- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
63

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 25 febr. 1928 - Gösta Laurell †, av A. V. Starup - I skyskrapefrågan, av Ragnar Östberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 i FEBr. 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

63

mörka rådhuset, det lyste i det fönster, bakom vilket vi
visste stadens ingenjör ensam höll på med sitt
mång-sl-apande arbete, som i parentes sagt numera blivit
fördelat på en hel mängd händer.

Laurell var intresserad frimurare och medlem av andra
gillen och sällskaper. När Tekniska föreningen i Uppsala
bildades år 1910, utsågs han enhälligt till dess förste
ordförande. I dessa sammanslutningar och bland de många
människor, hans verksamhet bragt honom i beröring med,
vann han en mängd goda vänner, vilka snart kommo
under fund med hans många utmärkta mänskliga
egenskaper och lärde sig uppskatta den lugne, försynte och
flärdfrie mannen med det varma hjärtat.

Ett gott gammalt ord prisar den fealig, som levat sitt
liv i saktmodighet och fridsamhet. Med dessa
egenskaper är det, som vår gamle käre vän Gösta Laurell nu
byggt sig sin sista bro, den som för från tidens strand
till evighetens, och vi äro förvissade om, att han på den
med högburet huvud kunnat skrida från mödornas värld
till vilans och fridens sälla nejder.

Nu vilar han på den gamla ärevördiga kyrkogård i
ungdomens och lärdomens stad, vars gode son och trogne
tjänare han var genom tre decennier.

Vile han i frid!

A. V. Starup.

I SKYSKRAPEFRÅGAN.

Redaktören har hedrat mig med en önskan att jag
skulle uttala mig i samband med en ifrågasatt
höjd-byggnad vid Nybrohamnen—Basieholmstorg. Sannolikt
har den ledande tanken för denna uppmaning varit att
för en arkitekt borde det väl vara rätt uppiggande att
ta i tu med några av de onekligen intressanta satser som
uttalades i en artikel med ovanstående namn. i denna
tidskrift av den 4:de februari. Och jag medger att
i synnerhet ett av uttrycken, väl formulerat, särskilt
verkar eggande. Det låter: "Vad beträffar de estetiska
och mest omstridda momenten i skyskrapefrågan, så kan
man icke frånkänna den uppfattningen vitsord, som
innebär att de ekonomiska och tekniska nyttoskälen
inom rimliga gränser böra få fälla utslaget vid all
nydaning. Det är konstnärens och arkitektens uppgift att
genom positiva insatser medverka härtill och söka i
dessa nydaningar skapa icke blott materiella utan också
estetiska värden."

Det finns ingen anledning att motsäga den roll av
tjänande broder, vid ett företag, som författaren här
tilldelar arkitekten. Han har samma rätt till och glädje i
denna tjänstgöring som ingenjören och följaktligen bör
han även med honom från begynnelsen se till
att en ifrågasatt ’"nydaning" är berättigad. Jag
bortser också från det överdrivna i uttrycket,
att vid all nydaning utslaget bör fällas av
"ekonomiska och tekniska nyttoskäl" — må
vara inom rimliga gränser. Människornas
drivfjädrar äro ju ännu inte uteslutande av stål, av
teknisk och ekonomisk art. Sådana
anläggningar i form av nydaningar som t. e. kyrkor,
parlamentshus, Genèvebyggnader,
stadsträdgårdar, befästningsverk etc. etc. skulle ju då icke
komma i fråga. Men det gör dom ju alltjämt.
Således kan man icke utgå ifrån att den
ekonomiska andan, ens när det gäller
byggnadsverk, är den utslagsgivande, än mindre i andra
för tillvaron vägande nydaningar. Men
naturligtvis när det gäller driftverk o. d.,
affärs-anläggningar etc. Och det är ju ett sådant
projekt, här är fråga om — med tillhörande,
för det allmänna högst betydelsefulla
stads-plane-konsekvenser.

Kort, estetiskt begränsat, kunde spörsmålet i
ämnet, från en ingenjör till en arkitekt lätt
kunna tänkas vara ställt så här: "Kan man på
ett ur utseendesynpunkt förnuftigt sätt bygga
ett 20, 30, 40, 50 våningars hus på kvarteret
ifråga (kv. Ladugårdsbron) eller, om det icke
passar att bygga en skyskrapa just där, var i

Stockholm kan en sådan lämpligast uppföras?" Om jag
omedelbart måste svara och impulsivt får ge min mening
till känna så blir mitt svar: Skyskrapan ska inte byggas
inom kvarteret Ladugårdsbron. Det finns heller ingen
anledning att bygga den på annan plats i Stockholm
eller i Sverige. Låt den stå kvar i Amerika! Yi ha det
inte så trångt och så otrevligt och så tätt med
människor i Stockholm som i New York, och kommer aldrig
alt få det. Där drev trängseln av hus och folk
bådadera i höjden och alla invånarne i de höga husen ökade,
när dom kom ned på gatan, trängseln, så att
trottoarerna sköts upp en våning eller in i husen, varigenom
dessa kunde byggas ändå högre, varav trafikträngseln
på gatan stegrades, bilarna fick då väntplatser under
själva gatan, dvs. under biltrafikgatan och de gående
fick gå in i husen en trappa upp, då man fick gatan i
tre plan, och husen växte åter på nytt, trängseln på
biltrafikgatan och–-, etc. etc.

När då restriktioner blevo oundvikliga fastslogs de
systembestämmelser som framgår av fig. 1, där hushöjd
och gatubredd stå i en viss förnuftig relation till
varandra och "setting-back" systemet infördes — dock allt-

llfe".-:

Fig 1. Skiss belysande New Yorks
byggnadsstadga lör hushöjder 100’
gatubredd, 150’ hushöjd i gatans
begränsningslinje. Den prickade linjens
lutning 3:2. Huset lår ej skjuta
utanför denna.

Fig. 2. Stadgade konturer, inom vilka en
byggnad måste rymmas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free