- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
46

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 11 febr. 1928 - Om trafikräkningar, av Per Gust. Blidberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu några andra motsvarande anläggningar, är
emellertid sättet för trafikavgifternas upptagande i regel så
ordnat, antalet trafikföretag så stort och trafikrouter
och tidtabeller så oregelbundna, att svårigheterna med
primäruppgifternas insamlande kvarstå. Det är
fortfarande inte bara en bokföringsfråga. Gatu- och
landsvägstrafiken måste räknas. Härav har uppstått det
numera internationella begreppet trafikräkningar (tyska:
Verkehrszählungen; engelska, census of traffic; franska:
recensement de la circulation), som vanligen innefattar
icke blott själva trafikens räknande utan även
räkningsresultatens vidare behandling.

1926 är ett märkesår i trafikräkningarnas historia.
Vid vägkongressen i Milano i september 1926 upptogs
nämligen trafikräkningsfrågan för första gången till
internationell behandling. Tidigare hade varje land
tillämpat olika metoder vid räkningarnas utförande och
resultatens angivande. För att nämna några exempel,
räknades i Frankrike, där relativt regelbundna
trafikräkningar pågått sedan 1840-talet, var 13 dag året
runt, och angavs resultatet i medeltal per dag och år
enligt ett särskilt utarbetat jämförelsesystem. I
England räknades en vecka under augusti, och sökte man
på så sätt erhålla endast en maximumsiffra på trafikens
storlek. I Sverige räknade man olika t. o. m. i olika
landsändar: på en plats en dag i veckan året runt, på
en annan 7 dagar i sträck 4 gånger om året, på en
tredje 3 dagar i sträck 4 gånger om året och t. o. m.
förekom, bland annat i huvudstaden, räkning endast en
dag per år. — Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utgav en blankett med bestämmelser för räkningarnas
utförande. Svenska väginstitutet utgav en annan med
råd och anvisningar delvis avvikande från
bestämmelserna. Stockholm räknade med en tredje blankett,
Göteborg med en fjärde o. s. v. För att råda bot på
missförhållandena inom landet tillsatte Svenska
kommunaltekniska föreningen i oktober 1924 en
trafikräkningskommitté. Denna avhöll den 1 december samma år ett
sammanträde med representanter för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, väginstitutet, Stockholms stad m. fl.
Det visade sig därvid, att åsikterna voro så delade och
framför allt att kännedomen om gatu- och
landsvägstrafikens lagar och växlingar var så ringa, att
kommittén ansåg lämpligt att t. v. ställa sig avvaktande.
Ungefär samtidigt hade emellertid — ävenså på svenskt
initiativ — vidtagits en åtgärd, som skulle få större
verkningar. Den permanenta nordiska vägkommitté, som
vid internationella vägkongressen i Sevilla 1923 bildats
av gatu- och vägteknici från Danmark, Finland, Norge
och Sverige för att diskutera, vårda och värna nordiska
vägintressen, ingick nämligen, sannolikt hösten 1924.
till ledningen för internationella vägkongressförbundet
med förslag att vid nästa kongress, som skulle avhållas
i Milano 1926, trafikräkningsfrågan skulle upptagas som
en av de sex huvudfrågor, som vid kongressen skulle
avhandlas. Förslaget bifölls, ”recensement de la
circulation” upptogs på kongressprogrammet och från 8 olika
länder, däribland även från Sverige, insändes rapporter
med redogörelse för vad inom landet blivit åtgjort och
förslag till internationella bestämmelser. De beslut, som
fattades vid Milanokongressen, måste särskilt tack vare
ett kraftigt ingripande av Sveriges officielle
representant vid kongressen, byråchefen Valsinger, i stort sett
anses ha fått en lycklig formulering. — I sex punkter
beröres hur trafikräkningsresultaten skola angivas för
att tillfredsställa de intressen, internationella
vägföreningen företräder. I den sjunde och sista förordnas att
för att närmare utarbeta bestämmelser för själva
räkningarnas utförande
skulle av kongressledningen och
föreningens verkställande utskott tillsättas en
internationell kommitté. Denna kommitté, i vilken som
representant för de nordiska länderna medverkar den svenske
rapportören i trafikräkningsfrågan till
Milanokongressen, började sitt arbete våren 1927. Kommittén beslöt
redan på ett tidigt stadium att uppdela
trafikräkningarna i två stora huvudgrupper: räkningar på landet,
på franska ”en rase campagne”, och räkningar i städer
och tätare bebyggda samhällen, ”dans les
agglomérations”. Vid sammanträde i Paris den 27 och 28 juni
1927 enades kommittén om de bestämmelser, som skola
gälla för trafikräkningar på de rena landsvägarna.
Bestämmelserna för städernas gator och vägar äro f. n.
under utarbetande men kan nu ej göras något uttalande
om, när de kunna förväntas bliva slutbehandlade. —
Så långt har frågan rörande
trafikräkningsbestämmelser framskridit.

Under de utredningens år som gått har man
emellertid ej låtit själva trafikräkningsverksamheten ligga nere.
Sverige torde därvid, åtminstone vad intresset för saken
beträffar, stå sig gott vid jämförelse med övriga länder.
— Sålunda har Stockholms stad, som är en av landets
äldsta trafikräknare, fortsatt med sina
en-dagarsräkningar varje år och därutöver utfört en
uppmärksammad specialräkning i den s. k. Slussfrågan.[1] I de östra
länen närmast omkring Stockholm, exempelvis
Södermanlands, Stockholms, Uppsala och Gävleborgs län ha,
delvis på initiativ av Svenska väginstitutet, omfattande
räkningar ägt rum. I Göteborg och Mölndal samt
närmast omgivande delar av Göteborgs och Bohus samt
Hallands län har under åren 1924—1926 likaså
företagits en serie samtidiga trafikräkningar, som vad
Göteborgs stad beträffar erhållit större omfattning än i
Mölndal och kringliggande landsbygd och i viss omfattning
alltjämt pågå. Sist och icke minst har på initiativ av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i juli och oktober
1926 företagits en hela landet omfattande
rikstrafikräkning. Avsikten var att komplettera denna räkning med
en räkning i februari och en i april eller maj 1927, men
ekonomiska skäl satte hinder i vägen härför. — Den
förut omtalade internationella kommittén beslöt vid sitt
sammanträde i Paris i juni 1927 att uppmana samtliga
länder att under 1928 företaga räkning enligt de nya
internationella bestämmelserna. Enligt vad under hand
försports från vederbörande i Stockholm, lär det
emellertid ej vara tänkbart, att för Sveriges vidkommande i
form av en ny rikstrafikräkning kunna efterkomma
denna uppmaning.

Hur de svenska trafikräkningarna utförts och utföres,
och hur trafikräkningar överhuvud lämpligast böra
utföras, är ett kapitel för sig, som av utrymmesskäl här
icke lämpligen kan behandlas. Sak samma gäller om
de resultat, som de hittills verkställda bearbetningarna
av det insamlade trafikräkningsmaterialet ha lämnat.

Slutligen skall emellertid beröras ännu några
förhållanden med avseende på trafikräkningarnas ekonomi.

Trafikräkningar är något relativt nytt och kostar
pengar. De kunna ju därför förklarligt nog ej
beräknas bliva omfattade med något levande intresse av dem,
som skola bevilja medel och ej haft tillfälle sätta sig in
i, vad det nya påfundet kan bjuda för några förmåner.

Kostnaden för gatu- och vägförvaltningen i Göteborg


[1] I Stockholm har även vid andra tillfällen utöver
en-dagarsräkningen utförts trafikräkningar för särskilda ändamål, och
enligt uppgifter i pressen har under innevarande vinter
igångsatts en serie räkningar för utrönande av trafikens årsväxlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free