- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
289

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - C. Scheibler: Ny metod för bestämning af mängden kristalliserbart socker i råsocker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sockermängden cirka 20 gr. (4,7 ort). Derefter förenas rörets nedre
ände c medelst en kautschukslang (fig. 7), som har antingen
en skrufklämmare m eller en glaskran, med en glaskolf, hvari
luften kan förtunnas. Den öfre änden h tilltäppes med en
genomborrad och med tvenne glasrör försedd kautschukpropp. Ett
af dessa står genom kautschukslangen r i förbindelse med en
klorcalciumflaska t, och det andra, längre nedgående har en kort
kautschukslang, hvari den i flaskan (fig. 6) sittande pipetten
passar. Båda de sistnämnda kautschuksslangarne kunna slutas
med skrufklämmare. Nu fylles, under det att klämmaren m
är stängd, det vida röret med absolut alkohol (lösningen IV)
genom att låta denna långsamt flyta ut från en pipett,
rymmande 10 kub.c. (0,38 kub.tum), och hvilken eljest förvaras tillsamman
med alkoholen i flaskan (fig. 6). Det sålunda alkoholdränkta
sockerprofvet får stå orubbadt i 15 à 20 minuter, hvarunder
alkoholen förbinder sig med i profvet befintligt vatten och
upplöser en ringa qvantitet främmande ämnen, såsom fett,
aikalisalter och feta syror (smörsyra, valeriansyra m. fl.). Derefter
låter man lösningen utflyta genom m och utsuger med en
luftpump eller aspirator sista återstoden, under det att tomrummet
ersattes af i flaskan t af klorcalcium fullkomligt torkad luft.
Nu tillsättas efter hvarandra, äfvenledes med pipetter, först
cirka 10 kub.c. (0,38 kub.t.) af lösningen III och derefter lika
mycket af lösningen II, hvilka genast få utflyta genom m.
detta sätt aflägsnas den qvantitet absolut alkohol som möjligtvis
qvarblifvit, så att sockret till slut är genomdränkt med lösningen II.
Har äfven denna lösning afdroppat och blifvit till största delen
utsugd och ersatt med fullt torr luft, slutes klämmaren m, och
röret fylles försigtigt med den ättiksyrehaltiga lösningen I,
derigenom att denna får långsamt flyta utefter glasväggen, så att
alla mellanrum sorgfälligt fyllas och sockret blir öfvertäckt
med ett lager af lösningen. Man låter den nu stå orubbad
15 à 20 minuter, hvarunder alla återstående, råsockret
förorenande beståndsdelar (melassen) aflägsnas, och sockermassan
förminskas till sin volym och sammansjunker. Vidare kan man
antingen låta den erhållna lösningen fullkomligt afdroppa och
borttaga sista åsterstoden genom sugning med luftpump eller
dylikt, eller ock utan användande af luftpump låta lösningen
sakta afdroppa, under det man beständigt håller sockermassan
betäckt med lösningen I. I hvilketdera fallet som helst måste
3–5 gånger sockrets volym af lösningen genomflyta detsamma,
mängden beroende på qvantiteten för handen varande
föroreningar. Sockret blir först renadt i de öfre lagren, och på den
afdroppande lösningens färg igenkänner man fortgången och slutet
af operationen. Sockerkristallerna äro slutligen efter goda
produkter bländande hvita, men hos dåliga gulaktiga eller
ljust blonda.

Har sålunda den sura lösningen aflägsnat alla deri lösliga
beståndsdelar, d. v. s. afdroppar en färglös eller nästan färglös
vätska, så tillsättes ej mera af lösningen I, utan denna
förtränges af ungefär 10 kub.c. af hvardera af lösningarne II och
III efter hvarandra. Härvid uttränges en tyngre lösning af en
lättare, och all den ättiksyra som vidhäftar sockerkristallerna
aflägsnas, så att de sista dropparne reagera fullkomligt neutralt.
Slutligen tvättas kristallerna med 10 kub.c. absolut alkohol
tvenne gånger för att fullständigt rena dem och förbereda dem
till torkningen. Under hela den nu beskrifna operationen
tillses, att apparaten ständigt blir fullkomligt tillsluten, så att de
deri använda vätskorna icke lida någon förändring genom att
upptaga fuktighet ur luften, eller den vidhäftande absoluta
alkoholen aflägsnas medelst afdunstning i en varm luftström.
Då återstår fullkomligt rent och absolut torrt socker, som efter
afsvalning väges.

För att verkställa denna torkning snabbt och noggrannt
användes ett ångbad, hvilket består af en mantel af metall med
dubbla väggar (fig. 8), hvaruti inledes ånga vid p; det
kondenserade vattnet samt den okondenserade ångan afgår vid q.
Denna mantel sättes kring röret som innesluter det tvättade
sockret, hvarefter en torr luftström suges rned stor hastighet
genom m och sockerkristallerna. Då ej någon fuktighet synes
vid rörspetsen, är sockret torrt. Manteln aflägsnas då, och
under fortsatt insugning af luft får sockret svalna.
Torkningen erfordrar 10 à 15 minuter, och hela operationen för att
på detta sätt bestämma ett råsockers värde upptager 1 1/2 till
högst 2 1/2 timmar. Under samma tid kan man, derest
erforderliga apparater finnas till hands, mycket väl hinna att sköta
4 till 6 försök. Detta arbete är i öfrigt med undantag
af vägningarne så lätt, att det mycket väl kan skötas af en
ordentlig arbetare, då ju dessutom arbetet kontrollerar sig sjelf
genom slutproduktens beskaffenhet och mängden af
tvättningsvätskor, hvilka för hvarje försök böra uppgå till 110 à 120
kub.c. (4,2 à 4,6 kub.t.).

Fig. 10 visar en sammansatt apparat, afsedd för samtidigt
arbete med 4 prof. Apparaten utgöres af en träställning, med
trenne hyllor. I den nedersta af dessa äro 4 hål gjorda för
att deri stödja uttvättningsrören, som nedgå i sina respektive
glaskolfvar, hvarifrån afledningsrör gå till en gemensam luftpump.
Af de vid a, a1, a2 och a3 sittande ledningarne leder den ena
genom kranarne r, r1, r2 och r3 i klorcalciumrör torkad luft
genom ett tunnt blyrör till de respektive uttvättningsrören,
hvaremot den andra genom kranarne v, v1, v2 och v3 sättes i
förbindelse med en ofvanpå träställningen stående tvåhalsad flaska,
N:o 1, hvari lösningen I är förvarad, och hvilken derigenom
kan fördelas i de olika sockerprofven. t är en
klorcalciumflaska, som hindrar fuktig luft att inkomma i N:o 1. Då ej
lösningen I användes, uttagas kranarne, såsom v och v2 visa,
och sättas i derför afsedda hål i en af hyllorna. Ifyllningeii
af de andra lösningarne sker, såsom vid den enkla apparaten
är beskrifvet. Fig. 9 visar ett vattenbad hvari tvenne prof
samtidigt kunna torkas.

Det socker, som erhålles såsom slutprodukt, är i hög grad
rent, bländande hvitt eller endast vid fall af oren råvara något
gult; kristallerna äro spegelblanka och hafva fullt plana ytor.
Icke desto mindre är dock detta socker ej absolut rent, och
dess vigt kan derföre ej tjena såsom verkliga måttet på
råsockrets utbyte af kristalliseradt socker. Det innehåller nämligen
alla i de olika lösningarne olösliga mekaniska föroreningarne
samt sockrets halt af aska, hvilka samtliga böra fråndragas
vigten för att erhålla den sanna mängden socker. Bäst och
enklast erhålles denna genom att medelst polarisation
bestämma halten socker såväl uti profvet som i det invägda
slutresultatet. Antag t. ex., att man afvägt 20 gram (5,70
ort) af ett råsocker, som genom polarisation visat sig hålla
inalles 96,3 proc. socker, och att detta prof lemnat 18,67
gram (4,39 ort) kristalliseradt socker. Man har sålunda 93,35
proc. kristalliseradt socker, hvari dock äfven finnas aska, sand
o. dyl. Om derföre 13,024 gram (3,06 ort) deraf upplösas till
50 kub.c:rs (1,91 kub.t.) lösning och polariseras, skall man finna
halten rent socker deri utgöra 99,3 proc. Det sanna utbytet
af kristalliserbart socker som erhålles är sålunda

93,35 x 99,3/100 = 92,7 proc.

Då det ursprungliga profvet visade 96,3 proc. socker, äro 96,3
– 92,7 = 3,6 proc. socker närvarande i melassen.

Den noggranhet, hvartill man kan komma, visas deraf,
att skilnaden i undersökningen medelst denna metod och
polariseringen utgör för de renaste sockerslagen 0,05 till 0,1 proc.,
för de gröfre högst 0,3 proc. Försöken äro, såsom redan blifvit
antydt, lätta att utföra och kunna med någon vana vid
kemiska arbeten i allmänhet aldrig misslyckas. Metoden har
derjemte en fördel deri, att de resultat som erhållas ej äro
beroende af olika individers uppfattning af samma sak, såsom fallet
är med polarisationsmetoden; och tillika är den förra
fullkomligt oberoende af det instruments beskaffenhet, hvarmed man
arbetar. Hvad som vid denna metods användande kan gifva
anledning till fel å det blifvande resultatet är, att lösningarne
måhända ej äro mättade med socker eller, att de uppsupit
fuktighet ur luften. Detta måste då och då undersökas genom
att i apparaten låta dem rinna öfver fullkomligt ren och torr
raffinad, hvars vigt efter slutad tvättning måste förblifva
oförändrad.

Genom den förut vanliga metoden att medelst polarisation
bestämma värdet af ett sockerslag fick man visserligen känna
dess halt socker, men ej huru detta är fördeladt i kristalliseradt
socker och melass. Endast för noggrannare analyser är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free