- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
61

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 25 febr. 1928 - Slöseri, av Axel F. Enström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

x TekniskTidskrift ärTg

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 8

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Slöseri. — Knut Sundblad †. — Gösta Laurell †. — I skyskrapefrågan. — Om lektorskompetens vid
tekniska läroverk. — Låt svenska uppfinningar i första hand komma det egna landet till godo! Av civilingenjör Arvid
Westerberg. — Markedsbrev fra New York. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser. —
Sammanträden.

SLÖSERI.

I ett par föregående artiklar har jag helt allmänt
berört de nutida rationaliseringssträvandena —
slöseriets motpol — och däribland särskilt den gren. som i
form av jämnflytande tillverkning håller på att tränga
igenom i verkstadsdrift. I nära samband härmed står
specialisering och standardisering.

Mången tycker kanske, att det tjatats bra mycket om
standardisering och undrar, 0111 det blir något mera än
bara prat. Och det kan ju också från svensk horisont
se ut som om det gick rätt trögt framåt. Det tar dock
en viss tid innan resultaten bli synliga ocli de praktiska
verkningarna påtagliga. Emellertid, kommer man till
Tyskland, får man tillfälle till intressanta iakttagelser av
annat slag. Det kollektiva standardiseringsarbetet
började där — liksom för övrigt också i Sverige — med
maskinindustriens elementära delar såsom skruvar,
bultar, muttrar, kilar etc. Tidigare hade varje större verk
försökt att för sin egen del fixera standards, men under
krigsmaterialtillverkningens tryck kom man under fund
med fördelarna ur produktionssynpunkt av en
allmängiltig enhetlighet. Numera äro också de officiella
DIN-normerna praktiskt taget allmänt införda.

De sista årens utveckling i Tyskland har som bekant
fört till en omfattande koncernbildning. De stora
maskinfabrikerna för tillverkning av ångmaskiner,
ångturbiner, gasmaskiner, oljemotorer, jordbruksmaskiner,
järnvägsmateriel m. m. sysselsatte sig ofta med alla
dessa olika branscher inom samma verk. I de nybildade
koncernerna koncentrerar man en eller ett par få
specialiteter till varje verk. Hur skulle vi ha gått i land
med denna omläggning, om vi icke hade haft
allmängiltiga standards, var ett yttrande, som jag hörde fällas
flera gånger under den korta rundresa jag hade tillfälle
göra. Det tillades, att industrien med otålighet avvaktar
normarbetets vidare fortskridande och beklagar, att
centralorganisationens arbetstakt icke är större än vad
den f. n. är. Och dock har den redan medhunnit c:a
2 000 standards.

En av de koncerner, vars verk jag besökte, hade
fabriker jämväl i Frankrike och Schweiz. Där kunde man
påtagligt få demonstrerat vilka fördelar, som skulle kunnat
ernås, om man hade kommit så långt som till
internationella standards. Denna sida av saken vinner givetvis
med varje dag i betydelse allteftersom det blir allt
vanligare, att en specialkoncern har fabriker i olika länder,
en följd av den nu förhärskande handels- och
tullpolitiken. Strävandena efter internationell
överensstämmelse äro också starka i de övriga kontinentala
industriländerna, såsom — utom de nyssnämnda —• Belgien.
Österrike, Tjeckoslovakien. Polen och Italien. Endast
England ligger efter. Där tycker man det går för fort.
Man behöver längre tid på sig att fundera på det nya och
vänja sig vid det.

För vårt lands vidkommande ligger vi någonstädes
mitt emellan ytterligheterna. Det har också visat sig i
det officiella internationella samarbetet, att vi måst
påtaga oss rollen av medlare mellan de kontinentala och
de brittiska synpunkterna på standardiseringsarbetets
utveckling. I Sverige ha vi tills dato fått fram c:a 200
maskinindustriella standards, vilka funnit ett gynnsamt
mottagande i industrien. Många vältaliga uttalanden
föreligga om den ekonomiserande verkan av dessa
standards införande. Ännu ett hundratal torde inom kort
ligga färdiga.

Så långt om maskinindustrien. I Tyskland går nu
standardiseringsrörelsen fram som en flodvåg ut över
alla tänkbara områden. Till och med en sådan
produktionsgren som konfektionsbranschen har i oväntat stor
utsträckning kunnat tillgodogöra sig dess fördelar.
Såväl inom denna som inom textilindustrien har det visat
sig möjligt att genomföra en långt driven typiseriiig
under en och samma säsong, men ändå ge plats för
modets växlingar från den ena säsongen till den andra.
Förutsättning är naturligtvis att handelns representanter
äro vunna för idéen, och det tycks i stor utsträckning
vara fallet.

Den industriella produktionen har att röra sig med
råmaterial. energi, mänsklig arbetskraft och kapital. Det
betyder slöseri med alla dessa faktorer att tanklöst gå
på i do traditionella hjulspåren och tillverka den
mångfald av former på delar och fabrikat så som ännu
förekommer i de flesta branscher. Det är slöseri med
material att göra hundratals olika format av en vara, tag bara
som exempel en enkel plåtvara, då man kan med
omtanke fylla behovet med kanske några få. Det är slöseri
med tid, dvs. både med arbetskraft och energi, att ställa
om maskinerna för tillverkning av ett onödigt stort
antal varianter av en sak. Det är slöseri i hög grad med
kapital att ha en mångfald olika former och typer
liggande i lager såväl i fabriken som i parti- och
detaljhandlarnas lager. Det är slutligen slöseii med
kvalificerad arbetskraft att stå och konstruera om igen och rita
på nytt varianter av till och med elementära delar, vilka
kunna standardiseras en gång för alla. Det tar bort tid
och krafter för framalstrandet av de tekniska nyheter,
som framtiden kräver. Långt ifrån att stå i någon
hindrande motsättning till den ofrånkomliga nydaningen
— såsom de obotfärdiga gärna vilja göra gällande — är
standardiseringen kungsvägen till det nya genom att
bespara arbete och andra produktionsfaktorer i fråga om
det som redan är tekniskt färdigt och ligger bakom oss.

Slöseri med tid och kapital förorsakas konsumenten,
om han icke har tillgång till passande standarddelar vid
erforderliga reparationer. Vid en diskussion förra året
bland jordbruksintresserade målades i kraftiga färger de
"kyrkogårdar" av gamla maskiner, som lära finnas här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free