Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 28 jan. 1928 - Metallerna på Werkstofftagung 1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
TEKNISK TIDSKRIFT
11 FEBR. 1928
kons. Rent allmänt kan sägas om dessa legeringar, att
järn ökar finkornigheten hos strukturen och höjer
sträckgränsen. En järnhalt över 2,5—3 % minskar
korrosionsmotståndet, enär järnet då helt avskiljer sig. Även
mangan medför en finare struktur. Den är löslig i
a-kristallerna och ökar korrosionsbeständigheten.
Mangantillsats ökar även hållfastheten vid högre
temperaturer. Liknande verkan har nickel, som dock ökar
kornstorleken. Aluminium ökar som bekant hårdheten
avsevärt, men enbart aluminium tillsättes ej annat än vid
legeringar med särskilt hög kopparhalt.
Speciallegeringarna uppvisa mestadels rätt goda
hållfasthetsegenskaper; i valsat tillstånd räknas med en sträckgräns om
30—50 kg/mm2 och en kontraktion av 40—20 %.
Brinellhårdheten kan uppdrivas ända upp till 200. De hava
sitt givna användningsområde för konstruktionsändamål,
där enkel mässinglegering ej är tillräcklig, såsom till
ventilspindlar, turbinskovlar, förskruvningar etc. i
sådana fall, då bronserna anses för dyrbara. De
förekomma som bekant i handeln under benämningarna
’ Deltametall", "Duranametall", "Admosbrons" osv.
Här-i Sverige benämnas dessa mässingssorter ofta bronser.
"Manganbrons", "Tobinbrons", "Aluminiumbrons" etc.
I Tyskland har benämningen brons helt reserverats för
kopparlegeringar, där tenn ingår som viktig beståndsdel.
En aluminium-mässing som fått vidsträckt användning
på senare tid håller 55 % Cu, 38 % Zn, 7 % Al med
små mängder Fe och Mn. En medelhård kvalitet, Brinell
155, har en sträckgräns 36—40 och brottgräns 65. Den
är även hållbar i sjövatten och användes med fördel till
propelleraxelhylsor, slussventilspindlar samt, med
tillsats av små mängder tenn och nickel, även till
propeller-legering.
Tennbrons. Även bronserna äro numera
standardiserade i Tyskland, ehuru resp. normblad (DIN-1705) äro
ännu ej offentliggjorda. På utställningen visades en
mycket rikhaltig provkarta på olika föremål och
konstruktionsdetaljer, som med fördel tillverkas av brons
resp. rödgods. Brons av hårddragen kvalitet användes i
stor utsträckning för urfjädrar. Sammansättning: 91 % Cu
och 9 % Sn. Samma legering med intill 0,3 % Ph användes
i stor utsträckning som ämnesrör för lagerbussningar o. d.
De hårddragna tennbronsernas hårdhetstal framgår av
ßrfhe/l
O 10 20 30 to 50 to 7 O 60
% S*
Fig. 2. Tennbronser, Brinellhårdhet.
kurvan fig. 2. En brons, som uppgavs vara särdeles
hållbar mot sjövatten, har 84 % Cu, 10 % Sn, 4—6 % Zn.
En annan, som fått stor användning, är den med 6 %
tenn. Den fjäderhårddragna kvaliteten har över 100
kg/mm2 brotthållfasthet med c:a 2 % förlängning. Dessa
egenskaper undergå ingen nämnvärd förändring efter
glödgning till 180 °C. Vid glödgning över 300 °C
undergår hållfasthetsegenskaperna en snabb förändring och
efter glödgning till 360 °C kan räknas med en hållfasthet
av 40 kg/mm2 och en förlängning av 35 %. I tabell 1
äro dessa båda bronser jämförda med en vanlig
alumi-niumkopparlegering med 10 % Al och spår av Mn och Ni.
Aluminiumbrons. .Legeringarna hålla vanligen 5—10,5
% Al. Med 10 % Al erhålles en medelhård smidbar
legering som fått stor användning på grund av stor
slitstyrka och sjövattenbeständighet. Vid 10,5 % Al visar
legeringen de bästa hållfasthetssiffrorna. Redan från
11 % Al ökar sprödheten avsevärt. Kallvalsade stänger
Tab. 1. Tenn- och aluminiumbronser.
i legering 89,9/10,1 visade brottgräns 70, sträckgräns 66
kg. En Al-Cu-legering med c:a 5 % Al användes som
bandagetråd och till spiralfjädrar. Dragen i kvalitet
dubbclfjäderhård har den en brottgräns av c:a 90 kg/mm2
och lär vara överlägsen den vanliga fjäderbronsen.
Tillsats av 2—15 % Ni ger ur hållfasthetssynpunkt mycket
goda legeringar. Dynamobrons är en känd
aluminium-kopparlegering med 7—8 % nickel. Den valsade
kvaliteten kan ha en brottgräns upp till 80 kg/mm2, med en
sträckgräns av c:a 45 kg/mm2. Brinellhårdheten är
150—210.
Manganbrons. Kopparlegeringar med relativt hög
manganhalt få en allt vidsträcktare användning,
framförallt till motståndstråd samt som material till
konstruktioner, där goda hållfasthetsegenskaper fordras även vid
högre arbetstemperaturer, exempelvis stagbultar för
lokomotiv, delar till
ventiler, pumpar etc.
Hit hör
"Resistin-bronsen" med 15 %
Mn, vilken blivit
särskilt användbar på
grund av dess höga
varmhållfasthet.
Dessa egenskaper
framgå av fig. 3. Mn—
Cu-legeringarna
kunna lödas såväl med
tenn som med
silverlod. "Resistin" kan
svetsas med
ljusbåge, om man
arbetar med borax. En
intressant grupp
Mn-le-geringar bilda de s.k.
ternära legeringar,
där Ni ingår somtred-
je element. Mest känd är"Manganin"med 12 % Mn och 4 %
Ni, som har ytterst liten temperaturkoefficient som
elektriskt motstånd. Den användes efter särskild behandling
som normalmotstånd på grund av donna sin konstans. Spe-
ohm • mm2
200
Fig. 3. Manganbrons, varmhållfasthet.
a = 5 %-ig. b = 15 %-ig.–brott-
gräns. .....förlängning.
<100 C
cilika motståndet är = 0.45
En annan ternär
Mn—Cu-legering är den med en aluminiumtillsats (8—
10 %). Dessa legeringar äro efter ett särskilt förfarande
härdbara med en motsvarande väsentlig stegring av pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>