- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
19

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 jan. 1928 - Tekniska föreningar - Norrköpings polytekniska förening, av R. Kg. - Tekniska föreningen i Gefle - Västerbergslagens ingenjörsklubb, av R. L. - Tekniska föreningen i Karlskrona, av H. O. S—bg. - Insänt: Några reflexioner i Stockholms förortsbanefråga, av Gösta Philip

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 i FEBR. 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

19

Efter föredraget redogjorde direktör Sven Andersson i
anslutning till några uttalanden av ingenjör Kleman i
korthet för Norrköpings stads kraftfråga och planerna på
samarbete med olika kraftföretag.

Efter sammanträdet följde sedvanligt samkväm.

R. Kg.

Tekniska föreningen i Gefle

höll lördagen den 3 dec. sitt sista sammanträde för året å
Grand hotell, varvid enligt nu vorden tradition även damer
hade inbjudits. Förhandlingarna omfattade därför enbart
föredrag, vilket hölls av stadsarkitekt Gunnar Wetterling
om en av honom och hans fru företagen bilfärd genom
södra Europa och norra Afrika våren 1927.

Under två timmar fingo de närvarande följa arkitekt
Wetterling på hans mångmilafärd och taga del av några
bland de upplevelser och äventyr, som naturligtvis måste
följa ett sådant företag.

Från Gävle gick resan genom Sverige, Tyskland och
Österrike i rusk och kyla till Italien, som nåddes genom
Erennerpasset. Redan här började äventyren vid
passerandet av de över snögränsen liggande stigningarna med
dess "hårnålskurvor".

Genom de mångbesjungna städerna i norra Italien
Venedig m. fi. och efter de vid foten av Alperna liggande
underbart vackra sjöarna gick färden till Rivieran, där
sommaren mötte.

Genom Italien fingo åhörarna följa resenärerna över
Florens till Rom och vidare längs Via Appia, den gamla
romarvägen, till Neapel med dess myllrande sydländska
liv, dess sevärdheter Vesuvius och Pompeji, allt belyst
med utsökt vackra bilder. Man fick höra om en bilists
vedermödor, när vägen löper på sådan höjd, att färden måste
gå genom molnen, samt- huru det känns att på en natts
färd få fem punkteringar till följd av mulåsnornas
vårdslöshet med sin fotbeklädnad. Man fick även höra de
fördelar, som kunna vara förknippade med att vara en "tokig
engelsman". Denna gång bestod fördelen i fri passage till
den stora biltävlingen på Sicilien, som ju för en bilman
måste vara ett lockande evenemang. Denna gång blev
dock ingen dödad.

Den intressantaste delen av färden — åtminstone för
åhörarna — var resan genom norra Afrika från Tunis över
Algeriet till Marocko.

Man fick följa resenärerna genom arabstäderna med
deras basarer och moskéer, dess trånga gator och rörliga
folkliv, man fick höra om den österländska artighet, med
vilken den infödde köpmannen mottager sina kunder, huru
han, sedan den obligatoriska "mockan" druckits, översållar
golvet med siden och mattor, så att reskassan råkar i
allvarlig fara.

över Kartagos ruiner och gamla romerska städer gick
färden sedan till Biskra — oasen i öknen. Här förhyrde
våra resenärer en karavan och gjorde en kort färd ut åt
söder för att få se den verkliga öknen, över vilda
bergstrakter gick färden till det krigiska Marocko och härifrån
över till Europa igen.

Från Spanien hade arkitekt Wetterling ståtliga bilder att
visa från de gamla moriska byggnadsverken och från de
gotiska katedralerna, oändligt rikt utsirade.

På de franska asfaltvägarna gick återfärden sedan till
Paris — med längsta dagsetappen 76 svenska mil — och
sedan åter till Sverige.

Föredraghållaren avtackades med livliga applåder.

Efter föredraget följde supé och dans.

Västerbergslagens Ingenjörsklubbs

sista sammanträde för året hölls lördagen den 3 dec. å
Smedjebackens hotell och hade givits formen av en
klubbafton med damer. Kvällens program som samlat ett 40-tal
klubbmedlemmar och ungefär lika många damer, inleddes
med supé, under vilken höllos en del tal för föreningen och
de närvarande damerna, vilka å sin sida svarade med
tvenne versifierade hyllningar för klubben och dagens
värdar. Medan deltagarna ännu dröjde kvar vid borden,
framträdde bergsingenjör Per Gummeson med dagens före-

drag: Från Salt Lake City genom Kalifornien och Arizona
till Grand Canon." I anslutning till visade ljusbilder
beskrev föredragshållaren på ett medryckande sätt de intryck
han själv fått av dessa trakter under en resa, särskilt
uppehållande sig vid de många, även ur icke teknisk synpunkt
intressanta vägbyggnads- och bevattningsanläggningar som
här utförts under senare år. Efter föredraget, som
belönades med livliga applåder, vidtog dans, som varade ett gott
stycke in på småtimmarna. R. L.

Tekniska föreningen i Karlskrona

hade ett talrikt besökt sammanträde lördagen den 17
december å Stadshotellet i Karlskrona under ordförandeskap
av major Sven Holmgren. Efter verkställd inballottering
och behandling av en del föreningsärenden överlämnades
ordet åt kaptenen vid kustartilleriet E. Beckman, som höll
ett kåserande föredrag om "militär och civil befälsföring".
Det intressanta föredraget avtackades med applåder, och
ordföranden frambar de närvarandes tack till
föredragshållaren. Efter förhandlingarna vidtog julsupé och firande på
traditionellt sätt av "lilla julafton". H. O. S—b<j.

INSÄNT

Några reflexioner i Stockholms förortsbanefråga.

Insändaren, ingenjör G. Philip, har bett oss framhålla,
att han här icke betraktar ifrågavarande spörsmål som
stats-bane-tjänsteman utan som gammal förortsresande och
att bangårdsfrågorna i Stockholm icke tillhöra hans
verksamhetsområde vid hans tjänstgöring i järnvägsstyrelsen.

Red,

Den mycket omdebatterade frågan om lösandet av
Stockholms trafikproblem synes just nu hava fått ökad aktualitet
genom förslaget om igångsättandet av Smedsuddsbrons
byggande. Härigenom har även frågan om
förortsbaneproble-mets lösande exempelvis genom den Hörnellska centralbron
börjat ånyo diskuteras. I det stora komplex av frågor, som
innefattas i Stockholms trafikfrågor ingår även Stockholms
förortsbanefråga.

Enligt min mening finnas fyra olika parter, som böra
diskutera sistnämnda problem, nämligen Stockholms
myndigheter, våra trafik- och estetprofessorer, järnvägsstyrelsen
och sist en part, som efter vad jag funnit, förut aldrig
försökt att göra sin röst hörd, nämligen de förortsresande
själva, enkannerligen de som bo efter norra och västra
stambanan. De två förstnämnda parterna lämnas här å
sido, särskilt som de just icke synas vara vidare ense om
problemets lösning. Från tredje parten, järnvägsstyrelsen,
föreligger nu ett uttalande, som avgivits i år och som torde
tillfullo avspegla styrelsens mening i frågan. Till den
visning av Stockholms Centralstation, som ägde rum i juni
månad detta år hade nämligen styrelsen låtit utarbeta en
minnesskrift, i vilken slutorden äro av följande lydelse:

"I och med färdigställandet av Centralstationen i sitt nu
förändrade skick lär frågan om dess vidare utveckling samt
förflyttning praktiskt taget hava bringats ut av all
aktualitet. Det från åtskilliga håll framställda kravet på att
stambanetrafiken i en ej alltför avlägsen framtid borde
bortflyttas från den nuvarande sammanbindningsbanan för att
lämna plats för en nord-sydlig förortsbana i förening med
en ny gatuförbindelse över vattnet mellan Norrmalm och
Södermalm, bottnar uti mycket stora för att ej säga
oöverkomliga kapitalutlägg. Oomtvistligt torde därför vara, att
det för såväl staten som staden är till fördel, att sådana
åtgärder i möjligaste mån ställas på framtiden och icke
vidtagas tidigare än förhållandena oundgängligen kräva.
Erfarenheten har också givit för handen, att åsikterna om
bästa lösningen av frågor av nu omhandlade art gärna
växla med ändrade tidsförhållanden och att de därför icke
taga skada av att få mogna i lugn och ro. Genom de
förbättrade anordningar, som nu för en relativt ringa kostnad
vunnits vid Centralstationen samt det större oberoende, som
åstadkommits mellan järnvägs- och sjötrafiken genom
Hammarbyledens tillkomst och västra stambanans framdragande
över densamma på högbro vid Årsta holmar, har möjlig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free