- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
301

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9:e häftet. December 1872 - Grundsatser för bedrifvande af modellsnickeriet. Af doktor C. F. Dürre (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grundsatser för bedrifvande af modellsnickeriet.


Af doktor C. F. Dürre.

(Forts, från sid. 283.)

C. Anordnandet och inredandet af modellsnickareverkstäder.

Modellsnickerierna, som tidigare i intet afseende skilde sig
från andra större snickerier, hafva sedan träbearbetningsmaskinernas
införande erhållit ett helt och hållet förändradt utseende.
Under det att förut några stycken hyfvelbänkar samt en eller
två svarfstolar voro fullkomligt tillräckliga för ett gjuteri af
medelmåttig storlek och representerade alla för
modelltillverkningen behöfliga inrättningar, under det samtidigt icke någon
annan kraft kom till användning än arbetarens, till och med
för de gröfsta och tyngsta arbeten; har man nu i möjligaste
mån utvecklat maskinarbetet och sökt tillgodogöra sig
mekaniska krafter, hvaremot handarbetet inskränkts till modellens
sammanfogning och fulländning.

Man begagnar för brädornas sönderskärning antingen
cirkelsågar eller, då det icke är fråga om raka konturer,
bandsågar, af hvilka en af hvardera sorten är tillräcklig för att
förse arbetarne vid ett ganska stort modellsnickeri med
färdigskuret virke. Dessutom användes, då erforderliga
tranmissionsinrättningar finnas och många grofva maskindelar förekomma,
en hyfvelmaskin med 2 eller 4 ställbara knifvar, hvilken lemnar
släta, hyflade bräder af hvilken groflek som helst. Denna
senare maskin förekommer dock ännu mera sällan, utan måste
bräderna hyflas af arbetarne.

Svarfstolar måste finnas i tillräcklig mängd, på det att
samtidigt stycken af olika dimensioner må kunna förarbetas.
Man bör sålunda hafva en svarfstol för långa rör och cylindrar,
en annan för föremål af mycket stor diameter och en tredje
för smärre pjeser. Af den sistnämnda sorten torde ofta nog
behöfvas tvenne, emedan den är den mest anlitade.

Fräsmaskiner förekomma mindre ofta, emedan man
vanligen kan uträtta samma arbete som med dessa på svarfstolar,
hvilka äro försedda med ett särskildt bord för uppbärandet af
det föremål som skall fräsas.

Konstruktionsprinciperna, utvexlingsförhållandena och andra
egenskaper hos de nämnda maskinerna behöfva här ej
omnämnas, emedan det är tillräckligt att vid beställningen af de
erforderliga maskinerna vid någon välkänd verkstad angifva
storleken af de pjeser, som i dem skola bearbetas, äfvensom det
företrädesvis använda virket. – Öfriga inrättningar bestå vanligen af
hyfvelbänkar, hvilkas konstruktion ej skiljer sig från de vid
andra snickerier använda. Deras hufvudegenskaper äro stark
bygnad och tillräcklig storlek, hvarföre de också oftast äro 1
à 1,5 fot (30 à 45 c. m.) längre samt 0,5 à 1 fot (15 à 30
c. m.) bredare än vanliga snickarebänkar.

Vigtigare än dessa detaljer öfver träbearbetningsmaskinerna
äro dock uppgifter om anordningen af modellmaskinerna.
Härvid äro en mängd punkter att iakttaga, hvilka alla kunna
bidraga till att antingen underlätta eller försvåra det rationela
bedrifvandet af snickeriet och följaktligen äfven af gjutcriet.
Tidsutdrägten för modellernas fram- och återtransporteraude,
kontrollen öfver modellmagasinet m. m. bero sålunda
väsentligen på snickeriets anordning och produktionsförmåga. En
dålig snickaremästare uträttar öfver hufvud tagit ingenting,
äfven i den beqvämast inredda verkstad, hvaremot en ordentlig
sådan kan reda sig äfven i en illa inredd. Detta låter kanske
öfverdrifvet, men det öfverensstämmer dock i det stora hela
med verkligheten.

Likasom vid alla andra fabrikationsgrenar är äfven här
arbetsfördelningen ett af hufvudvilkoren för ett fullständigt
tillgodogörande af alla inrättningar och medel. Men
arbetsfördelningen betingar åter å sin sida ett visst utrymme till
arbetarens disposition, hvarigenom först blir möjligt att befria
honom från en mängd bisysselsättningar, hvilka för hela
verkstaden kunna uträttas af särskilda personer. Till dylika
arbeten höra t. ex. transporten af bräder, hoplimningen af stora
stycken, modellens polering och fulländning o. s. v. Då
arbetaren jemte sin särskilda detalj har mera eller mindre af dessa
saker att uträtta, försummas eller stores alltid i någon mån det
egentliga arbetet. – En ordentlig snickare bör hufvudsakligen
använda sin skicklighet på modellens hopsättning af med
noggrannhet utsökta och på förhand till olika dimensioner och
former utskuret och på upplag befintligt virke, låta hoplimma
detta under sin uppsigt och derpå utarbeta modellen till
fulländning samt verkställa tudelningcn. Då detta skett granskar
snickareförmannen modellen efter ritningen och öfverlemnar den
sedan till den med polering, lakering eller bestrykning
sysselsatta arbetaren, hvilken bäst kan vara en gammal
snickare, som dock icke mera besitter tillräckliga krafter för
att användas till strängare arbete. Lärpojkarne sysselsättas
först med virkets uppriktning och skärning samt limning,
hvarefter de få lämpliga små modeller att utföra, hvilka bestå af
ett enda stycke och ej kräfva någon brådska. På detta sätt
komma de sig småningom in i det mera sjelfständiga arbetet.

Snickareverkstadens plats inom hela verket rättar sig
helt och hållet efter hufvudarbetenas art. Vid gjuterier och
maskinverkstäder är det ändamålsenligt att lägga
snickareverkstaden bredvid konstrusktionkontoret. Närmast intill detta bör
snickareförmannens rum anordnas, der modellernas uppritning
på stora bräder försiggår; och skiljas dessa rum från
verkstaden endast genom glasväggar, på det att förmannen må hafva
en öfverblick öfver densamma i sin helhet. I det egentliga
arbetsrummet besätter man alla ljusa platser, således närmast
fönstren, med hyfvelbänkar och svarfstolar, hvarvid de sistnämnda
måste anordnas med afseende fästadt vid transmissionsinrättningen.
På de mörkare ställena placeras sågarne och möjligen
en och annan hyfvelbänk för virkets uppriktning. Vid den
vägg, som tillåter uppdragandet af skorstenar anbringas
limköket, hvarvid man med fördel betjenar sig af ånga och bör
undvika direkt eldning, icke blott för eldfarans skull, utan äfven
för att erhålla" bättre lim, hvilket såsom bekant icke får koka.
Verkstaden bör hafva en egen ingång för arbetarne, och
dessutom en tillräckligt stor port för in- och uttagandet af de
största modellerna. Att arbetarnes ut- och ingång står under
verkets hufvudportiers kontroll, faller naturligen af sig sjelft.
Uppvärmningen af snickarverkstaden är på grund af eldfaran
särdeles svår att anordna, ty att använda upphettad luft eller
varmt vatten är icke alltid möjligt och ofta äfven dyrbart.
För verkstäder, som ligga i närheten af ångmaskinen, är
uppvärmning med ånga i alla fall att föredraga, isynnerhet då de
ligga i en öfre våning öfver ett arbetsrum, t. ex.
filverkstaden eller klensmedjan. Måste man begagna ugnar, torde
större kaminer vara att föredraga, emedan de icke behöfva
tillsyn i hvarje ögonblick och sprida värmen hastigare än
kakelugnar.

Rummet för brädernas förvaring bör vara så nära som
möjligt intill snickareverkstaden, och äfven modellmagasinet
bör stå i lätt förbindelse med verkstaden för att undvika
onödiga transportkostnader. Bäst torde modellmagasinet ligga
emellan den sistnämnde och gjuteriet, så att uppsigten öfver det
förra och snickareverkstaden kan förenas hos en person, och
på det att, då några reparationer behöfva vidtagas med i bruk
varande modeller, dessa lätt och fort kunna föras till
snickareverkstaden och sedan efter verkstäld lagning genast
återlemnas.

Att bestämma storleken af modellsnickareverkstaden i
förhållande till hela verkets omfång, dess produktionsförmåga och
arbetsstyrka är icke lätt. Detta beror på verkets specialitet,
på behofvet af små eller stora modeller, äfvensom på den
utsträckning, till hvilken lerformningen och andra
modellbesparande arbeten bedrifvas. Emellertid torde för ett temligen stort
gjuteri med t. ex. 100,000 centners (4,253 tons) tillverkning
af de mest olika produkter 25 snickare vara, tillräckliga, då
äfven vissa fasonartiklar och specialiteter kunna forceras, utan
att arbetspersonalen behöfver ökas. Vid denna bestämmelse är
antaget, att ungefär 20 proc. bestå i tillverkning af nytt
ma-skingjutgocls, 20 proc. i rör, 20 proc. i grytor och kurant
gods, 20 proc. i hällar och dylika föremål samt slutligen 20
proc. i gjutning med lerformar. Det är sålunda blott 40 proc.
som företrädesvis taga modellsnickeriet i anspråk, under det
att 60 proc. till största delen framställas efter metallmodeller.
Det är välbetänkt att vid anläggningen af ett större ginteri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free