- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 25 febr. 1928 - I skyskrapefrågan, av Ragnar Östberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBR. 1928

Fig. 5. Samma byggnad söm i iig. 4 med
konturerna slutjusterade med hänsyn till praktisk
byggnadsverksamhet. Fordrar ingen
utsmyckning i arkitektoniskt avseende.

Fig. 3. Samma byggnad som i fig. 2 men med
ljusgårdar i iasaden.

Fig. 4. Samma byggnad som i fig. 3 men med
avtrappning av lutande konturer.

jämt med en obegränsad höjdutveckling till 25 % av
byggnadstomtens areal för den byggnadsmassa som låg
innanför indragnings-zonen. Härmed uppstår den
typbildning av skyskrapare som framgår av fig. 2, 3, 4 och
5, med gatubildning och broar på terrasstaken, framför
första indragningspartiet. Härmed ett gatuliv i fyra
plan. Det beskrives av amerikanarne som ett liv i 7:de
himlen. Så kommer ju sannolikt gatans 5:te plan, som
medför att — etc.

Vid sidan av den inre, hurtiga glädje som en
skyskra-pares företagare måste känna i medvetande av att
vinsten stegras i samma mån som den uthyrbara golvytan
överstiger tomtytan, och ingeniören, som brinner i
intensitet för sin järnkonstruktions teknik, samt
arkitekten, som spelar med massor så gott och så fort ban
kan, — så framträder i Amerika en utpräglad
förtvivlan över konsekvenserna av höjdbyggandet. Mr
Henry James i kommittén för New Yorks generalplan
uttalar i maj 1927 att även om skyskraporna endast
bilda en helt liten del av en stad så "fräter" ändå
funktionsföljderna av detta parti på hela staden. Stäckes
ej skyskrapstendensen i tid blir en återgång omöjlig och
att nu ge tillstånd till skyskrapare. med tanke på att
kunna hindra dem att växa för högt, är detsamma som
"att inbjuda till åstadkommande av ett obotligt
tillstånd".

Mr Henry Curran, medlem av The Mayor’s Committee
ön the City plan of New York och ordförande i New
Yorks City Club uppfordrar New Yorks stadsstyrelse
att begränsa hushöjderna på Manhattan till samma mått
som gatubredden och ropar, som i en megafon: "den
landsplåga som skyskraporna konstituerar kan icke
längre tillåtas". Mr Clarence Stein, en av New Yorks
ledande regleringskrafter, föreslår successiv minskning
av de centrala delarnes befolkningsstock och anläggande
av ny stadsplan över omgivande landsbygd.

Den engelske mästaren i stadsplanebildning, dr
Raymond Unwin, som varit tillkallad i New York i sam-

band med regleringsplanerna där, framhåller, i en
diskussion, oktober 1927, hur påståendet att ett avskiljande av
de gående från de körande ökar gatans fulla brukbarhet
med 2 à 3 gånger, icke alls håller sträck. Att liksom
gatans trafikbarhet alltid i hög grad inverkas av
tvärgatorna, likaså är det oundvikligt med en intensiv och
direkt växelverkan mellan gående och åkande. De två
slagen av trafik kunna ej åtskiljas i en stads trafik, de
komplettera varandra. Idén att i olika plan åtskilja
gående och åkande blir, säger han, i verkligheten absolut
obekvämt.

Den framstående amerikanske arkitekten Willey
Corbett, mästaren till en av de vackraste skyskraporna
i New York, nämligen "The Bush Building", gör det
uttalandet att "för nu levande amerikanska arkitekter äro
de två avgörande huvudfaktorerna järnmaterialet och
hastigheten. I enlighet härmed arbeta vi på att göra en
arkitektur-stil, som är naturlig för Amerika".

Det är förträffligt sagt! — Och ändå frågar man sig:
Är det så naturligt ens för Amerika att alltjämt gå på
med sina skyskrapare (den sista i Detroit. "The Book
Tower", 85 våningar), som uog så följdriktigt tillskapades
och tillväxte under en tid då hissen utgjorde den stora
tekniska förutsättningen till bekväm förflyttning i
vertikal-led och då ännu icke motorbilen var
utkoii-struerad, som lika bekvämt och mycket hastigare
förflyttar en i horisontal led?

Ligger det icke en alltför spekulativ envetenhet i
bortseendet från att bilen i allra högsta grad för var och en
förkortar avståndet i horisontal led? Att fortfarande gå
på och pressa folk uppåt väggarna, i vertikal led, opp
till skyarna, dit bilen icke går med fördel. Är det icke
naturligare t. o. m. för Amerika att lägga ned
skyskrapan? I alla händelser ligger det inte för svensk
kultur att acceptera en utvecklingslänk som inte längre
är "up to date" och som saknar alla naturliga
förutsättningar, även nationalekonomiska.

Ragnar Östberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free