- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
38

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 4 febr. 1928 - Rationalisering, av Axel F. Enström - I skyskrapefrågan, av —n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBR. 1928

verksamhet, inriktad systematiskt på studium och
anvisande av positiva åtgärder i rationaliseringssyfte.

I Sverige arbetas det sålunda på en ganska splittrad
front. Frågan är om det finnes tillräckligt intresse för
ott sammanförande av de skilda strävandena till en mera
effektiv enhet. Men man stöter då på den vanliga
invändningen: gud bevara oss för flera organisationer.
Och visserligen kan det ju också bli bra mycket av den
sorten. Har man emellertid sett litet av vad som försig-

går utomlands, blir man litet betänksam, huruvida vi ha
rätt att försumma en planmässig behandling av detta
moderna arbetsområde. Amerikanarna ha som nämnts
drivit rationalisering för att öka sitt välstånd, tyskarna för
att rädda sig ur yttersta nöd. Var befinna vi oss, äga
vi välstånd, eller hotar oss nöd, resp. folköverskott?
Meningarna härom gå visserligen i sär, men rationalisering
tycks inte vara ur vägen i vilket fall som helst,

Axel F. Enström.

I SKYSKRAPEFRÅGAN.

Om någon toge sig för att i en liten svensk
landsortsstad med ett par tusen invånare bygga en modern
skyskrapa, som rymde hela samhället och även lyckades få
alla människor att flytta dit, så skulle detta innebära
ingenting mindre än en ekonomisk och social revolution i
det lilla samhället. Stridens vågor för och emot skulle gå
himmelshöga, vilket vore på sin plats. Ur extrem
rationaliseringssynpunkt synes föga vara att erinra mot att ha
järnvägsstation och bilreparationsverkstad i
bottenvåningen och vattenledningsreservoar högst uppe i tornet
samt däremellan på bästa sätt inrangerade och med nödiga
lokaliteter försedda, såväl borgmästare, präst, doktor och
barnmorska som också övriga samhällsmedlemmar med
både bostads- och förvärvsutrymmen. För arkitekten
skulle det vara en frestande uppgift att planlägga
samhällsbyggnadens yttre och inre konturer, för
samhällsför-bättraren att spekulera över alla de fördelar, som den
stora bikupan skulle medföra för sina innevånare i
jämförelse med det äldre bebyggelsesättet, och för —
skeptikern vice versa. Denna tidskrifts allvarliga prägel
förbjuder ett ingående på de bägge senares supponerade
meningsyttringar. Vem som hade övertaget, skulle i
varje fall komma att visa sig om ett eller annat år och
ta sig uttryck i en avflyttning från skyskrapan resp. ett
kvarboende där av det stora flertalet. Härmed har intet
sagts om det ekonomiska resultatet för vare sig
skyskrapans eller de äldre fastigheternas ägare.

I New City skulle en ny skyskrapa, om den, såsom
här förutsättes, vore av måttlig storlek, icke utlösa några
meningsyttringar — några reportagebilder i dags- och
veckopressen samt en skildring i fackpressen av en del
nya tekniska detaljer bleve allt.

När ett skyskrapeprojekt under höstens lopp
framfördes här i Stockholm, väckte det en betydande
uppmärksamhet och utlöste en hel del diskussion. Huruvida
förslagsställarens under hand utsända broschyr i saken
var lämpligt avfattad och bidrog att klara begreppen
är en öppen fråga. Det förefaller, som han själv
icke är utan ansvar för att saken blåsts upp till litet för
stora dimensioner. Den fråga det nu gäller är, huruvida
man skall underlätta för en enskild företagare att efter
förvärv av tomtmarken inom ett kvarter bebygga detta
med ett enda hus — och häri skulle det förment
sensationella ligga —, som vore knappt dubbelt så högt, som de
hittills högsta husen i staden, och som under affärstid
skulle rymma bortåt en halv procent av Stor-Stockholms
innevånare. Som kompensation för visat tillmötesgående
skulle gatumark ställas till stadens förfogande för
trafikens underlättande.

Att de kommentarer, förslaget utlöst i pressen och i
den allmänna diskussionen, supplerats med välment
underhandsskvaller och mindre välment och välgrundat
snack är naturligt. Vad som särskilt bekymrat är
frågan, om förslagsställaren verkligen kan fullfölja sitt pro-

jekt, om han får tillstånd därtill, och vem som i så fall
står bakom. Den otillfredsställda nyfikenheten har fällt
förnumstiga varningar, avseende angelägenheter, som
vid företag av denna storleksordning bruka ordnas av
goda jurister och bankmän, innan man övergår "from
sounds to things". I denna tidskrift saknas varje
anledning att söka bedöma det föreslagna projektets
ekonomiska framgång. Det angår författaren till dessa rader
lika litet som den stora allmänheten. Projektet är en
spekulation liksom all nydaning. Det är företagarens
sak att bedöma utsikterna och riskerna. Så mycket är
emellertid säkert; kommer skyskrapan till stånd,
kommer den också att bli tagen i anspråk. Om
stockholmaren icke à priori trivs med att ha sitt kontor och sin
bostad i ett så stort hus, komma hyrorna att sänkas,
tills han gör detta och företaget ger optimum i
hyresintäkt.

Det anses förvisso av många betänkligt att inför en
vacklande fastighetsmarknad befordra ett så stort
projekt även om detta vad antalet eldstäder beträffar på
intet sätt kan mäta sig med t. e. det under bebyggelse
varande Atlasområdet vid S:t Eriksbron. Ekonomisk
framgång för företaget kan mana till efterföljd, och
förmenas kunna bliva droppen, som kommer bägaren att
rinna över. Påtagligt är, att fastighetsmarknaden i en
stad av Stockholms storlek skulle reagera inför
tillkomsten av flera större skyskrapor. Såväl hyror som
tomtpriser skulle därvid komma att påverkas i för
allmänheten gynnsam riktning. Jämfört härmed är den
tomtvärdestegring betydelselös, som komme att uppstå i
"city" på sådana platser, som särskilt lämpa sig för
höga byggnader.

Helt naturligt emanera en hel del av de skäl, som förts
fram mot skyskrapeprojektet från håll, där man av olika
anledningar — egoistiska såväl som altruistiska —
känner ansvar för fastighetsmarknadens utveckling. Det är
icke gott att säga, om det inför ett påstått svagt läge
på detta område är riktigt att momentant strypa en
utveckling inom byggnadsvärlden, som otvivelaktigt, om
den är av bärande natur, kommer att mycket snart tränga
sig på igen. Om man emellertid av ekonomiska
klok-lietsskäl tillfälligt hejdar utvecklingen, bör detta tydligt
sägas ifrån, så att därigenom klarlägges för dem, som
ha sin verksamhet på detta område, vartåt utvecklingen
tenderar.

För en stad av Stockholms storlek är det icke
onaturligt att man går vidare på den väg, som inletts genom
uppförandet av de bägge monumentala Kungstornen, de
höga husen vid S:t Eriksbron och i Stadsgården, även
om i dessa fall lokala terrängförhållanden varit kraftigt
medverkande till de resliga byggnaderna. Några
olägenheter ha de veterligen icke medfört. Den som har
erfarenhet av kommersiell och annan verksamhet i de
större städerna vet, vilka olägenheter i form av tids-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free