- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
310

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9:e häftet. December 1872 - Vattenglaskomposition, ett nytt tvättmedel - Några ord om råttor och sätten för deras utrotande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

soda och lägger dem på blekning, är här tillräckligt att blott
koka dem en gång samt att dervid icke ens taga så mycket af
kompositionen, som man använder soda för en viss qvantitet
linne. Efter ett klorbad kokas styckena åter i den förut
begagnade lösningen samt slutligen i rent vatten. Härigenom
erhåller man utan användning af svafvelsyra eller klorkalium en
fullständigt klorfri vara, som ej reagerar för en lösning af
kolsyradt kali, hvarjemte tvålbadet, som man vanligen begagnar
efter syran, besparas.

För pappersfabrikationen. Pappersfabrikanterna kunna
med fördel använda vattenglaskompositionen i stället för soda,
äfven till blekning i stället för svafvelsyra och klorkalium,
då den har ungefär samma pris som sodan men ej behöfver
tagas i så stor qvantitet som denna.

För sidens kokning. Sidenfärgare kunna likaledes äfven
bruka detta ämne för sidens kokning, hvarvid dock en tillsats
af oleïn- eller marseillertvål är nödvändig. Efteråt kokas med
rent vatten. Sidenet lider ej det minsta häraf, så att
kompositionen för detta ändamål är vida lämpligare än endast
oleïn- och marsciller-tvål.

För tvättning af ylle och ullgarn. Det 33-gradiga
vattenglaset begagnas redan mycket med tillsats af något soda för
ulltvättning på sådana ställen, der inrättningar finnas för
tvättens spolning med rent vatten efteråt. Då detta senare ej
iakttages, blir ullen alltid något klibbig. Vid användning af
denna koncentrerade vattenglaskomposition är med en
temperatur af 63° blott en ringa tillsats af densamma behöflig. För
fettets uttvättning i ullgarn är kompositionen med någon
tillsats af soda obetingadt bättre än såpa eller ammoniak; och
särskildt är den att rekommendera vid tvättning af kamull i
stället för soda och såpa. Ullen förarbetas med en gaffel en
stund i det första och andra badet i varmt vatten af 56° 63°
temperatur, hvari upplöses helt litet af kompositionen, omkring
4 proc. af vattnets mängd (beroende på fetthalten hos ullen),
och pressas ullen derefter mellan valsar. Till det tredje badet
måste tagas kallt vatten, hvari några skålpund oleïntvål upplösas
för att göra ullen smidig för spinning. Den synes nu mycket
hvit och ren samt mycket öppnare än tvättad med vanlig tvål.
Vattenglaskompositionen filtar ej och är derföre särdeles
fördelaktig för nu omnämnda ändamål, men mindre dock för
tygvalkning.

Den hvita vattenglaskompositionen är så koncentrerad, att
den icke förlorar något i vigt, äfven om den en längre tid
förvaras i torra rum. Den lider ej genom frost och blir icke
tunnflytande eller mjuk under sommaren. Hvad dess
sammansättning beträffar, så angifva analyserna, att den är en
blandning af natrontvål, vattenglas (kiselsyradt natron) i löst form
samt glycerin och vatten. Herr v. Schelhass fann förhållandet
mellan dess beståndsdelar vara följande:
feta syror . . . 12,00 proc.
kiselsyra . . . 18,07 ,,
natron . . . 7,12 ,,
glycerin . . . 2,84 ,,
vatten . . . 59,95 ,,

Vattenhalten samt mängden glycerin och kiselsyra har
äfven blifvit bestämd sf redaktören för ofvan citerade tidskrift
herr Hilger, som erhöll
glycerin . . . 3,1 proc.
vatten . . . 60,1 ,,
kiselsyra . . . 17,6 ,,
hvilket ju i det närmaste öfverensstämmer med förstnämde
resultat. Vanlig kärntvål innehåller 62–70 proc. feta syror,
7–8 delar natron och 23–30 delar vatten.

Kompositionens verkan kan förklaras på följande sätt.
Tvålen sönderdelas först i surt fettsyradt natron och fritt
natron, hvilken procedur ju iakttages vid hvarje tvålsort, då det
friblifna natronet just betingar tvålens verkan. Nu finnes här
vattenglas, kiselsyradt natron, närvarande, hvilket vanligen
äfven innehåller något natron i fritt tillstånd och vid
uppblandning med t. ex. varmt, hårdt brunnsvatten sönderdelas på det
sätt, att kiselsyran utfaller dels fri dels förenad med kalk,
hvarvid en bestämd qvantitet natron dels ren dels såsom kolsyradt
natron frigöres och yttrar sin närvaro genom smutsens, specielt
fettets upplösande. Vi se derföre, att här det verksamma
alkalit uppträder i större mängd än hos vanlig kärntvål.
Upplösa vi hvit tvål (oljetvål) i hårdt (kalkrikt) vatten, iakttaga vi
likaledes bildandet af fettsyrad kalk som utfaller. Vi hafva då
här utom sistnämnde salt, kiselsyra, kiselsyrad kalk och surt
fettsyradt alkali såsom afsöndrade produkter. Den tanken
ligger derföre nära till hands, att dessa ämnen aflagra sig på
väfnadstrådarne och småningom göra dessa sköra, en
omständighet väl värd att tagas i öfvervägande. För de trenne
förstnämnda ämnena, om de förekomma allena, är verkligen att
frukta; men det sura fettsyrade alkalit synes här verkligen
motverka dessa, i det att det formligen omhöljer dem och
hindrar deras fästande vid trådarne. Frågan, "angripas kläder och
tyg som tvättas med vattenglaskomposition?", kan derföre ännu
icke med bestämdhet besvaras till detta tvättmedels fördel, utan
måste praktiken här blifva skiljedomare. Men det oaktadt
måste man medgifva att räddhågan i denna riktning, om vi döma
efter den hittills vunna erfarenheten, icke visat sig berättigad.
Ett försök, utfördt af förenämnde Hilger, kan härvid lemna ett
upplysande bidrag. Det bestod deri, att tvenne
linnestycken tvättades 10 gånger efter hvarandra, det ena med
vattenglaskomposition. De båda styckena fingo äfven för hvarje
gång torka och undersöktes derefter trådarne, men icke den
minsta skilnad kunde iakttagas mellan väfnaderna. Det är dock
klart, att detta enda försök icke kan afgöra den ventilerade
frågan, men det är likväl vardt att beaktas.

Taga vi nu priset i betraktande, den ringa fetthalten,
tidsbesparingen, till och med vid vanlig tvättning, samt den
mångsidiga användningen, så torde man likväl ej kunna förneka detta
tvättmedel en god framgång, utan fastmera på grund af de
föreliggande resultaten tillönska det en hastig spridning.
Slutligen må vi fästa uppmärksamheten på, att de gifna
föreskrifterna måste noga följas; isynnerhet bör man komma ihåg att
till tvättmedlets lösning alltid använda kokande vatten samt att
aldrig nedlägga tvätten i vattnet, förr än lösningen är
fullbordad. Denna kan begagnas flera gånger, dock får man
naturligen ej fordra, att en dylik, använd för andra eller tredje
gängen, skall förmå rengöra mycket smutsiga saker lika bra som
en obegagnad lösning.

Några ord om råttor och sätten för deras utrotande.


Efter ett föredrag af direktör E. Michelsen i Hildesheim.

Landsplågor, d. v. s. menniskornas besvärande genom kroppars
och fenomens uppträdande eller öfverhandtagande i naturen,
hafva tid efter annan alltid funnits och komma ej heller att
oaktadt alla försigtighetsreglor uteblifva i framtiden, om ej då det
lyckas oss menniskor att blifva herrar öfver väder och vind!
Bland plågor som uppkomma genom och från djurriket hafva
råttorna från urminnes tid varit en utaf de värsta, emedan de
midt för våra ögon uppäta vårt dagliga bröd, och derföre att
de, ehuru till utseendet små och icke alls farliga, genom sin
mängd blifva menniskan öfvermäktiga. Afse vi från sagan ,om
råttornet, respektive om erkebiskop Hatto II från Mainz
(omkring 970), och dylika icke mera trovärda berättelser, så
lemnar oss dock det 10:de århundradet tillräckligt storartade
berättelser om dessa gnagares förskäckliga antal under s. k.
råttår samt om de kolossala skador do derunder åstadkommit.
På 20-talet uppträdde åter denna landsplåga vid Nederrhen på
sådant sätt, att m au på åkrarne knappt kunde sätta sin fot på
jorden utan att vidröra en råttgång. I kretsen Zabern
fångades år 1822 på 14 dagar 1,570,000, i området Nidda 590,327
och i området Butzbach 271,941 stycken råttor. På hösten
år 1856 måste mellan Erfurt och Gotha på en omkrets affyra
mil 13,500 tunnland (6,700 H.ares) plöjas om till följd af
råttornas härjningar, så att den direkta skadan uppskattades till
80,000 rdr. På ett större gods vid Breslau fångades på 7
veckor öfver 200,000 stycken. I Dessau beräknade en
godsegare samma år, 1856, sin skada genom råttor till nära 40,000

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1872/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free