- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 4 febr. 1928 - I skyskrapefrågan, av —n - Svenskt undervisningsväsen, av Nils Fredriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBR. 1928

fordrade gatubredderna, delvis påkallade genom
nödvändigheten av utrymme för biltrafikanter till och från
skyskrapan, kunna reduceras genom vissa
"tilläggsplatser" för bilar inne i centrum på huset och
suterrängpar-kering kan icke heller på rak arm bedömas, men
förefaller ej uteslutet. Även om skyskrapan icke kommer till
stånd, måste staden i sinom tid vidga Stallgatan samt
Arsenalsgatan öster om Blasieholmstorg till bortåt 20 m,
enär de tidigare gatubredderna 13,4 resp. 15 m äro för
små, varför det ur denna synpunkt är av intresse att
andra hjälpa till med kostnaderna härför.

Vad beträffar de estetiska och mest omstridda
momenten i skyskrapefrågan, så kan man icke frånkänna den
uppfattningen vitsord, som innebär, att de ekonomiska
och tekniska nyttoskälen inom rimliga gränser böra få
fälla utslaget vid all nydaning. Det är konstnärens och

arkitektens uppgift att genom positiva insatser medverka
härtill och söka i dessa nydaningar skapa icke blott
materiella utan också estetiska värden. Det förefaller som
om hela den hittills varande utvecklingen i sina
huvuddrag förlöpt efter denna linje och att vi i det stora hela
mått ganska väl därav.

Helt naturligt har de höga husens ekonomi, hygien och
estetik m. m. både till sin principiella innebörd och i det
just nu aktuella fallet en hel del aspekter utöver dem,
som snuddats vid i detta inlägg. Man har en känsla av,
att i de uttalanden och meningsyttringar, som i denna
fråga framkommit från skilda håll, en betydande
osäkerhet i uppfattningen och brist på beviskraft gjort sig
gällande samt att diskussionen därför med fördel kan fortgå
ott slag.

—n.

SVENSKT UNDERVISNINGSVÄSEN.

Knappast tillförene har vårt undervisningsväsende
varit föremål för en så allmän uppmärksamhet som i
våra dagar. Detta är glädjande, eftersom man torde
kunna vänta, att det allmänna intresset för
undervisningsfrågorna skall verksamt bidraga till deras
ändamålsenliga lösning. Ty att det finns undervisningsfrågor
att lösa inses tydligt av alla, som ägnat någon tanke
åt undervisningsväsendet, och utvecklingen sörjer nog
för att nya dylika frågor uppkomma och kräva fortsatta
åtgöranden alltjämt.

Den omnämnda uppmärksamheten leder helt naturligt
till en mer eller mindre framträdande kritik av det
bestående, och det är begripligt, att ivern att komma till
något bättre ofta förleder till överdrifter och framställer
clet bestående värre, än det är. Jag kan icke hjälpa,
att jag fick ett intryck i denna riktning, när jag för
någon tid sedan läste professor Hubendicks
varmhjärtade och i många avseenden utmärkta artikel under
ovanstående rubrik.1 Jag skall icke uppehålla mig vid
hans kritik rörande den allmänna undervisningen, ehuru
åtskilligt, såsom svaret på frågan, varför 5 X5 är = 25,
måste anses vara ren konstruktion eller åtminstone ett
undantagsfall, och mycket av vad han framhåller såsom
önskvärt och riktigt redan är allmänt tillämpad princip.
Jag vill blott komma med några kompletterande
upplysningar rörande undervisningen vid de tekniska
läroverken, vilka herr Hubendick, trots vissa välvilliga
medgivanden, framställt såsom varande på fel väg.

För det första vill jag påpeka, att de tekniska
läroverkens undervisningsplaner under de senare åren varit
föremål för en mycket grundlig bearbetning, i vilken icke
blott särskilt tillkallade sakkunniga utan även
läroverkens lärarkollegier, lokala styrelser och tekniska
föreningar medverkat. Dessa planer hava sedan prövats
och diskuterats, dels individuellt vid de olika
läroverken, dels vid mera allmänna möten och gång på gång
ändrats med hänsyn till erfarenheten. Detta oaktat har
man icke ansett sig böra göra undervisningsplanerna
och de i dem meddelade föreskrifterna mera bindande,
än att full frihet skulle finnas till undervisningens
anpassning efter omständigheternas krav. Sålunda
anföres i skolöverstyrelsens år 1919 utgivna förslag till
undervisningsplaner för tekniska gymnasier bland annat
följande:

"Efterföljande förslag till undervisningsplan för de
tekniska gymnasierna är avsett att tjäna som ledning

i T. T. 1927, häfte 43.

för vederbörande rektorer och lärare vid dessa
läroanstalter. Den föreslagna undervisningsplanen bör icke
betraktas såsom definitiv och för all framtid gällande.
Tvärtom ligger det i sakens natur, att, allt efter som
erfarenhet vinnes om vad som kan medhinnas vid
undervisningen i de olika ämnena och de utexaminerade
lärjungarna komma ut och få i det praktiska livet pröva
värdet av sina i gymnasiet förvärvade kunskaper och
färdigheter, åtskilliga nya synpunkter skola göra sig
gällande, vilka nu icke kunnat vederbörligen beaktas.
Industriens och teknikens alltjämt fortgående
utveckling kräver också, att möjlighet städse hålles öppen att
successivt vidtaga de jämkningar och omläggningar i
undervisningsplanen, som äro nödvändiga för att de
tekniska gymnasierna skola kunna fylla sitt ändamål. Under
sådana omständigheter faller det av sig självt, att i den
nu föreslagna undervisningsplanen givna föreskrifter,
bestämmelser och anvisningar endast skola tjäna till
vägledning ocli angiva den ungefärliga riktning, i vilken
de tekniska gymnasiernas undervisning bör bedrivas,
men att de icke med nödvändighet behöva in i minsta
detalj följas."

Motsvarande frihet i tillämpningen förefinnes alltjämt.

För ytterligare belysning av undervisningsplanens
beskaffenhet må även några andra utdrag ur texten här
meddelas.

Så t. e. säges bland de allmänna anvisningarna.

"När lärjungarna tilldelas hemuppgifter, bör tillses,
att uppgifterna i fråga om art och omfattning begränsas,
så att de icke överstiga lärjungarnas förmåga, och att de
bliva lämpligt fördelade med hänsyn till de olika
ämnenas beskaffenhet samt till det arbete, som för övrigt
åligger lärjungarna i skolan."

I fråga om matematiken säges bland annat:

"Kursen bör begränsas till det väsentliga. Största
vikten bör läggas därvid, att lärjungarna tillägna sig
färdighet att med nödig säkerhet ocli snabbhet lösa
förekommande uppgifter samt att de klart fatta de
räkneoperationer, som därtill fordras."

’’Vid lämpliga tillfällen böra lärjungarna övas att
genom approximationer eller uppskattning få fram ett
ungefärligt resultat utan några detaljerade uträkningar.
I övrigt böra räknetabeller av olika slag såsom över
kvadrat- och kubikrötter, inverterade värden,
räntefaktorn m. m. i stor utsträckning anlitas."

På andra ställen framhålles:

"Lärjungarna böra bibringas förmåga att på rätt sätt
begagna i gängse handböcker förekommande tabeller."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free