11,305 » 9,367 » 3,265 »
140 9,367 » 10,868 » 8,930 » 2,611 »


        (Der prakt. Maschinen-Constructeur.)


*



Om ångplogar.


Efter doktor Emil Perels’ arbete »Die Anwendung der Dampfkraft
in der Landwirthschaft».

(Plansch 18, figg. 2–4.)

        (Forts. från sid. 266.)

B. Fowler’ska ankarvagnssystemet.



Drifmaskinen är här sjelfrörlig och således konstruerad
som ett landsvägslokomotiv. Häraf uppstår först den icke
oväsentliga fördelen, att man är i stånd att med densamma
transportera maskinen sjelf och derjemte alla de tillhörande
arbetande delarne. Dragdjuren äfvensom den för omställningens
utförande betydliga tidsförlusten inbesparas här. Fig. 2, pl. 18
angifver den nyaste anordningen af ankarvagnssystemet. a är
lokomotivet, under hvars panna de båda linkorgarne a och b
hvila i starka lager, och från hvilka linan går till linskifvan
på den vid åkerns motsatta ände placerade ankarvagnen b.
Plogen c är insatt på lämpligt ställe. Linkorgarne a och b
kunna medelst maskinen omvexlande till- och frånkopplas.
Upplindas linan på den förra af dessa, rör sig plogen i pilens
riktning mot ankarvagnen; och sedan den kommit dit, flyttas
vagnen, hvars skarpa skifformiga hjul gräfva sig djupt ned i
jorden, så att ej någon rubbning i dess läge kan uppstå, ett
stycke framåt motsvarande fårornas bredd, hvarigenom plogen
kan åstadkomma en ny serie sådana. Linkorgen a frånkopplas nu,
hvaremot b tillkopplas, då plogen rör sig från ankarvagnen till
maskinen. Derpå förflyttar denne sig sjelf ett lika stort stycke
som de plöjda fårornas bredd, då arbetet fortsattes på samma
sätt. De prickade linierna i fig. 2 visa apparatens anordning
för att begagnas på samma sätt som den Howard’ska ångplogen.
Maskinen står då fast under bearbetningen af det utaf linan
kringspända åkerstycket, medan vexelvis ankarvagnen och en
linskifva flyttas framåt, allt efter som arbetet fortskrider.

Hvad lokomotivet beträffar, så äro de närmast rökrummet
liggande hjulen de af maskinen drifna hjulen, under det att
framhjulen äro anbragta under tendern, och hvilka senare tillika
äro förbundna med en styrinrättning. Linkorgarne ligga i en
stark ram under pannan och erhålla sin rörelse genom
kugghjulsutvexling från svänghjulsaxeln. Vid linkorgarne äro ledrullar
anbragta, hvilka åstadkomma linans jemna aflöpande och derföre
medelst en differentialförbindelse röras långsamt upp och ned.
Öfriga delar af maskinen erbjuda ej något anmärkningsvärdt.

Fig. 3 framställer ankarvagnea, helt och hållet förfärdigad
af jern med undantag af den ofvanpå befintliga trälådan,
hvilken fylles med jord och sten, om hjulen icke i tillräcklig mån
sjunka ned i jorden till följd af vagnens egen tyngd. Öfver
linskifvan finnes en mindre linkorg, hvilken genom en utvexling
kan sättas i långsam rörelse och då halar in på ett tåg,
utkastadt i vagnens rörelseriktning samt fästadt med ett ankare
(se fig. 2). Man kan nu medelst en genom ett handhjul lätt
skött broms efter behag sätta linkorgen i förbindelse med
linskifvans axel eller utlösa den. Sättes skifvan i rörelse i
vederbörlig riktning så upplindas tåget, som går till det i marken
fästade ankaret, hvarigenom naturligen ankarvagnen flyttas emot
detta; och så snart denna förflyttning blifvit lika stor som de
på en gång plöjda fårornas bredd, aflöses bromsen, linkorgen
upphör att rotera och vagnen stannar.

Likasom vid Howard’ska systemet är äfven här linan på
vissa afstånd understödd af dragrullar, hvilkas konstruktion icke
väsentligen afviker från de Howard’ska. Vid arbete med en
ångplog efter ankarvagnssystemet erfordras 1 maskinist, 2
arbetare vid ankaret och plogen samt 2 pojkar för linrullarnes
inställning och flyttning.

C. Tvåmaskin-systemet.



Anordningen af detta system är framstäld i fig. 4. Vid
hvardera änden af åkerstycket finnes ett lokomotiv med en
under pannan anbragt linkorg. Linan föres från de båda korgarne
till kultivatorn, så att denna kan röra sig från den ena
maskinen till den andra. Linkorgen på den maskin, mot hvilken
kultivatorn rör sig drifves af maskinen och uppvindar linan,
hvaremot den andra korgen under tiden löper löst på sin axel,
så att linan löper lätt af. Efter plogens ankomst till den
arbetande maskinen framflyttar sig denna ett stycke lika med
dubbla bredden å de på en gång plöjda fårorna, hvarefter den
vända plogen inriktas i den nya sträckan af fåror, och den
andra maskinens linkorg tillkopplas samt sättes i rörelse o. s. v.
Här hafva vi sålunda en apparat, hvars uppställning kan försiggå
på kortaste tid. Omedelbart efter det att maskinerna intagit
sin plats, och då plogen är förbunden med de båda linändarne,
kan arbetet börjas. Ledrullarne bortfalla, emedan genom den
lösa skifvans bromsning en tillräcklig spänning städse kan
åstadkommas.

Detta system kallas vanligen äfven det Fowler’ska, och
detta äfven med rätta, ty Fowler har genom utvecklingen af
dess särskilda delar gifvit detsamma en framstående praktisk
betydelse. Redan förut användes det af Savory, hvars ångplog
visserligen var sinnrikt uttänkt men ej praktisk. Såsom bekant
är det en. väsentlig olägenhet med alla ångplogar, vid hvilka
linan upplindas på linkorgar, att med hvarje lager af linan som
upp- eller aflindas, förökas eller förminskas korgens diameter,
hvaraf följden blir att periferihastigheten ständigt förändras, om
maskinen går med samma hastighet. Fowler och Howard hafva
sökt förekomma denna olägenhet genom mera eller mindre
komplicerade konstruktioner och Savory afhjelper den genom att
gifva korgen en stor diameter och en betydande längd för att
sålunda erhålla blott ett lager af linan på korgen. Denna
anordnades derföre omkring den cylindriska delen af pannan, och
uppbars den inre periferien af korgen utaf flera små löprullar.
Härigenom var visserligen den öfverklagade olägenheten
öfvervunnen, men en annan uppkom i stället till följd deraf, att
genom pannans utvidgning för värme ledrullarne aflägsnades i
radiel riktning från pannans axel och då verkade likasom
bromsar på linkorgens inre omkrets. Apparaten gick derföre tyngre,
ju högre ångtrycket stegrades.

Lokomotiven till tvåmaskiusystemet äro utförda efter
Fowlers konstruktion. Linkorgen sitter såsom redan är nämndt
under pannan på en vertikal axel, hvilken anordning har den
fördelen framför den Howard’ska, som har linkorgen sittande






<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free