- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
305

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9:e häftet. December 1872 - Om den mekaniska användningen af vulkaniserad kautschuk. Af mr J. Syme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

matningen i ångpannan mötte ett tryck af 60,75 skålp. (4,216 K.gr.)
Författaren tror, att kautschukens korta varaktighet i detta fall
kommit deraf, att för det första vattnet varit för mycket
uppblandadt med olja, och för det andra öppningen å ventilanslaget
för stor men förbindningarnes yta för liten, samt för det tredje
kautschuken för ren och mjuk för detta ändamål. – Det tredje
exemplaret hade äfven användts under en metallplatta utan
böjliga delar, och bestod det af ren och mjuk kautschuk af
6,5 lin:rs (19 m.m.) tjocklek och 39,4 lin:rs (117 m m.) diameter.
Det hade blott en kort varaktighet, i det att detsamma vid
ångarens profresa arbetade blott 6 timmar under samma tryck
i pannan som vid det föregående profvet. Tager man öppningarnes
area och ventilspegelns yta i betraktande, så visar sig genast, att
den senare varit för liten, i det att den icke uppgår till
hälften af öppningarnes sektionsarea, så att den på förbindningarne
liggande delen af kautschuken hade att uppbära ett tryck af
131,65 skålp. (9,136 K.gr.), eller mera än dubbla ångtrycket i
pannan. Äfven här hade man öfverskridit den rena
kautschukens elasticitetsgräns, till och med om den sistnämnda blott
varit underkastad den fria sammantryckningen till följd af det
vexlande trycket hos en metallplatta som fjädrar sig.

I betraktande af de ofvan omnämnda förfelade
konstruktionerna föreslår författaren åtskilliga anordningar, af hvilka en
afser användningen af kanonmetall och den andra af kautschuk.
Det karakteristiska hos den senare konstruktionen, hvilken fig.
5 återgifver i plan och vertikal genomskärning, ligger i
anordningen af den med runda hål genomborrade ventilspegeln. Denne
erbjuder nämligen en yta, som är lämplig för att upptaga trycket
på kautschuken utan att skära in i densamma, Diametern af
hvarje hål uppgår till 4,4 lin. (13 m.m.), kautschukplattans
tjocklek till 7,5 lin. (22 m.m.) och diameter till 36 lin. (107
m.m.). Öfver den senare är en slags huf af brons anbragt,
försedd med en 6,5, lin:rs (19 m.m.) spindel, som glider upp
och ned i spegelns midt och der tjenar såsom styrning. Öfver
metallhufven uppskjuter ytterligare en kautschukring af 6,5
lin:s tjocklek, som har till bestämmelse att mildra ventilens
stöt vid upplyftandet. För ifrågavarande ändamål
rekommenderas kautschuk af qvantiteten N:o 3, hvars egentliga vigt är
1,473 till 1,633.

Vi öfvergå nu till kautschukens och guttaperkans
användning för pump-kolfvar och ventiler. Fig. 6 framställer i
vertikal genomskärning en pumpkolf med tvenne ringformiga
packningar af guttaperka eller vulkaniserad kautschuk. Dessa
packningsringar ligga i tvenne på svarfstolen å kolfvens omkrets
utarbetade spår af 7,5 lin:rs (22 m.m.) djup, hvilka stå i förbindelse
med tvenne i kolfven ända till det nedre spåret borrade hål,
så att trycket af den i pumpen stående vattenpelaren
fortplantas till baksidan af packningsringarne och pressa dessa
emot rörväggen, till och med om de afnötas till blott 2 lin:rs
(6 m.m.) tjocklek. Författaren har gjort den iakttagelsen, att
kautschuk, som blifvit anbragt på sådant sätt å en luftpump
till en 60 hästkrafters kondensationsmaskin, har till full
belåtenhet gjort tjenst i 3 1/2 års tid. Då vattnet i dylika fall är
varmare och mera impregneradt med feta ämnen, så måste man
använda kautschuk, som är i stånd att emotstå dessa ämnen,
hvilka sträfva att upplösa densamma.

En vidare användning af vulkaniserad kautschuk är
för svafvelsyrepumpar, vid hvilka endast bly och kautschuk
komma i beröring med syran. En dylik tryckpump är
afbildad i fig. 7 i genomskärning; och sättes den i verksamhet för
hand. Den upplyfter syran till den för dess fördelning nödiga
höjden af 9,23 fot (2,74 m.). En omvänd sferisk skål eller
kupol af vulkaniserad kautschuk pressas inåt för hvarje slag
af en jernkolf, som likaledes bildar en skål men i motsatt
ställning. Vid kolfvens uppåtgående återställa vätskans vigt
och kautschukens elasticitet kupolens förra form; denna fyller
sig då ånyo med syra, hvilken vid nästa kolfslag uppfordras.
Tvenne plana klaffar med kautschuktätning fullständiga
pumpens verkan. Detta slags tryckpumpar göra god tjenst, om
blykamrarne äro placerade på marken, emedan då syran i och
för fördelningen måste uppfordras.

Fig. 8 framställer i vertikal genomskärning och elevation
en annan med kautschuk kombinerad syre-pumpkolf. Den
består af glaseradt lergods och är omgifven med en
packningsring af kautschuk, hvilken, såsom synes af genomskärningen,
är gjord i ett stycke med klaffen. Kolfven är af trä. Pumpar
af detta slag, hvilka begagnas för uppfordring af saltsyra, hafva
tvenne storlekar, nämligen en af 34 lin:rs (101 m.m.) diameter,
då de drifvas för hand, och en af 42,8 lin:rs (127 m.m.)
diameter, som drifves af en kraftigare motor. Den förra med 3
lin:rs (9 m.m.) tjock guttaperka uppfordrar vätskan till 9,23 à
10,10 fots (2,74 à 3 m.), den senare med 5 lin:rs (15 m.m.)
guttaperka till 20,21 fots (6 m.) höjd. Den sistnämnde
tjockleken är nödvändig för att kunna på klaffen fästa en blyplatta
med blynitar. Dessa kolfvar gå i blycylindrar och hafva, om
de arbeta dag och natt, 2 till 3 månaders varaktighet, allt
efter vätskans styrka. Att man för dessa apparater använder
kautschuk af bästa slag, faller af sig sjelft.

I fabriker, hvarest man har att göra med varma
alunlösningar,
kunna behållarne utfordras med kautschuk. Tvenne
sådana beklädnader, hvilka haft att emotstå kokande
alunlösningar, hafva lemnat följande resultat. Den första af kautschuk
från Para, bestod af vulkaniserade, 2 lin. (6 m.m.) tjocka
plattor, hvilkas förening i fogarne utfördes med en lösning af bästa
sortens kautschuk. Beklädnaden höll i 17 månader, hvarefter
den till följd af den vulkaniserade kautschukens effloresens gick
upp i fogarne. Samma behållare blef då inklädd med ett foder
af ren, i tenform gjuten kautschuk från Para, och hvilket foder
gjort tjenst redan i 21 månader och ännu ej visar något spår
till förstörelse.

Taga vi nu i betraktande den vulkaniserade kautschukens,
vare sig hård eller mjuk, användning på metallvalsar, som nu
för tiden myoket begagnas i kattuntryckerier, blekningsanstalter,
färgerier och nyligen äfven vid pappersbruk, så har författaren
äfven härmed sysselsatt sig i början af år 1864, i det att han
då anbragte ett elastiskt öfverdrag af detta slag på
metallvalsar. Men innan man förstod att fästa hårdgummit på
valsarne, voro dessa öfverdrag af föga nytta, då de icke häftade
vid metallen utan bildade veck under arbetet. Alltså då dessa
nya valsar framträdde, betraktades de såsom en välgerning för
denna industrigren. Öfverdragen af "vulcanit" eller hårdgummi
äro 8,5 lin. (25 m.m.) tjocka, kunna afsvarfvas på en vanlig
svarfstol med samma instrument som för hårdt trä och äro
varaktigare än detta. Inom pappersfabrikationen hafva
kautschukvalsarne varit i bruk sedan 1869. Man kan äfven begagna
kautschuköfverdrag på valsar, som nyttjas för limning af finare
papper, emedan de i limmet befintliga ämnana angripa messing
men icke utöfva någon inverkan på kautschuken. Öfverallt,
hvarest man använder med kautschuk beklädda valsar parvis,
måste den drifvande valsen vara hådare än den drifna, emedan
de vågformiga upphöjningarne, hvilka bildas på ytan, under
arbetet måste trängas tillbaka af den drifvande valsen.

Hvad kautschukfjädrarar för buffertar på jernvägsvagnar
angår, så beklagar författaren, att kautschuken i denna
riktning numera icke förekommer så mycket som förut. Han
omnämnde en dylik buffert, hvilken varit i bruk under 19 år och
visat sig ega lika stor varaktighet som sjelfva vagnen.
Emellertid befanns den, då den upphörde att tjenstgöra, i ett
tillstånd af upplösning eller förruttnelse, hvilket kautschuken,
isynnerhet den rena, är underkastad; men en varaktighet af 19
år torde väl alltid få betraktas såsom ett tillfredsställande
resultat. Då den vulkaniserade kautschuken under de mest olika
klimat, från Canadas till Indiens, bibehåller sin elasticitet, så
har den ju bevisat sig vara ett för jernbane-buffertar och
dragfjädrar lämpligt material; och om man kan komma derhän, att
dess varaktighet ännu mera ökas, torde det icke mera kunna
utträngas af stålfjädrar utaf olikar former. Man måste för
öfrigt gifva kautschukfjädrarne större yta, hvarigenom deras
varaktighet förlänges, hvilken nu uppgår till blott 2 1/2 à 3 1/2 år.

Vi komma nu till kautschukringar för hjul, hvilka på
grund af konstruktionsfel hittills ännu ej vunnit den
användning, man af dem väntat sig. Fig. 8 visar i sektion och plan
ett med en dylik ring omgifvet hjul till en vagn för
transportering af tyngre gods. Grofva linneband äro inneslutna i
kautschuken utan att nå ut till ytan, och är dessas ändamål
att skydda ringarne från försträckning. Hjulet måste derföre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1872/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free