- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
307

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9:e häftet. December 1872 - Pyrometriska bestämmelser öfver det engelska dinas fabrikatet samt den såsom råmaterial använda dinas-sandstenen. Af doktor Carl Bischof - Om ångplogar (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Enligt jemförande qvalitativa undersökningar på de trenne
fabrikaten äfvensom på råmaterialet, hvilka alla i lika stora,
fint pulveriserade qvantiteter digererades en längre tid med
saltsyra eller svafvelsyra, funno vi, att den hvita dinasstenen
var friast från jern, under det att den röda, cementet och
sandstenen voro jernhaltiga, af hvilka senare åter den röda
dinasstenen höll största jernmängden. Denna fordrade dock för ett
fullständigt utdragande af jernet en längre, ihållande
upphettning med omvexlande behandling med koncentrerad och utspädd
svafvelsyra under tillsats af klorsyradt kali, medan för de
andra sorterna blotta digereringen med saltsyra var tillräcklig för
jernets aflägsnande. Vid qvantitativ undersökning befanns den
röda dinasstenen innehålla 1,10 proc. jernoxid men den hvita
blott 0,5 proc. Deremot visade den senare den största
kalkhalten, nämligen 2,07 proc. Äfven cementet tillkännagaf
märkbar kalkhalt; den röda dinasstenen och sandstenen mindre.

Dessa resultat tala i öfverensstämmelse med de nyaste
analyserna på engelskt qvartstegel för, att man i England,
respektive Skottland, vid förfärdigandet af dinastegel af det föga
kalk- och jernhaltiga råmaterialet å ena sidan tillsätter något
kalk (såsom äfven Percy angifver), men äfven på vissa ställen
enligt fabrikanternas uppgifter icke använder kalk och derföre
sannolikt ersätter denna med jern. Bland de förenämnda
fabrikaten och materialerna är följaktligen den hvita dinasstenen
mest hårdsmält, nästan lika mycket som råmaterialet. Lägre
står i detta afseende den röda, mera jernhaltiga stenen och
lägst cementet,

Den redan länge erkända och bekräftade godheten hos den
engelska dinasstenen af bästa qvalitet har i första rummet sin
grund i det så ytterst trögsmälta och jemförelsevis så rena
råmaterialet, såsom de föreliggande profven ådagalägga, hvartill
kommer ett bearbetningssätt, som måste erkännas vara
fulländadt. Med betraktande af dessa på en gång uppfylda vilkor,
den största svårsmältbarhet hos hela massan samt yttre
mekanisk fasthet, såväl såsom sten betraktad som ined afseende på
dess förhållande i eld, står derföre också, så vidt denna,
industrigren är oss bekant, den bästa engelska dinasstenen
framför alla andra likartade fabrikat.

(Polyt. Journal.)

Om ångplogar.


Efter doktor <I>Emil Perels’</i> arbete »Die Anwendung der Dampfkraft
in der Landwirthschaft».

(Forts, från sid. 288.)

E. Kritik öfver de olika systemen.

Då vi nu blott befatta oss med bedömandet af de här
omtalade olika systemen och ej taga andra i betraktande, har
detta sin orsak deri, att intet af de många andra systemen
hittills vunnit någon praktisk användning.

För våra förhållanden torde väl i allmänhet det
Howard’ska systemet vara lämpligast, på grund deraf att en vanlig
lokomobil kan användas samt till följd af den enklare apparaten
samt den mindre anskaffningskostnaden. Gent emot dessa
fördelar stå dock äfven ej så obetydliga olägenheter, såsom
mindre uträttadt arbete, isynnerhet än tvåmaskinssystemet, samt
svårigheter och afsevärd tidsförlust vid apparatens omflyttning till ett
nytt fält. Härigenom måste också detta system vara utesintet
från konkurrensen vid "hyresplöjning," då det möjligaste största
arbete måste uträttas och hastig omflyttning af apparaten utan
användning af dragare bör kunna ske. I öfrigt är den
Howard’ska ångplogens arbete lika godt som de öfriga systemens. Det
torde derföre väsentligen komma att bero på allmänna
ekonomiska förhållanden och isynnerhet på det till hands stående
kapitalet, huruvida enskilda jordegare vilja nyttja detta eller ett
dyrbarare men då också effektfullare system. I England äro
omkring 600 ångplogar af det Howard’ska systemet i verksamhet.

Det Fowler’ska ankarvangssystemet är minst att
rekommendera, oaktadt det genom utelemnandet af linkorgsapparaton
blifvit ej så obetydligt förbättradt. Ankarvagnen är i och för sig
icke något fullkomligt maskineri, ty i hård mark nedsjunker den
ej tillräckligt djupt för att erbjuda behörigt motstånd mot
spänningen i linan. Tillställningen för dess rörelse framåt längs
åkern är dessutom för komplicerad och vägrar lätt att göra
tjenst. Apparatens uppställning är likaledes tidsödande, om
också ej så mycket som vid den Howard’ska ångplogen.
Arbetsförmågan är ej större än den senares, men deremot priset
betydligt högre.

Tvåmaskinssystemet är obestridligen det fullkomligaste, och
trots det höga priset vinner det för hvarje år en allt mera
omfattande användning. Det eger det stora företrädet, att
apparatens uppställning och transportering försiggår med minsta
tidsförlust, att dervid icke dragare behöfva anlitas, samt att
arbetet kan börja omedelbart, sedan maskinerna intagit sina
platser och den af en utaf maskinerna till ort och ställe
transporterade kultivatorn blifvit förenad med linan. Derjemte är
den qvantitativa arbetsförmågan betydligt högre än hos de äldre
systemen, en omständighet hvilken för de flesta förhållanden
måste komma att låta detta system anses såsom det lämpligaste.
Sålunda måste man alltid välja tvåmaskinssystemet öfverallt,
der en sträng och tidigt inbrytande vinter tvingar till
plöjningsarbetets för tidiga afbrytande. De högre kostnaderna utjemnas
genom att gifva lokomotiven andra lämpliga sysselsättningar;
under det att plöjningsarbetet hvilar.

Vid konstruktionen af ångplogarne för tvåmaskinssystemet
har man slagit in på den riktningen att framställa så kraftiga
maskiner som möjligt såväl för att uppbringa effekten till ett
maximum, som äfven för att kunna bearbeta jorden till större
djup. Ända till för några år sedan använde man lokomobiler
och lokomotiv af 10 till 12 hästkrafters styrka för
ångkultivatorernas drifvande; men numera nyttjas för tvåmaskinssystemet
för det mesta lokomotiv af 14 hästkrafter, och i några fall har
man förstärkt maskinerna ända till 25 à 30 hästkrafter. Dessa
utomordentligt stora maskiner äro dock ej att rekommendera
emedan de genom sin stora tyngd förlora mycket af sin
lättrörlighet, hvilket också praktiken på det fullständigaste
bekräftat; och måste derföre på det allvarligaste varnas för
anskaffandet, af dylika i praktiken nästan obrukbara maskiner.
För de flesta fall kan man nöja sig med 14 hästkrafters
lokomotiv. Äfven dessa kunna ofta nog vara svåra att transportera
till följd af vägarnes beskaffenhet.

F. Fördelarne af odling med ångkraft och hinderna derför.

År ifrån år växer antalet af dem, som anse införandet af
bruket af ångan vid jordens odling för fullkomligt tidsenligt.
Äfven förstummas småningom motkämparne och öfvertygas om
det stora värdet af denna nya odlingsmetod för bestämda
förhållanden. Vid granskningen af frågan, i hvilka fall och enligt
hvilken metod användandet af ångplogen redan nu kan vara
att rekommendera, måste vi först och främst i allmänhet
framhålla de omständigheter, hvilka tala för, och sedan hvilka tala
emot ångplöjningen.

Ångodlingens fördelar i förhållende till odling med dragare
äro hufvudsakligen att söka i följande moment:

1. Det är otvifvelaktigt, och bestrides ej heller från någon
sida, att ångplogens arbete är vida bättre än spannplogens;
och orsaken härtill ligger framför allt i den större hastigheten,
hvilken åstadkommer en grundlig omkastning af jordskorpan.
Den uppkastas så högt att de hårda jordklumparne vid
nedfallandet fullständigt söndermalas, Tydligast framstår
ångplogens företräde vid bearbetningen af våt mark. Här fastklibbar,
då arbetet utföres med dragare, fåra vid fåra, och om ett
verkligt öppnande af fältet för luftens och frostens m. m. inverkan
kan aldrig blifva tal. Men ångplogen, och framför allt
ånggrubbern upprifver en sådan mark på det fullständigaste; de
särskilda jordskållorna kastas fullkomligt öfver hvarandra, så
att åkern nära nog får utseendet af ett gietscherfält. Att här
vid god frost under vintern och senare efterarbete medelst
ångharfning marken erhåller en helt annan struktur och en långt
större mörhet, visar redan ett ytligt betraktande af en dylik
åker. För bedömandet af ångplogens qvalitativa arbete måste
vidare tagas i betraktande, att med dragarnes afskaffande
bortfaller hvarje trampning på den plöjda åkern; och härvid gör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free