- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
10

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 jan. 1928 - Om lektorskompetens vid tekniska läroverk, av Max Grenander - Stockholms elektricitetsverks problem, av J. Körner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBR. 1928

som erfordras för lektorat vid allmänt läroverk i
motsvarande ämnen, eller ock avgångsexamen från tekniska
högskolan eller från Chalmers högre avdelning i
fackskola, vari respektive ämnen äro huvudämnen. Vid de
praktiska tillämpningsämnena tillkommer så fordringarna
på lämplig praktik. Det för lärarebefattningar vid
allmänna läroverk fordrade, om ock något omdiskuterade
provåret kunde måhända ersättas med någon av
Yrkespedagogiska centralanstalten anordnad pedagogisk kurs.

Ett tillägg i den här skisserade riktningen till förord-

ningarna om lektorskompetens vid tekniska läroverk
skulle överhuvud taget ej rubba de principer, enligt vilka
lektorsutnämningarna i regel skett, men de skulle kväva
en tendens, som redan i somras synes ha deducerats in
absurdum.

Naturligtvis kan det finnas personer, som äro
synnerligen lämpliga såsom lektorer vid tekniska läroverk,
fi.stän de ej uppfylla ovan preciserade fordringar. Men
då har man ju alltid dispensvägen att tillgripa.

Max Grenander.

STOCKHOLMS ELEKTRICITETSVERKS PROBLEM.

Striden kring elektricitetsverkets utvidgningsprogram
av år 1924 är ännu i friskt minne. Måhända hade litet
var på känn, att utvecklingen efter en lång tid av
stabilisering åter var stadd på glid, men situationen tålde den
gången intet uppskov för ytterligare överväganden. Som
ett implicite medgivande från ledande håll av
möjligheten för en strömkantring var dock den kommission att
betrakta, som kort tid efteråt tillsattes med uppgift att
yttra sig över riktlinjerna för verkets framtida
utbyggnad. Kommissionens arbetsresultat har nyligen
publicerats,1 och efterföljande avser en kort redogörelse jämte
några härtill knutna betraktelser.

Kommissionen har förelagts fem punkter att behandlas
mer principiellt, mon i så nära anslutning som möjligt
till förhållandena i Stockholm. Dessa voro följande:
1. Användning av vattenkraft och ångkraft för
energibehovets täckande.

2 Driftsäkerhet och reservkraft,

3 Periodtalsf rågan.

4. Ackumulatorbatterier och understationer.

5. Distributionssystem för de borgerliga behoven.

Den första frågan har kommissionen besvarat genom

en hänvisning till sitt utlåtande om Lanforsköpet, som
innehåller ett på allmänna resonemang grundat
tillstyrkande av detta. Man torde härav få draga den
slutsatsen, att kommissionen även för framtiden anser den
balans mellan vatten och ånga lämplig, som motsvarar
nuvarande resurser och föreslagna arrangemang i övrigt.

Reservkraftfrågan går ut på fastläggande av den
ång-reserv, som bör hållas tillgänglig som säkerhet mot
vattenbrist samt störningar å kraftöverföringen.
Kommissionen har här på närmare angivna grunder —
företrädesvis den omständigheten, att för den övervägande
delen av stadens industri driftsäkerheten är av vida
större betydelse än en sänkning av kraftpriset —
förordat, att åtminstone tills vidare, så länge all
vattenkraft hämtas från samma håll, samma norm för
reservhållningen följes som hittills. I överensstämmelse
härmed bör äng maskineriets sammanlagda normaleffekt
täcka elektricitetsverkets hela maximalbelastning.

Kommissionen har i detta sammanhang ej omnämnt
möjligheterna av ångreservens framtida utveckling på
basis av gemensamhetsbruk med andra kraftsystem. Vid
en rcservhållning av den mycket betydande omfattning,
här är fråga om, synes ur nationalekonomisk synpunkt
sådana möjligheter, när de erbjuda sig, förtjäna beaktande.

Utredningens tredje huvudpunkt, periodtalsfrågan,
avfärdas utan många ceremonier till förmån för en
successiv övergång från 25 till 50 perioder. För att begagna

i Utredning rörande riktlinjerna för Stockholms
elektricitetsverks utveckling (verkställd av herrar Torsten Holmgren, Charles
Hässler, Arvid Lindström, Passavant och Carl Rossander).
Stadskollegiets. utlåtanden och memorial, bihang nr 49, 1927.

ett något slitet uttryck, skulle kunna sägas, att denna
frågas lösning fallit som en mogen frukt av en
utveckling, vars förlopp för 25 år sedan var vanskligt att
förutse, men som de senaste 15 åren legat tämligen klar.
Redan vid Trollhätteverkets planläggning var ställningen
till viss grad vacklande. Det gör ett intressant intryck
att nu läsa expertutlåtanden och diskussionsreferat från
denna tid, som anmälaren i detta sammanhang ej nekat
sig nöjet ånyo plöja igenom. Och det bör bidraga till
skapande av den verkliga trygghetskänsla, ett så viktigt
avgörande kräver, att tvenne av förespråkarna för
Trollhättans 25 perioder undertecknat
elektricitetsverkskommissionens uttalande.

Motiven för periodtalsändringen äro de i denna fråga
redan tidigare vid upprepade tillfällen andragna: det
högre periodtalets större lämplighet för belysning och
industriell elektrifiering, vartill framtidsperspektivet av
kraftöverföring från Norrland, vilken utan tvivel
kommer att genomföras med 50 perioder. För att ej
avskära möjligheten att draga nytta av hithörande
projekt och helt isolera sig från landets kraftförsörjning i
övrigt, bör elektricitetsverket bestämma sig för en dylik
övergång. Den betingar ej ringa kostnad och under
övergångstiden även en hel del olägenheter genom
anordningar för periodomformning m. m.. men såväl
kostnader som olägenheter ökas ju längre ändringen
uppslutes. Kommissionens uttalande på denna punkt är
positivt och den har utan tvivel här gjort sin mest
betydelsefulla insats.

Någon generalplan för periodtalsändringens
genomförande har ej ingått i kommissionens uppdrag, och den
nöjer sig därför med att påpeka, att till en början alla
nyanläggningar böra utföras för det högre periodtalet,
medan omläggningar av de äldre verken genomföres
först längre fram och i den mån så med hänsyn till
förhanden varande omständigheter lämpligen kan ske.

Ackumulatorbatterier i likströmsstationer har, liksom
än mer den sista frågan, om distributionssystem för de
borgerliga behoven, vållat kommissionen betydligt mera
besvär, och praktiskt taget hela den digra samlingen
huvudsakligen genom elektricitetsverkets försorg
utförda specialutredningar, som bifogats, hänför sig till
dessa båda frågor.

Ackumuleringsspörsmålet har formulerats i tvenne
alternativ, nämligen a) användning av batterier för såväl
reserv som dygnsutjämning; b) batterier endast för
reserv; c) batterierna slopas helt. De ingående
undersökningar, som verkställts, synas peka på att batterier
för dygnsutjämning numera hava ett ganska klent
berättigande, åtminstone vid större verk. Härtill bidrager
dels de proportionsvis höga kostnaderna för dessa,
orsakade bl. a. av väsentligt stegrade råmaterialpriser,
dels möjligheten av mer ekonomisk alstring av ångkraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free