- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
291

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - Clemens Winkler: Om aluminium-plätering - Edm. Campe: Framställning af albumin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motsvara. Såsom bekant blir aluminiumens tänjbarhet i högsta
grad förminskad genom en ringa tillblandning af andra metaller;
en måttlig tillsats af jern gör den skör och några procent
koppar meddela den glasets sprödhet, Om det nu också
lyckas att nedsmälta ett aluminiumöfverdrag på en annan metall,
så skola dock på föreningsställena båda metallerna öfvergå i
hvarandra; och blir denna legering än så fin, bildas dock en
mellanlagring, som ej eger tänjbarhet utan under valsarnes tryck
söndermales i pulverform, till följd hvaraf aluminiumbetäckningen
åter afskiljer sig från sitt underlag. Denna aluminiumens
egendomlighet att med små qvantiteter af andra metaller ingå
högst spröda föreningar gör att aluminium-pläteringens
utförande synes omöjlig.

Men om den äfven vore möjlig, om det till och med
lyckades att genom en gemensam utvalsning belägga någon metall
med ett öfverdrag af aluminium, torde dock fråga uppstå, om
derigenom något egentligt vore vunnet; ty så i stånd att
emotstå oxidation och svafvelhaltiga ångors inflytande som den
kompakta aluminiumen visar sig, likaså obeständig är den i
fördeladt tillstånd. I pulver- och bladform visar den sig lätt
oxiderbar, såsom amalgam uppvärmes den i luft och sönderfaller under
händerna i lerjord och qvicksilfver. Tänker man sig nu t. ex.
koppar pläterad med aluminium och utvalsad till plåt, så måste
äfven vid jemförelsevis stark plätering aluminiumlagret ändock
vara ganska tunnt, och det är sannolikt, att denna eljest så
beständiga metall skulle med denna fördelning förlora sin
varaktighet.                 (Deutsche Ind.-Zeit.)

Framställning af albumin.


Af Edm. Campe.

På grund af egen erfarenhet har herr Edm. Campe i
"Polytechnisches Journal" redogjort för tillverkningen af
blod- och ägg-albumin, hvaraf vi i det följande redogöra för det
väsentligaste.

För att vinna en i möjligaste mån klar blodalbumin måste
på uppsamlandet af det vid hornboskaps och fårs slagtande
erhållna blodet nedläggas den största omsorg. Ett hufvudvilkor
är derföre att hafva den lokal, hvarest häfvarekärlen och silarne
uppställas, helt nära slagthnset. Dollfus-Galline påstår
visserligen, att man kan transportera den nyrunna bloden ända till
t en half timmes väg utan fara för produkten; men enligt Campe
afdryper serumen desto klarare och renare, ju kortare vägen
till arbetslokalen är, och ju hastigare blodet kommer på silarne.
Om det är möjligt, bör man aflägsna serumen omedelbart
bredvid eller i slagthuset samt föra blodet på silarne icke längre
än en half ä en timme efter dess uppfångande. En längre
transport af blodet gifver alltid en rödaktigt färgad serum och
till följd deraf en mera eller mindre mörkfärgad albumin;
isynnerhet under sommaren framträda dessa olägenheter, då
blodet genom värmen blir snart trögflytande.

Sedan man sönderskurit den nystockade bloden i tärningar
af ungefär 8 lin:rs (24 m.m.) sidor, föres det på silarne, hvarest
under 40 till 48 timmar serumen får afdrypa. Till en början
går denna igenom något röd på grund af medföljande små
blodkulor, men redan efter en timme synes den klar samt allt efter
oxracen antingen djupt guldgul eller klart vingul. Efter 40
till 48 timmar af drager man den klara serumen från
häfvarekärlen, hvarvid största försigtighet måste iakttagas, på det att
icke det på botten befintliga röda blodfärgämnet må medfölja.
För att undvika detta har Campe låtit göra dessa kärl något
kupiga i botten och fastlöda det rörstycke, hvari korken för
häfvareröret sitter omkring 1 linie (3 m.m.) öfver den inre
bottnen. I utbyte erhåller man ungefär 25 à 30 proc. serum;
blodkärlen hålla 16 till 18 skålp. (6,8–7,7 K.gr.) blod och
gifva 4 till 5 skålp. (1,7–2,1 K.gr.) serum.

Då alla kärlen äro afdragna, häller man all serum i af
mjukt trä förfärdigade baljor af 3 till 4 centners (128–170
K.gr.) innehåll. Dessa, hvilka äro vidare upptill än nedtill,
förses på 17 till 20 lin:rs (5-8 c.m.) afstånd från botten med
hål, i hvilka träkranar insättas. Den vidare förarbetningen af
den sålunda erhållna serumen beror på, om man vill hafva
natur-albumin, d. v. s. utan glans, eller patentalbumin, d. v. s.
med glans.

För att tillverka natur-albumin behöfver man blott piska
serumen en timmes tid med terpentinolja, 25 ort (106 gr.) på
hvarje centner serum. Härvid användes en på en staf fästad
cirkelrund brädlapp af 1 fots (30 c.m.) diameter, genomborrad
med hål. Tillsatsen af terpentinoljan, eller den s. k.
raffineringen, synes hafva en tvåfaldig, måhända en trefaldig verkan:
1:o) utvecklar sig genom piskningen med luft ozon, som verkar
blekande på serumen, 2:o) verkar tillsatsen konserverande och
3:o) äfven klarande på densamma. Serumen får derefter stå
stilla samt betäckt under 24 till 36 timmar, då terpentinoljan
afskiljer sig på ytan uppblandad med ett smörjartadt grönhvitt
fett, hvarpå genom träkranen den sålunda klarade serumen
aftappas. Den först afrinnande delen borttages, emedan den
alltid är något grumlig, men den öfriga delen öfverföres genast
till torkrummet för att intorkas. Härtill användas pressade,
med oljefärg och fernissa öfverdragna och inbrända jernkärl,
1 fot (30 c.m.) långa, 54 lin. (16 c.m.) breda och 7 lin. (2,1
c.m.) djupa. Temperaturen i torkrummet skall, då man
utgjuter serumen i dessa kärl, hållas vid ungefär 50°; och då
detta är verkstäldt, låter man den hastigt stiga till 52,5° à 55°,
hvarvid den får förblifva under ett par timmar, utan att någon
ventil öppnas. Efter denna tid åter öppnas alla afdunstningsventiler,
då temperaturen får nedgå till 47,5° à 50°, och sålunda
bibehålles den tills slut, hvarunder ventilerna tid efter annan
öppnas för att ersätta den fuktiga luften med torr. På 30 till
36 timmar blir rummet vanligen torrt. För att åstadkomma
en hastig luftvexling anbringas luftinlopp vid golfvet, hvaremot
afloppen naturligen äro placerade i taket och bestå af 4
stycken jernrör af 1 fots (30 c.m.) diameter, hvilka utmynna ofvanpå
taket till bygnaden. Måhända torde zinkrör, hvilka icke rosta,
vara lämpligare för detta ändamål.

För att åter erhålla s. k. patent-albumin med vacker
glans sammanblandas för hvarje centner serum 5,2 ort (22 gr.)
engelsk svafvelsyra och 39 ort (166 gr.) koncentrerad ättiksyra
af 1,04 eg. vigt. Sedan blandningen fått stå en timme, utspädes den
med 6 skålp. (2,6 K.gr.) vatten och inledes under omröring i
en svag stråle i serumen, hvarefter ytterligare för hvarje centner
serum tillsättes 25 ort (106 gr.) terpentinolja, och det hela piskas
1 à 1 1/2 timmes tid. Genom syretillsatsen förändrar serumen på
några minuter sin färg, så att till och med svagt rödaktig
sådan blir färglös och gifver en klar produkt. Efter det att den
sålunda behandlade serumen fått stå i stillhet under 24 till 36
timmar, afdrages den likasom i förra fallet samt införes i
torkrummet, hvarvid dock bör märkas, att den före torkningen
försättes med ammoniak, tills en svag alkalisk reaktion
uppkommer. Denna produkt har, sedan den blifvit torkad, ett vackert
utseende, i det den företer en glänsande spegelblänk yta, är af
ljus färg och, om den torkas försigtigt, lemnar, hvad lösligheten
i vatten beträffar, intet öfrigt att önska. I utbyte erhålles af
20 centner (425 K.gr.) serum 1 centner torr blodalbumin. På
det att den färdiga albuminen skall lätt kunna löstagas från
torkkärlen, insmörjas dessa med något uppvärmd oxtalg.

Vid fabrikationen af s. k. prima blodalbumin befrias
bloden blott från en del af sin ägghvitehalt, och resten användes
för framställning af sekunda och tertia albumin. Den andra
sorten är mera ett tillfälligt fabrikat, då man härtill blott kan
använda den serum, som genom en eller annan omständighet
blifvit något rödfärgad, äfvensom den blekröda återstoden i
häfvarekärlen vid serumens afdragande för primavaran.
Behandlingen för erhållande af sekunda albumin är densamma som
angifvits för prima. Hela fabrikationens rentabilitet beror
naturligen mycket derpå, att blodet tillgodogöres fullkomligt, hvarföre
man också framställer såsom den sista albuminprodukten
tertia-albuminen, hvilken användes i sockerraffinaderierna till betydlig
mängd.

Det på silarne qvarblifna blodet i tärningsform öfverföres
till ett fat med dubbla bottnar på 67 à 100 liniers (20 à 30
c.m.) afstånd från hvarandra; den ena är försedd med 4,4 lin:rs
(13 m.m.) hål. Öfver blodet gjutes tillräckligt med vatten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free