- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
302

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9:e häftet. December 1872 - Grundsatser för bedrifvande af modellsnickeriet. Af doktor C. F. Dürre (forts.) - Meddelanden från utlandet. V. 10 centners ånghammare. E. S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställa så till att modellverkstaden gifver plats för 25 snickare,
d. v. s. att sörja för att utrymme finnes för uppställningen af
25 hyfvelbänkar jemte 3 svarfstolar och 2 sågar. Huru mycket
utrymme dervid bör belöpa sig på hvar och en, är i allmänhet svårt
att säga, emedan frågan om belysningen ingår såsom faktor och
vid hvarje särskildt fall gestaltar sig olika. Antager man, att
för hvarje hyfvelbänk behöfves ett utrymme af 60–100 qv.fot
(5,29–8,82 qv.-m., arbetarens plats och passager inberäknade),
så erfordras för de 25 hyfvelbänkarne 1,500–2,500 qv.-fots
(132,3–220,5 qv.-m.) yta, hvartill kommer för sågarne och
svarfstolarne ett utrymme af 1,000 qv.-fot (88,2 qv.-m.), således
inalles 2,500–3,500 qv.-fot (220,5–308,7 qv.-m.) Detta
motsvarar högst en bredd af 50 fot (14,8 m.) och en längd af 70
fot (20,8 m.) eller en bredd af 40 fot (11,9 m.) och en längd
af 87,5 fot (26 m.) Ett rum af 40 fots (11,9 m.) bredd och
100 fots (29,7 m.) längd med fönster å bägge långsidorna bör
sålunda räcka till för att gifva 25 snickare jemte förman
erforderligt utrymme. Sågarne och de båda större svarfstolarne
placeras då i midten och den mindre svarfstolen vid ett fönster.
Omkring sågarne uppstapplas det färdigskurna virket, hvarjemte
i taket på hängverk ett parti oskurna bräder hålles i
beredskap. Finnes en vind ofvanpå verkstaden, begagnas denna
såsom virkesmagasin för, det omedelbara behofvet, under det att
det uppköpta materialet bäst förvaras i det fria, dock alltid
under tak.

D. Trämodellernas förvaring.

En af de vigtigaste och, på grund deraf att materialet så
lätt förstöres, en af de svåraste frågorna är den om de
brukade trämodellernas förvaring och modellmagasinets inrättande
samt det deri nedlagda, ofta enorma kapitalets förvaltning.
Först på senare tiden hafva förståndiga grundsatser gjort sig
gällande vid ordnandet af dessa angelägenheter, under det att
man förut gick fullkomligt planlöst till väga. Man inpackade
de brukade modellerna på disponibla vjndar och dylikt till de
ofta eldfarliga lokalerna och hade vanligen modellerna liggande
på en mängd olika ställen inom verket, hvarigenom blott en
enda menniska, snickareförmannen, kunde lemna besked om,
hvar en modell var att söka, och detta endast i den händelse
han var begåfvad med ett godt minne. Småningom, allt efter
som förrådet växte men vanligen för sent, försökte man vid
dylika verk att göra sammanhängande rum disponibla och
sålunda bringa ordning i sakefi, men det oaktadt blef alltid en
betydlig del af förrådet värdelöst. Man gjorde nya modeller,
då det varit tillräckligt att företaga några smärre förändringar
med redan befintliga sådana, emedan man ej visste någonting
om dessa i någon vrå af magasinerna undangömda modeller.

Den enda hjelpen emot dylika omständigheter består i
upprättande af en lätt öfversigtlig, noggrann och med skisser
försedd förteckning öfver alla modellerna samt en beständig
kontroll. Härmed måste förenas särskiljandet af alla modeller, som
icke kunna noga betecknas, samt deras urgallring, hvilka icke
brukats under flera år. I modellboken måste derföre också
antecknas för hvarje gång en modell utlemnas till gjuteriet, samt
då den återlemnas för att lätt kunna bedöma graden af hvarje
föremåls brukbarhet. Denna katalogisering kan utföras på tvenne
sätt: först efter den beställares namn, som antingen sjelf
insändt modellen eller genom modellkostnadens betalning
förvärfvat sig eganderätt till modellen; och vidare efter de olika
föremålens ändamål. Det är derföre icke nödvändigt att hafva
fullständiga förteckningar af begge slagen, så att alla föremål
förekomma; båda, utan det är bättre att fördela modellerna i
tvenne grupper samt för hvardera af dessa uppgöra en
alfabetiskt ordnad förteckning. Den ena innehåller då beställarnes
namn och derjemte alla de tillsammans hörande delarne af hvarje
beställning, och den andra angifver de tekniska benämningarne
på föremålen jemte skisser och dimensionsuppgifter. Den första
förteckningen kan äfven vara brukbar vid modellernas ifrågasatta
användning på annat håll, i det att man bifogar den ett slags
repertorium, hvilket under sådana benämningar, som förekomma
i den andra förteckningen, hänvisar till de sidor, hvarest under
de respektive beställningsgrupperna de bestämda föremålen
återfinnas. Snickareförmannen inför modellerna i förteckningarne,
så snart han får dem från gjuteriet. Äro de skadade och höra
till den första gruppen öfverlemnas de först till modellsnickaren;
höra de åter till den andra gruppen, emottager han dem utan
vidare.

Hvad anordningen af modellmagasinerna beträffar, utföras
de helst utan fönster på den sidan, som vetter åt verkets
utsida, för att undvika inbrott och dylikt, hvaremot de åt den
inre sidan lemnas tillgängliga för ljus och luft, så att ej virket
förstöres. Äro flera våningar nödvändiga, så upplägger man
de främmande modellerna i första och andra våningen samt
reserverar nedersta våningen för den andra gruppens modeller,
och i alla händelser måste båda grupperna så skiljas från
hvarandra, att ej någon förvexling kan komma i fråga. För
särskilda ofta förekommande former, såsom pelare, rör, hjul etc.
anordnar man särskilda afdelningar i magasinet och afskiljer
med hyllor i hela huset inom de olika afdelningarne de små
modellerna från de stora. För handteringen af mycket tunga
modeller anbringar man i magasinet ett hissverk, som medelst
ett slags schakt går genom alla våningarne. Det är vidare
nödvändigt att göra takrummet till modellmagasinet säkert för
eldfara och tillika luftigt, hvarföre man gerna anbringar på
gaflarne af huset, om de icke ligga vända emot eldsprutande
apparater, stora fönsteröppningar, i hvilka ej insattes glas.
Sjelfva taket betäckes med glatt tegel, så att ej utifrån någon
eldfara kan vara att frukta, och måste det läggas dubbelt för
att hindra regn- och snövatten att genomtränga, hvarjemte taket
göres så solidt som möjligt.

Att bygga modellmagasiner af jern, på samma sätt som
trämagasinet vid artilleriverkstaden i Spandau, har ännu ej på
grund af de dryga omkostnaderna blifvit försökt, dock torde
tak- och golfbjelkar af jern vara att förorda. Man kan svara,
att ett godt tak och starka murar afhålla all fara utifrån, och
att det vid förvaringen af ett så eldfarligt material som
trämodeller torde vara likgiltigt, om det inre af hägnaden är mera
eller mindre eldsäkert. Detta är dock ej så afgjordt, ty eld kan
möjligen på ett eller annat sätt uppkomma inifrån. För
bevaringen af värdefulla trä- och metallmodeller bör man derföre
också anordna särskildt afskilda rum, hvarjemte det är
välbetänkt att afdela huset, om det är stort, genom murade, med
dörrar tillslutna tvärväggar, så att flera isolerade rum uppstå.

(Der pract. Maschinen Constructeur.)

Meddelanden från utlandet.


V.

10 centners ånghammare.

(Plansch 20, figg. 2 och 3.)

Fördelen af att i största möjliga mån använda
maskinkraft och verktygsmaskiner inom de mekaniska verkstäderna
har länge af mången varit insedd och blir det med de ständigt
stigande arbetslönerna allt mer och mer. Till dylika
arbetsbesparande maskiner höra äfven ånghammarne, hvilka ända till
de senaste åren blifvit alltför mycket förbisedda, isynnerhet vid
de mindre verkstäderna. De hafva dock i dessa en
mångsidig användbarhet som få andra hjelpmaskiner. Här i
Tyskland börjar emellertid dessa små ånghammares värde med
hvarje dag att uppskattas och erhålla derföre en tilltagande
spridning, hvaraf en omedelbar följd blir deras ständiga
förbättring och förenkling i konstruktivt hänseende.

En dylik ganska enkel konstruktion af en 10 centners
(425 K.gr.) ånghammare från en af Tysklands i denna branche
mest rennommerade verkstäder visa figg. 2 och 3 å plansch
20, den förra plansektion efter linien x . y, den senare
elevation från ena sidan. Den utmärker sig i öfrigt såväl genom
sin praktiska anordning som soliditet, hvarföre också de
etablissementet-, der den kommit till användning, om densamma
uttalat de amplaste loford. Såsom synes af ritningen, är
ångcylindern, hvars diameter uppgår till 93 lin. (27,6 c.m.) och
längd lilf 2,69 fot (74,9 c.m.), fästad vid endast en ståndare
medelst 4 stycken 8 lin:rs (2,4 c.m.) skrufvar – en för mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free