- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
293

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - Tillgodogörande af ben. För husfruar - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mot slutet af förra århundradet bemödade sig företrädesvis
Van Morum i Holland om bensoppans utbredande, och i samma
riktning verkade äfven den bekanta grefve Rumford i England
och Tyskland. Man trodde sig i sjelfva verket hafva funnit
de vises sten i fråga om de fattiges och behöfvandes spisning.
Denna slags billiga välgörenhet uppnådde i Frankrike sin
höjdpunkt, hvarest d’Arcet med stor ifver verkade såsom dess
profet. Sålunda har t. ex. hospitalet St. Louis i Paris på nio år,
från 1829 till 1838, ensamt förbrukat 1,730 centner (73,6 tons)
ben och derutaf vunnit nära 2,800,000 portioner soppa.

Man måste visserligen tillstå, att denna soppa icke var så
välsmakande som den af kött, men den var ju ej heller afsedd
för de rikas bord. Hos de fattiga heter det: "hungern är den
bästa kryddan". Emot påståendet, att man härigenom erhållit
ett nytt och vigtigt näringsmedel, hvilket fullkomligt kunde
ersätta köttet, uppstod också ganska tidigt protester. Redan
Proust, en medlem af franska Institutet, drog år 1791 i fält
mot denna öfverdrift; men likväl behöfdes det en mångårig och
hårdnackad strid för att bevisa, att med denna billiga
barmhertighetsåtgärd föga var vunnet.

Genom försök som Donné hade gjort med menniskor
började slutligen öfvertygelsen att vackla. Och då man till och
med såg, att hundarne vid fulla fat af denna kraftsoppa (gelée
eller lim) hellre hungrade än åto deraf, så blef det slut dermed
i sjukhusen och välgörenhetsanstalterna; men man blef nu utsatt
för ett motsatt misstag. Under det att man förut hade berättat
underbara saker om bengeléen, förklarade man den nu för helt
och hållet värdelös, och man förkastade den till och med
såsom tillsats till andra näringsmedel. Sålunda kommo benen i
misskredit äfven i köket. De tillföllo merendels kokerskan, som
sålde dem för ett lågt pris; och på detta affall från köket
grundade sig en betydande handel och vigtiga industrigrenar.
Genom kokning utdrager man ur benen fettet och
förvandlar den organiska väfnaden i lim, eller man förkolar benen och
nyttjar dem då i mängd för att gifva sockret dess bländande
hvithet. Vidare bearbetar man dem på fosfor, och stora
massor begagnas såsom gödningsmedel, isynnerhet för säd, ty hvarje
skålpund ben emotsvarar på grund af sin fosforsyrehalt 1,18
c:r (50 K. gr.) hvetekorn.

Emellertid hade man fällt den förkastande domen för
hastigt. Alla försök hade endast bevisat, att en stor mängd lim
icke kan fördragas af organismen, under det att matsmältningen
och kanske äfven blodomloppet blir stördt deraf, samt lifskraften
undergräfves; men de lemnade icke besked om, huru det
förhöll sig med små qvantiteter. Det är visserligen bevisadt, att
limmet icke. förvandlas till proteinämnen i vår kropp; men
dermed är icke sagdt, att en ringa halt lim i våra födoämnen är
helt och hållet utan nytta. Proteinförbindningarne, som vi
förtära i vår mat, tjena icke blott till väfnadens uppbyggande,
utan äfven i blodet sönderdelas en icke ringa del, och deraf
bildas gallan i lefvern, så att alltid måttliga qvantiteter lim,
hvartill bengeléen blifvit omsatt, medfölja våra kötträtter i vår
kropp, och vi förbruka det dervid såsom näringsmedel.

Således hafva äfven benen, hvilka hittills betraktats
såsom värdelösa och obrukbara, ett större värde för köket. De
förtjena att här blifva bättre tillgodogjorda än hittills. Den
saftrika merg som de innehålla förstå de okultiverade folken också
vida bättre att uppskatta. Likasom de gamla grekerna ansågo
märgen såsom hjeltarnes egentliga föda, så står detta ämne ännu
i dag i högt anseende hos lapparne och eskimåerna; och ännu
mera, fornverldens menniskor betraktade det såsom en läckerhet,
Under belägringen af Paris hafva benen spelat en stor roll.
Man förarbetade dem fabriksmessigt och framstälde deraf
allehanda sockrade och saltade rätter; och då dessa voro lättsmälta
och billiga, funno de talrika köpare och amatörer, hvilka äfven
förblifvit dem trogna sedan den stora nöden upphört.

Hvarje husfru vet, att om man vill hafva en god, stark
buljong, man måste afstå från ett ätbart soppkött. Liebigs
köttextrakt i förening med mergen och osseinen i benen gör
soppköttet öfverflödigt och besparar husfrun köttet till kraftigt
kokkött eller stek. Liebig gifver sjelf följande föreskrift till
en soppa af köttextrakt: "Man tager 84 kub.t. (2,2 lit.) vatten,
tillsätter 59 ort (250 gr.) groft sönderslagna ben (helst af
ryggkotor eller lårben) eller istället för benen, hvilka, om de
tagas färska från siagtaren, kosta lika mycket som köttet, (8
ort (34 gr.) oxmerg, vidare grönsaker, som man bör på
förhand hafva i ordning, t. ex. några bitar morötter, rofvor, lok,
selleri, ett par blad hvitkol etc. samt kokar alltsammans, tills
grönsakerna blifva mjuka, hvartill åtgår något mera än en timme.
Man tager derpå benen ur kokkärlet och tillsätter 5 ort (21
gr.) amerikanskt köttextrakt samt den brukliga qvantiteten salt,
och dermed är en soppa för sju personer färdig. Man måste
särskildt akta sig för en större tillsats af köttextrakt och
dessutom noga hålla sig vid föreskrifterna; emedan soppan eljest
erhåller en för stark smak, som är mindre angenäm.

Hittills har man emellertid lidit brist på inrättningar, lämpliga
för att vinna det närande innehållet i benen, den saftrika
mergen, den i riklig mängd gelatin gifvande cellväfnader en brist,
hvilken på sista tiden blifvit så mycket kännbarare, som
konsumtionen af det Liebig’ska köttextraktet, hvilket såsom bekant
icke innehåller det ringaste spår af lim, har tagit en så stor
fart, till följd deraf att de förträffligaste kraftsoppor kunna
tillredas af köttextrakt och krossade oxben. En dylik apparat, som
afhjelper den öfverklagade bristen, kan dock enligt Hancock’s
konstruktion numera erhållas. Denna s. k. benbrytare består af en
starkt hopfogad jernram, hvars fötter fastskrufvas på ett bord,
en bänk eller en trästubbe. Genom ramens ena sida går en
med starkt stigande skrufgänga försedd spindel med handvef
för kringvridningen. Vid spindelns inre ände är fästad en mycket
stark stålknif som kan genom spindelns vridning åt vederbörligt
håll pressas emot en midt emot stående annan stålknif. Äfven de
starkaste rygg eller benknotor kunna, då de insättas emellan
stålknifvarne, genom dessas pressande mot hvarandra
sönderskäras med största lätthet. Vrider man sedan på vefven i
motsatt riktning, falla de afskurna styckena ned i ett understäldt
kärl, hvarpå knifvarne åter föras tillsammans, o. s. v. tills alla
benen äro sönderkrossade.

I större hushåll bör man icke sky utgiften för denna lilla
maskin, då vi ju sökt visa, hvilken beaktansvärd näringskälla
hvarje husfru förnekar sig, om hon i en tid, då dessutom
köttpriset är beständigt i stigande, bortkastar benen obegagnade
eller blott ofullkomligt tillgodogör dem, och hvilket ju
ådagalägger det värde, en sådan benbrytare måste ega i ett hushåll.
Den betalar sig också alltid ganska snart. I små hushåll blir
tyvärr en dylik utgift kanske ofta nog rätt kännbar, hvarföre
man der får åtnöja sig med att betjena sig af yxan för benens
krossning. För öfrigt förlorar benen endast föga eller intet
utaf sitt värde, om de behandlas på ofvan angifna sätt, och
man kan lika väl äfven då sälja dem.         (Ill. landwirtb. Zeitting.)

Litteratur.


Om bränslebesparande eldstäder för husliga behof,
af S. H. Samuelson. .

Ett litet häfte med ofvanstående titel har nyligen
utkommit i bokhandeln. I anseende till det ämnes stora vigt, hvarom
här är fråga, kunna vi ej annat än på det varmaste anbefalla
denna lilla läsvärda och billiga skrift (den kostar 40 öre) hos
en hvar, så mycket mera som dess ändarnål synes i första
rummet vara att för den bränsleiorbrukande allmänhaten – och
till denna kunna vi ju alla räknas – göra tydligt den
verkligen kolossala misshushållning med brännmaterialer, hvartill den
i de: allra flesta fall gör sig skyldig. Såsom bekräftande
exempel må i detta hänseende här endast anföras, att förf. ådagalägger
med siffror, "att af hela virkesförbrukningen i riket utgör
’husbehofsbränslet omkring 3/5, och att denna är dubbelt så stor
som åtgången för bruk och bergverk, mera än fem gånger så
stor som åtgången till bygnader och slöjd, samt att den
antagits till 10 gånger så stor som åtgången för trävaruexporten",
hvilket senare han dock anser vara för lågt uppskattadt.
Inskränkningar i denna enorma förbrukning af våra skogar endast
för bränsle synas således vara af behofvet högst påkallade; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free