- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
2

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1928 - Kolindustriens enda räddning, av C. K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 TEKNISK TIDSKRIFT 11 FEBR. 1928

KOLINDUSTRIENS ENDA RÄDDNING.

Kolindustriens ställning är alltjämt det brännande
spörsmålet i England. Helt nyligen har lörd
Beaver-brook, den välkände ägaren av Daily Express, i en
broschyr1 i frågan vänt sig till gruvarbetarna.
Broschyren är en sammanfattning av de synpunkter, som under
de två sista åren förts till torgs i Daily Express och
Sunday Express, vari starkt argumenterats för
skapandet av en hela landet omfattande koltrust. Det är icke
en tidningsmans tankar på fantastisk flykt ovan molnen,
som förts fram i propagandan. Lörd Beaverbrook vet
nämligen, varom han skriver, när han låter ordet trust
flyta fram ur pennan. Han har haft praktisk erfarenhet
därav, innan han för ungefär femton år sedan drog sig
tillbaka från affärsverksamhet i Canada. Dessförinnan
hade han nämligen varit drivkraften vid bildandet av
Canada Cement Company, Canadian Steel Trust, en
tid-ningstrust och Canadian Railway Carriage Manufacturing
Monopoly. Sedan 1910 har han till ekonomiska meriter
lagt politiska. Lörd Beaverbrook är även intimt lierad
med Sir Alfred Mond, engelsk parlamentsledamot och
stor intressent i engelsk kolgruve-, järn- och kemisk
industri, vilken senare som bekant också länge varit
förespråkare för trustbildning såsom det enda rationella
medlet vid reorganisation av den brittiska industrien.

Den frejdighet, varmed broschyren är skriven, verkar
avväpnande. I korta, klara satser fastslås fördelarna av
en trustbildning, bemötas invändningarna däremot samt
lägges ansvaret för nuvarande förhållanden, där det bör
ligga, nämligen hos kolindustrien själv. Den sakkunnige,
han må nu vara kolgruvedirektör, tekniker, kolgrossist
eller speditör har förvisso otaliga erinringar att göra,
och det lider intet som helst tvivel om att författaren av
dessa beskylles för nära nog otillbörlig puerilitet. Lörd
Beaverbrook har en riktig känsla härför, då han skyndar
sig deklarera, att det här inte är fråga om kol och
gruvdrift utan om förtrustning och finansiering. Tanken på
"lämpliga organisatoriska enheter"’ avfärdas, det enda
som över huvud taget kan komma ifråga är för att
tillgripa en amerikanism "100-procents trusten", genom att
en finansiell konstellation helt enkelt köper in alla
gruvorna till pris, beroende på vars och ens koltillgångar,
varvid förutvarande ägare kompenseras med kontanter,
som möjliggöra avlyftandet av skuldförbindelser från
gruvföretagen, med preferensaktier med fast ränta samt
med oprioriterade aktier i trusten.

Fördelarna av förtrustning ha vid många tillfällen
berörts. Främst bland dem sätter lörd Beaverbrook
försäljningsorganisationens förenkling. Kolgrossisterna och
försäljningsorganisationerna ha goda förtjänster trots den
mycket hårda konkurrensen, medan gruvägarna pressas
ti» "t t t<3> förlusten. Den föreslagna trusten skulle sälja
direkt till de större konsumenterna. Gruvornas inköp av
förnödenheter är också ett sorgligt kapitel, och sker ofta
genom särskild agent, som skaffat sig privilegierad
ställning utan att göra motsvarande prestationer å sin sida.
Även oenhetligheter ifråga om gruvmaskineri och
material beröres samt likaså den välkända flerstädes
bristande planmässigheten ifråga om själva gruvdriften.
De kostsamma transporterna inom England, då gruvorna
konkurrera även inom varandras naturliga
avsättningsområden, påtalas likaledes. Vagnparkens högst
otillfredsställande utnyttning såsom en följd av att den
tillhör de olika gruvorna belyses och slutligen förordas kraf-

J Upplaga 500 000 ex.

tiga personalrestriktioner inom direktörsklassen med viss
åtföljande centralisering av administrationen.

Lörd Beaverbrook är självfallet icke blind för gemene
mans motvilja mot allt vad truster och monopol heter
och den intressemotsats, som finnes mellan dessa och
konsumenterna. Det är svårt acceptera hans uppfattning
att motviljan mot trustbildning har sin väsentliga grund
i den hänsynslösa framfart, som några av de tidigare
amerikanska konstellationerna gjorde sig skyldiga till
mot slutet av förra seklet. Det är även nu till dags utan
konkurrens kinkigt att tjäna både gud och mammon och
låta såväl konsumenterna få gagn av stordriftens
billigare produktionskostnader som aktieägarna enbart en
skälig vinst.

Det ligger måhända mera realitet i det Beaverbrookska
icke närmare motiverade uttalandet, att trust-,
syndikat-och kartellbildningar ha blivit en rörelse i tiden, som
kommer att stå sig tills vidare. Detta förhållande
erkännes mer och mer för varje dag, till det har blivit nästan
en truism inom näringslivet att varje industri, som vill
hålla sig i nivå med utvecklingen måste gå in härför. ■—
Varje tid blir salig på sin tro och trollar med formerna
så gott den kan. Osannolikt är visst icke, att vi på det
ekonomiska området glida in i en trusternas, kartellernas
och storkooperationens epok i högre grad än vi nu äro
eller någonsin tillförne varit.

Självfallet har l’ancien regime inom den engelska
kolindustrien skickat fram pålitligt och stridbart folk ur
egna led att bekämpa den energiske lorden. Från
gruvägarehåll göres sålunda gällande, att den dåliga
förtjänsten beror på den hårda utländska konkurrensen, men
lörd Beaverbrook säger, att detta är en halvsanning eller
t. o. m. endast en "kvarts"sanning. Den hårdaste striden
står emellan de konkurrerande brittiska företagen. En
trust skulle härvidlag reglera exportmarknaden. — Lika
väl som vi här i landet till fullo medgiva en gemensam
försäljningspolitiks välsignelser för våra egna
exportindustrier, icke minst de hårdast pressade, lika
betänksamma måste vi trots de tyska och polska kolen bli inför
utsikten att lörd Beaverbrook vinner.

De odugliga bland kolgruvedirektörerna äro särskilt i
onåd. Låt vara, att direktionskostnaderna endast gå till
en halv penny pr producerad ton kol, såsom påpekas av
motparten, men odugligheten manifesterar sig också i
nepotism och i andra okloka åtgärder, vilka kosta
mycket mer, genmäler broschyrförfattaren.

Det starkaste motståndet mot förtrustning väntas
komma från försäljningsorganisationerna. Dessa kunna
på ett olyckligt sätt kontrollera många av gruvorna,
tack vare att aktiestocken ofta är mycket splittrad.
Försäljningsföretagen äro de, som under alla förhållanden
skära pipor i vassen och följaktligen de svåraste att
frivilligt få bukt med.

Den hårdaste kritiken låter lörd Beaverbrook falla
över kolgruveindustrien själv, som misskött sig. Den
har fört fram tre olika förslag till situationens
avhjälpande: lägre arbetslöner, vilket ernåddes genom 1926 års
distriktsavtal, längre arbetstid, varmed politikerna
till-bandagingo genom 1926 års 8-timmarslag (tidigare rådde
kortare arbetstid) samt statssubvention, vilket också
temporärt erhållits.

De ha fått allt detta under de sista två åren, säger
lörd Beaverbrook, och ändå säga de, att industrien inte
bär sig. Det tycks inte ha gått upp för dem, att det
dåliga resultatet kan bero på gammalmodig finansiering

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free