- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
308

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9:e häftet. December 1872 - Om ångplogar (forts.) - Om petroleum i Galizien och Amerika. Af Albert Fauck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man vanligen ej klart för sig, hvilket menligt inflytande
dragarnes hofvar utöfva på jorden. 4 oxar för en plog förorsaka
vid en bredd å fåran af 1 fot (30 c.m.) mera än 200,000 steg
på tunnlandet, således nära 4 steg för hvarje qvadratfot; och
härtill kommer trampningen vid harfningen, vältningen och
såningen. De tunga dragarnes stora hofvar knåda och pressa
alltid jorden åter tillsammans, så att man verkligen måste
förvånas öfver, att denna behandling icke ännu mera hindrar
växtligheten. Ångplogens bättre arbete gifver sig äfven till
känna genom en större säkerhet för skörden och ett högre
utbyte. Allt detta är bevisadt på alla ställen, der ångplogen
varit några år i verksamhet.

2. Ångplogens företräde består vidare deri, att man kan
börja markens bearbetning i rätt tid och sluta det före
senhöstens inträde. Omedelbart efter skörden, alltså vid en
tidpunkt då på de flesta ställen hvarken arbetare eller dragare äro
disponibla för plöjningen, är man i stånd att börja med fältens
uppbrytning. Enligt regeln kommer plöjningen af stubbåkrar,
först sedan den gynsammaste tiden förflutit, och ofta nog på
dagar, då andra arbeten till följd af dåligt väder måste hvila.
Att ett fält, som omedelbart efter skörden blottas för
atmosferens välgörande inverkan, antager en helt annan struktur, än
då det får ligga igen till senhösten, torde väl knappast behöfva
mera än påpekas.

3. Ångplogen förlänger arbetstiden, d. v. s. under den
tid, då dragare på grund af förstor fuktighet ännu sjunka
ned tör djupt i marken, kan denna mycket väl bearbetas med
ångkultivator. På senhösten, då eljest arbetet måste inställas,
tjenstgör ännu ångplogen utan afsevärda svårigheter, så att
fältens bearbetning kunna hinna afslutas före vinterns
inträde. I synnerhet för trakter, der vintern börjar mycket tidigt är
denna ångplogens fördel beaktansvärd.

Vända vi oss nu till de omständigheter, hvilka äro
hinderliga för ångplogens införande, möter oss i främsta rummet:

1. Den höga anskaffningskostnaden. En Fowlers
ångplog efter tvåmaskinssystemet med maskiner på 14 hästkrafters
styrka kostar, jemte allt tillbehör af linor och jordbearbetningsinstrument,
vid fabriken omkring 30.000 rdr, hvartill kommer
frakt, tullomkostnader m. m., hvilket torde uppgå till cirka
4.000 à 5,000 rdr. Om man tager i betraktande att
amorteringskostnaden städse måste ställas mycket hög, så torde
ångplogens räntabilitet till en början förefalla högst tvifvelaktig,
Och dock kan det lätt visas, att den till och med vid den
ogynsammaste kalkyl alltid är säker. Man måste härvid blott
taga med i beräkningen, att ångplogens fördelar ingalunda ligga
i det billigare utan fast mera i det i rätt tid företagna och
bättre utförda arbetet i förhållande till den vanliga plogen,
hvilket såsom redan blifvit framhållet, ofta efter ett år men
med säkerhet efter några år måste skapa ett fortgående större
utbyte af skörd.

Ångplogens införande kan ske på flera olika sätt. Antingen
skaffar en enskild jordegare en dylik för egen räkning, eller
en entreprenör öfverenskommer med honom att för en gifven
summa uträtta arbetet. I första fallet kan stundom
räntabiliteten synas tvifvelaktig, isynnerhet om plogen icke har
tillräcklig sysselsättning, då kostnaden måste fördelas på ett för
ringa antal dagar. Den andra metoden, hvilken på senare tid
utomlands, isynnerhat i England, börjat att mycket anlitas, bör
kunna vinna erkännande. Entreprenörer hafva deri alltid funnit
uträkning, förutsatt att apparaten haft full sysselsättning, att
ledningen af affären blifvit öfverlemnad till en fackman, samt
att konstruktionen af apparaten motsvarat de särskilda
förhållandena.

2. Man gör vidare mot ångplogen den invändningen, att
den ej kan arbeta öfverallt.
Detta är sannt öfver hufvudtaget,
der stora terrängsvårigheter förekomma, der en mängd
stora stenar finnas i marken, der trädrötter icke blifvit
fullkomligt utrotade samt på mycket sumpiga åkrar och för små
åkerlappar. Stenarnes aflägsnande, trädrötternas utrotande,
åkrarnes torrläggning och slutligen äfven smärre jordstyckens
förenande till större åkrar äro förbättringar, som måste föregå
ångplogens införande. Till en del upptagas stenarne, om deras
dimensioner icke äro alltför betydliga med den af Fowler
särskildt för detta ändamål konstruerade och med ångkraft drifna
grubbern. Instrumentet är anordnadt efter balansersystemet och
arbetar med två eller tre pinnar af starka dimensioner ända
till 1,68 fots (50 c.m.) djup, hvarvid stenar och rötter med
säkerhet uppbrytas. Men alltid inskränka de här anförda
hindren i väsentlig mån ångplogens införande.

3. En annan betänklighet, man har emot ångplogens
begagnande, äro de mera eller mindre betydliga reparationerna,
hvilka icke kunna undvikas vid någon maskin och allra minst
vid en, hvilken såsom denna är utsatt för så olikartade och
föränderliga påkänningar. I de flesta fall föras ångplogarne
långt ifrån större städer, i hvilka reparationsverkstäder finnas,
och här inträda derföre snarast stagnationer och göra sig mest
kännbara. Vid många reparationer torde det till och med vara
bäst att vända sig till den fabrik, hvarifrån maskinen
ursprungligen utgått, emedan eljest kostnaden för några delars
ersättande med nya betydligt förstoras och maskinens användning
på nytt fördröjes. I praktiken har dock icke denna
omständighet visat sig så betungande som man i början fruktade.
För de vigtigare delarne, som lätt kunna brytas sönder, skadas
eller bötas ut, måste man från början förse sig med
reservdelar, så att ej härigenom längre uppskof förorsakas. För
öfrigt göras ångplogarne numera så solidt och af ett så
varaktigt och segt material, att i verkligheten vid god skötsel –
och utan detta kan man ej tänka sig användningen af
ångplogen – reparationerna och derigenom förorsakade afbrott i
arbetet högst sällan förekomma. Vid ett tillfälligt afbrytande af
linan, hvilken på sista tiden börjat förfärdigas af ståltråd,
sammansplitsas de båda ändarne likasom vid vanliga linledningar,
för hvilket ändamål erforderliga verktyg medfölja. Dylika skador
förekomma ytterst sällan vid de nyare ångplogarne; blott
genom mycket felaktig skötsel, eller då kultivatorn stöter på
någon stor sten, plägar linan brista.

4. Arbetarnes inöfning förorsaker till en början alltid
svårigheter, hvilka dock inom kort öfvervinnas. Under första
tiden inträda visserligen afbrott till följd af deras ovana; men
det har alltid visat sig, att någorlunda förståndiga arbetare på
några få veckor lära sig apparatens skötsel. I England
använder man vanligen landtbefolkning för ångplogens betjening.
I Egypten, ett land som redan intagit 500 ångplogar, och af
hvilka sannolikt en del redan ersatts af nya, betjena sig de
der boende Fellahs med belåtenhet af ångplogen; hvarföre man
väl också torde få antaga, att europeiska arbetare ej skola finna
några oöfvervinneliga svårigheter i skötseln af dessa
maskiner[1].

Om petroleum i Galizien och Amerika.


Af Albert Fauck.

Redan före upptäckten af de stora petroleumkällorna i
Pennsylvanien erhölls bergolja i Galizien i små qvantiteter.
Genom de betydande resultaten i Amerika eggades man
sedermera småningom att i sistnämnda land utföra gräfningarne efter
olja till större djup och på ett mera rationelt sätt. Det bildade
sig en mängd bolag, hvilka till en början nedgingo med 50 till 200
fot (14,8–59,4 m.) djupa schakt och senare med borrning
uppnådde ett djup af 500 till 600 fot (148,5–178,1 m.).
Undantagsvis uppnådde man detta djup med handborrning; schakt
sänktes ej mera än 300 till 400 fot (89,1–118,8 m.). Allt
efter sorn man uppnått oljan medelst gräfning eller borrning,
uppfordrade man densamma respektive medelst tunnor eller små
handpumpar.

Nu borrar man med ångkraft 600 till 800 fot (178,1–
237,5 m.), utan att hafva deri inneslutit de amerikanska
förhållandena. Det finnes visserligen några brunnar, hvilka vid
300 till 400 fot lemna ett utbyte i värde uppgående till
80,000 à 128,000 rdr årligen; detta är dock undantagsfall.


[1] Så fort redaktionen hunnit förskaffa sig materialer för
beräkning af driftkostnaden för ångplogar här i landet, skall den icke
underlåta att meddela tidskriftens läsare kalkylerna häröfver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free