- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
15

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 jan. 1928 - Bortgångna yrkeskolleger - Hjalmar Arwin, av Erik Anderson - Yngwe Söderquist, av Edvard Mueller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

byggnadsverksamheten låg alltså Hjalmar i blodet. Redan under
tiden han gick på tekniska skolan i Stockholm var han
i praktiskt förvärvsarbete vid husbyggen och på
ritkontor. Efter skoltiden ägnade han sig under ett tiotal
år uteslutande åt ren byggnadsverksamhet och utförde
med gott ekonomiskt resultat en mängd större och mindre
bostadshus i Stockholm och landsorten,
idrottsanläggningar och slottsrestaureringar samt slutligen Herrängs
och Luleå järnverk. Hjalmar Arwins uppdragsgivare
blevo alltid hans vänner. Ingen har som han kunnat på
ett för båda parterna lyckligt sätt förena entreprenörens
och byggherrens intressen.

illustration placeholder


Hans stora livsgärning är Lidingöns exploaterande
för bostadsändamål. År 1905 bildade han Lidingö
trafikaktiebolag och 1906 Aktiebolaget Lidingö villastad, av
vilka det förstnämnda byggde Lidingö elektricitetsverk
samt ordnade kommunikationsfrågorna genom
byggandet av norra Lidingöbanan och färjeleden över Lilla
Värtan till Ropsten med spårvagnöverförande ångfärja,
och det sistnämnda utbyggde Lidingö villastad med
vägar, vatten- och avloppsledningar, friluftsbad och alla
moderna bekvämligheter. Under de första fem åren av
denna villastads tillvaro byggdes i genomsnitt ett
bostadshus färdigt var femte dag. Arwins avsikt var att
bygga bro över Lilla Värtan och dubbelspårig järnväg
från Ropsten till Stureplan i tunnel under Hjorthagen
och de bebyggda delarna av Stockholm. I huset
Sturegatan 7, som inköptes för ändamålet, skulle anläggas en
modern untergrundstation. Till dessa storartade arbeten
voro nödiga medel säkerställda och kapitalbelopp till
över millionen stodo flera år på bankräkningar i väntan
på kungl. maj:ts och Stockholms stads bifall till
planernas genomförande. För en gångs skull samarbetade
dessa båda förnämliga myndigheter och resultatet blev
ett blank avslag på Arwins storartade planer. Om de
då blivit realiserade, hade Lidingö gått en enastående
utveckling till mötes och nu varit en av Sveriges större
städer.

Tecknaren av denna korta minnesruna hade den
oförglömliga förmånen att få deltaga i arbetet på Lidingö
villastads skapande. En sådan arbetsglädje och
framåtanda som Arwin förstod att skapa bland sina
medhjälpare var något enastående. Vännen "Hjalmar" älskade
vi alla och "ingenjör Arwin" högaktades. Han var en
storvulen karaktär och en god människa. En skicklig
ingenjör även inom fack, som ej direkt hörde
byggnadsingenjörens yrke till. Han var en stor begåvning, som
särskilt gjorde sig gällande inom det ekonomiska och
organisatoriska området.

Hans förutseende förmåga och psykologiska skarpblick
voro förundransvärda. De föreföllo att verka rent
intuitivt. Om han organiserade ett millionföretag, en
villabyggnad eller en segeltur i skärgården var allt i
minsta detalj förutsett och beräknat och genomfördes
med enastående fart och kläm efter det uppgjorda
programmet. Och just däri låg hans stora styrka.

Betecknande för hans arbetssätt i alla livets skiften
är följande lilla enkla tilldragelse. Han skulle med sin
kära "Borghild" starta i en kappsegling, då han i sin
iver höll på att gå över startlinjen en sekund för tidigt.
Hjalmar skrek till i sista ögonblicket med
tordönsstämma: "Skjut", och startskottet gick. Han passerade i
samma ögonblick startlinjen och fick sitt första pris
efter en överlägsen segling. Han tog ödet i egna händer
och behärskade alltid situationen genom sin
påpasslighet, sin stora erfarenhet, sin arbetsförmåga, sin
organisatoriska begåvning och sin psykologiska skarpblick.

Han var en människa av stora mått, som man kan
sakna men icke sörja. Man träffar sällan hans like och
därför inger minnet av honom glädje i stället för sorg.
Han lever i sina goda gärningar. Tack därför Hjalmar
för allt vad Du i ädel vänskap givit, för det goda
föredömet, för den stora pliktkänsla Du ingav och för det
goda Du uträttat under Ditt till synes alltför korta liv.
Frid över Ditt ljusa minne, käre vän Hjalmar.

        Erik Anderson.

YNGWE SÖDERQUIST.



Direktören för Stora Kopparbergs Bergslags
aktiebolags järngruvor, bergsingenjör Yngwe Söderquist,
avled å Serafimerlasarettet i Stockholm den 20
december 1927, 43 år gammal.

illustration placeholder


Född i Växjö avlade S. studentexamen år 1902 och
utexaminerades från Tekniska högskolan och
Bergshögskolan år 1907. Sin första befattning erhöll han i Kiruna,
varifrån han dock redan år 1907 flyttade till Ryllshyttan,
först såsom gruvmätare, sedermera såsom driftsingenjör
och från år 1912 såsom disponent. En kortare tid
1909—1910 verkade han även såsom assistent i
gruvvetenskap vid Bergshögskolan. År 1916 startades gruvdrift
vid Holmgruvan, varvid S. blev disponent även för detta
företag. Samma år blev han verkställande direktör för
Gruvgården—Fors järnvägsaktiebolag, vilken befattning
han vid sin död ännu innehade. År 1918 kallades S. att
övertaga disponentbefattningen för Trollhättans
elektrotermiska aktiebolag, och verkade på denna plats i tre år,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free