Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 18 febr. 1928 - Knut Jakob Beskow †, av J. C. Stjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
TEKNISK TIDSKRIFT
11 FEBR. 1928
genomträngande och sunda omdömesförmåga, den blick
för statens och landets behov och väl, den fasthet och
omutliga rättrådighet, som i så rikt mått Beskow ägde.
Hans glänsande organisationstalang kom här till sin fulla
rätt. Fast nog alla, som på ett eller annat sätt kommo
i beroende av kommissionen, menade sig vara mer eller
mindre misshandlade — detta låg i sakens natur — insåg
man snart allmänt klokheten och landsgagnet av
densammas åtgärder, varom också vittnade många talande
oevis på hög uppskattning, vilka från de mest skilda håll
kommo chefen till del.
Säkerligen var det mer än en industri i vårt land, som
önskade förvärva en sådan kapacitet såsom ledare.
Höganäs-Billesholms aktiebolag fick den förmånen år 1919.
Beskows skarpa blick såg genast, att de hårda tiderna
här tvingade till brytande av månget gammalt
traditionellt, omläggningar och nyorienteringar, till ett strängt
men klokt sparsamhetsregemente med positiva insatser,
och det sätt, på vilket Beskow här genomförde sin
uppgift, har förvärvat honom denna industris stora
tacksamhet. Beskow var en arbetsledare av mycket hög rang.
Lugn och oväld förskaffade honom överallt respekt och
auktoritet, men därtill ägde han även det viktigaste, det
naturliga anlaget. Det verkliga arbetsledareskapet kan
ej inläras, det ligger i blodet. En Höganäsarbetare har i
dagarna i ett socialdemokratiskt blad givit sin förre chef
detta eftermäle: "Direktör Beskow var en karl, som stod
vid sitt ord. Han var visserligen till synes en hård man
men rättvis, och utav allt skattar en arbetare rättvisa
högst. En sådan kraftkarl borta! Man har svårt att
fatta det!" Ett uttalande, som innebär en vacker
karakteristik även för arbetarekåren själv, och som är särskilt
anmärkningsvärt med hänsyn därtill, att Höganäschefen
hade att utkämpa en långvarig strejk. Men både chef
och arbetare hyste aktning för varandra. För den
primitiva uppfattningen kan den, som är satt till att vara den
logiska och ekonomiska nödvändighetens verkställare,
ibland synas hård. I själva verket var Beskow en man
med stort och varmt hjärta men utan varje
sentimentalitet. Han räckte ofta en hjälpande hand ej allenast till
vänner, men hans praktiska och på realiteter inriktade
sinne valde de tillfällen, då hjälpen, ofta storstilad, blev
till verkligt gagn.
Men ej länge blev det Höganäsbolaget förunnat att få
behålla sin kraftige, högt skattade ledare. I maj månad
1925 mottog Beskow chefskapet för domänstyrelsen, dock
efter tvekan och grundligt övervägande. Han var fullt
medveten om, vad man väntade av honom och framför
allt, vad han fordrade av sig själv. Platsen hade under
på varandra följande regeringar stått ledig på grund av
svårighet att finna den rätte mannen. Den tanken hade
så småningom mognat, att detta verk, som förvaltar så
ofantliga nationella värden, borde reorganiseras i
ändamål att få en rationellare förvaltning och därmed bättre
avkastning. Detta lär på grund av förhållandenas egen
natur erbjuda alldeles särskilda svårigheter och fordra
en personlighet, på vilken de största anspråk måste
ställas i avseende på begåvning, mångsidig kunskap,
erfarenhet och auktoritet. Beskow gick till det stora arbetet
med den för honom säregna grundligheten, och efter tre
års träget, allt för träget, arbete stod han nu beredd att
sätta de mognade, i stort anlagda planerna i verket. Att
döma av uttalanden av hans medarbetare och andra, som
äga förutsättningar att därom kunna yttra sig, skulle
framgången ej ha uteblivit, och den säkraste garantien
härför var säkerligen den, att han själv med sin kritiska
läggning var övertygad därom. Ett villkor för att lyckas
var härvidlag såsom alltid medarbetarnas tillit och
hängivna arbete. I vilken hög grad han vunnit sitt verks
personal, därom vittnade hans närmaste mans,
överdirektörens, D. E. af Wahlberg, hjärtevarma, vackra,
märgfulla tal vid sin chefs bår. Att Jakob Beskow så
gick upp i denna sin uppgift, gjorde icke enbart
pliktuppfyllelsen och arbetsglädjen, skogens själ hade gripit
honom, det var hans alltid varma kärlek till skogarna,
som lyfte arbetet upp till ett högre plan. Men den tog
ock för mycket av hans kraft.
Till konungens rådsbord kallades Beskow tvenne
gånger såsom finansminister, utan att i något avseende
förut ha varit aktiv politiker, något lika ovanligt som
vittnande om det stora anseende han åtnjöt. Alltid
utomordentligt grundlig, saklig och vederhäftig tillvann han
sig även i sin parlamentariska verksamhet en så gott
som obegränsad tillit. Tillfälle gives ej här att närmare
ingå på hans statsmannagärning, endast må erinras om.
huru han — visserligen förmedelst en av nöden
fram-tvungen hårdhänt budgetpolitik — i så hög grad bidrog
till att med skicklighet och säkerhet föra vårt land till
en ekonomisk hälsa, som nu tillåter oss att räknas bland
världens gynnsammast ställda länder. Hans största
insats var, när han slog ett så kraftigt slag för vår
mynt-enhets återställande till guldparitet och trots motstånd
lyckades. Därtill fordrades ett orubbligt självförtroende
och mod, vilka egenskaper han ägde i hög potens, men
det förra var parat med en långt driven självkritik och
det senare med en fast övertygelse. I allmänhet fick man
nog det intrycket, att Jakob Beskow hörde till de
försiktiga. Visserligen, han gick alltid till botten med
förhållandena, han genomplöjde dem i alla riktningar, han
undersökte och vägde; först sedan han bildat sig en åsikt
och visste, att den var välgrundad, då talade han,
handlade med kraft, medveten om sin egen styrka,
övervinnande de hinder, som ställdes i vägen.
År 1924 avgick den Tryggerska ministären, men
ungefär samtidigt återbördades Beskow till landsgagneligt
arbete i politiken, då han förmåddes representera den
skånska fyrstadsvalkretsen i andra kammaren. Att jämte
den särskilt i ekonomiskt tryckande tider mycket
krävande posten såsom clief för det stora Höganäsbolaget
fullgöra ansvarsfulla och omfattande politiska värv,
måste vara i högsta grad påfrestande, men Beskow ansåg
det alltid som en plikt att ställa sin förmåga till
förfogande, när och var han trodde sig kunna uträtta något av
verkligt gagn. Lojalitet var hos honom ett framträdande
drag, och aldrig avhöll honom någon hänsyn till egen
bekvämlighet från ospard möda för allmänt väl. Han
väjde icke för svårt och mycket arbete. En gång vid
åtagandet av ett omfattande upfidrag påvisades honom
från något håll dettas synnerligen svåra natur; hans svar
blev, att det var just det, som lockade.
Riksdagsmanna-skapet lämnade han emellertid vid sitt övertagande av
domänchefsämbetet, vilket han visste helt och fullt skulle
taga sin man. Därmed skulle han dock säkerligen icke
för alltid avlägsnats från det politiska livet. Det
borgerliga samhället såg i honom en reserv av goda och
mäktiga krafter, som det hade anspråk på att en gång
i någon kritisk tid få fylka sig omkring. Den
förhoppningen krossades.
Andra Beskow tilldelade maktpåliggande
förtroendeposter voro medlemskapen i tull- och traktatkommittén
samt såsom statens representant i styrelsen för de stora
malmbolagen. Av de många hedersbevisningar och
utmärkelsetecken han fick mottaga, satte han emellertid
kanske högst den filosofie hedersdoktorsgrad, som honom
förra året tilldelad _ s av Stockholms högskola. Den
verkligt gladde honom.
Den, som följt med offentliga uttalanden och omdömen
över Beskows verksamhet i det allmännas tjänst, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>