Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 18 febr. 1928 - Knut Jakob Beskow †, av J. C. Stjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 i FEBR. 1928
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
55
"Moderna uppslutningskamrar för superfosfat" av
Edvard Schön i Klasons festskrift.
Vid sidan av sitt arbete som chefstekniker för
fabrikerna i Hälsingborg, Limhamn och Gröndal räckte
Beskows tid och krafter även till för det krävande
uppdraget som överingenjör vid Konstgödningsfabriks
aktiebolaget i Landskrona. Fabriken här befanns omodern,
och Beskow fick uppdraget att planera och bygga ett
htlt nytt etablissement invid stadens nya hamn. På
hösten 1907 stod detta fullt färdigt, och dess skapare
kunde med tillfredsställelse se på sitt verk, som gällde
för den tidens modernaste svavelsyre- och
superfosfat-fabrik i Europa.
När Beskow den 1 mars 1911 lämnade sin befattning
som överingenjör vid Skånska superfosfat- &
svavelsyrefabriks aktiebolaget, för att helt kunna ägna sig åt
exploaterandet av sina uppfinningar på ett annat
område, kunde han med stolthet blicka tillbaka på ett
decenniums framgångsrikt arbete i detta bolags tjänst, ett
arbete, som skulle komma att även i framtiden lämna
djupa spår efter sig.
■ Redan år 1907 hade Beskow börjat ett samarbete med
sin tekniskamrat, Arthur Ramèn, dåvarande
överingenjör vid Hälsingborgs kopparverk, vilket samarbete till en
början avsåg att konstruera en mekanisk ugn för
klorerande röstning av kopparhaltiga kisbränder. Efter ett års
energiskt arbete lyckades man finna en tekniskt
ekonomisk lösning av detta svåra problem. Den första
mekaniska ugnen för klorerande röstning enligt system
Beskow-Ramén togs i drift vid kopparverket i Hälsingborg
redan år 1909, och rostugnsanläggningen utbyggdes vid
detta verk under de närmast följande åren upptill en
kapacitet av ca. 150 000 ton bränder per år. Denna
uppfinnings värde bevisades på ett eklatant sätt därigenom,
att ugnskonstruktioneu i fråga under åren 1911—1913
blev inmonterad i icke mindre än 23 europeiska
kopparverk, med andra ord vid alla sådana verk av betydenhet
i vår världsdel. Sitt direkta samarbete med Ramén
fortsatte Beskow till 1915, då exploateringen av de
Beskow-Raménska och de Raménska uppfinningarna övertogs av
Aktiebolaget Raméns patenter med Ramén, Hälsingborgs
kopparverks aktiebolag och Orkla gruva aktiebolag som
huvudintressenter, och Beskow till detta patentbolag
sålde sin andel i de Ramén-Beskowska uppfinningarna
på detta bolag.
Även i en annan industri tog Beskow ett kraftigt
initiativ. Han bildade år 1915 Aktiebolaget för kemisk
och elektrokemisk produktion i Hälsingborg med fabrik
i Trollhättan, vilket företags verksamhet inriktades på
framställning av fosfor. Ritningar till en elektrisk ugn
för framställning av vit fosfor samt anvisning för
densammas skötsel anskaffades från utlandet men befunnos
värdelösa. Beskow visade sig emellertid vara även
denna uppgift vuxen och lyckades, om ock efter mycket
och krävande arbete, få fram en lämplig elektrisk
ugnstyp för framställning av vit fosfor. Sedan återstod att
omvandla den vita fosforn till röd, vilket inte var någon
lätt uppgift. Trots kristiden och avstängdheten från
yttervärlden lyckades Beskow lösa även detta problem.
Bolaget övertogs sedermera av tändstickstrusten.
Ej alla duktiga tekniker är det givet att bliva
lyckliga uppfinnare. Kunskaper, skicklighet och fantasi,
huru nödvändiga förutsättningar dessa än äro, räcka ej.
Intuitionen, gnistan, det odefinierbara i uppfinnaregeniet
är själen i dettas skapande gärning. Beskow såväl som
Ramén var i detta avseende rikt begåvad, och bådas
verksamhet som uppfinnare särskilt framträdande. Men
den förre ägde därjämte en avgjort ekonomisk läggning
och en storartad förmåga att make the best of it. Han
ägde därför också den hos uppfinnare ej alltför vanliga
konsten att kunna skaffa sig den materiella revenyen av
sitt intellektuella arbete, i det han på ett för honom i
ekonomiskt avseende synnerligen fördelaktigt sätt förde
uppfinningarna ut i praktisk användning.
Men ej endast å teknikens här berörda områden var
Beskow väl bevandrad. Han hade ett levande intresse
för och stor insikt i tekniska frågor i allmänhet,
teoretiskt som praktiskt, och i sammanslutningar med
teknisk och industriell syftning vägde hans ord mycket.
Av Ingenjörsvetenskapsakademien var han medlem allt
ifrån densammas bildande och preses år 1923, vidare
medlem av Fysiografiska sällskapet i Lund och
styrelseledamot i Sveriges industriförbund. I Svenska
teknologföreningen, Skånska ingenjörsklubben och Tekniska
föreningen i Hälsingborg, där han i tvenne perioder
beklädde ordförandeposten, sattes ett högt värde på den
trygge och vänsälle kamraten.
Beskows huvudsakliga verksamhet var en lång följd
av år förlagd till Hälsingborg. Ej länge hade han
emellertid verkat där, förrän den skicklighet och lugna kraft,
med vilken han förvaltade sitt tekniska och industriella
fögderi, snart riktade mångas uppmärksamhet mot hans
person såsom en förmåga att förvärva för det
kommunala livet, vilket också lyckades år 1909. Efter att de
första åren hava intagit en iakttagande ställning greps
han av intresset, ryckte fram först i de tekniska grenarna
av förvaltningen, sedermera i de finansiella, för vilka
han hade naturlig fallenhet och vilka alltmera fångade
hans intresse. Förtroendet till honom växte allt mer från
de mest skilda håll, och förde honom år 1915 till posten
såsom drätselkammarens ordförande och år 1919 till
samma ställning i stadsfullmäktige. Han blev slutligen
den, som faktiskt spelade den mest inflytelserika rollen
i Hälsingborgs kommunala liv. Företeende den
sällsynta konstellationen av utpräglat sparsamhetssinne och
förmåga att se i stort var han just den man Hälsingborgs
samhälle vid det tillfället behövde. Här är ej platsen att
närmare redogöra för det om uppslagsrikedom och
ekonomisk saneringsanda präglade framgångsrika arbete,
som Beskow särskilt under de svåra krigsåren utförde för
den stad, som han så högt älskade, vare nog sagt, att
han tog flere initiativ av största betydelse för
Hälsingborgs framtida utveckling. Just detta att tänka på
framtiden var typiskt för Beskow. Han var aldrig
tillfredsställd med den ögonblickliga kompromissen. Han
handlade alltid på lång sikt och uppgav aldrig för dagens
vinning det slutmål han ville nå.
Det var vid slutet av år 1917 bekymmersamma tider
för alla kommunala och statliga hushållare i vårt- land
men måhända mest för våra högsta
förvaltningsmyndigheter. Det är väl ej för mycket sagt, att en av landets
vid den tiden allra viktigaste poster — i organisatoriskt
avseende förmodligen den svåraste — var den såsom
industrikommissionens verkställande direktör. Det hade
befunnits ofrånkomligt, att hos denne fordra de mest
vittgående kvalifikationer, och man sökte med ljus och
lykta efter en lämplig person. Uppmärksamheten
riktades då på Beskow, som kallades till denna befattning för
att följande år bli kommissionens ordförande. Såsom var
man vet i detta land, blev valet lyckligt. Att vid en
härskande varubrist så stor, att knappast det nödvändigaste
kunde uppbringas, träffa sådana dispositioner för
råvarors och produkters fördelning och dirigering, att
industrien i möjligaste grad kunde hållas i gång, att
objektivt väga mot varandra de konträra, pockande anspråk,
som framställdes av producenter och konsumenter, och
detta i en tid, då den s. k. krigsmoralen satt djupa spår
i den allmänna medborgareandan, härtill fordrades den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>