- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
65

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 25 febr. 1928 - Om lektorskompetens vid tekniska läroverk, av Einar Zachrisson - Låt svenska uppfinningar i första hand komma det egna landet till godo! av Arvid Westerberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 i FEBr. 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

65

OM LEKTORSKOMPETENS VID TEKNISKA LÄROVERK.

Av rektor Max Grenanders läsvärda uppsats med
ovanstående rubrik i Teknisk tidskrift av den 14 jan.
har jag tagit del, med instämmande i huvudsak, om
det ock kan synas farligt att alltför mycket betona den
formella akademiska kompetensen i detta fall. Då
emellertid den viktiga frågan om vilka
praktikfordringar, som böra ställas på en lektor i ett tekniskt
huvudämne, knappast är berörd, tager jag mig friheten
att försöka komplettera rektor Grenanders artikel i
detta avseende.

Att börja med vill jag fastslå som ett axiom, att
verklig praktisk ingenjörsverksamhet inom ett fack bör vara
nödvändig för den, som vill med verklig framgång
undervisa även på elementärstadiet i detsamma.
Fordringarna härvidlag böra ej vara proportionsvis mindre
än för en högskoleprofessor, om de ock måste vara
art-skilda. Medan idealet för en högskoleprofessor i ett
tillämpningsämne kan sägas vara specialisten, som inom
sitt ofta rätt trånga område har att hävda sig som
landets, om möjligt, främste teoretiker, bör
fackskole-lektorn vara en all-round tekniker på sitt ofta
vidsträckta område, vilken stått och står i levande kontakt
med sin industris aktuella problem och därför vid
undervisningen kan gallra ut oväsentligheter, koncentrera sig
på do verkligt viktiga problemen och göra sina elever
förtrogna med gällande praxis. De synpunkter och de
tänkesätt, som tekniken kräver av utövare och lärare,
kunna näppeligen förvärvas genom enbart
litteraturstudier, utan måste inhämtas i levande livet och under
självverksamhet.

Vid fastställande av fordringarna på praktisk
verksamhet för en lektor i ett tekniskt tillämpningsämne få dessa
därför ej sättas för lågt. Endast verklig, ansvarsfull och
krävande ingenjörsverksamhet i praktiken i något så
när ledande ställning bör härvid tagas i betraktande, ej
någon tids sysselsättning som praktikant,
laboratoriebiträde eller underordnad ritare.

Att dessa fordringar på god praktik för en teknisk
lektor ej äro för högt ställda, torde även framgå av att
rektor Grenander förordar en hög akademisk utbildning
för lektors-kompetens i de förberedande ämnena. Ty
skall den senare hava en bildningsgrad, som möjliggör
självständig verksamhet inom hans område, bör
detsamma vara fallet även för teknikern. Och att för de
tekniska lektoraten inskränka sig till fordringar på
teoretisk utbildning, såsom avläggande av
avgångsexamen vid Tekniska högskolan eller Chalmers, är ej
riktigt, då ingenjörsutbildningen ej kan anses färdig
förrän efter åtskilliga års praktisk verksamhet.

Annorlunda än vad jag ovan angivit ställer sig
naturligtvis saken vid "blandade" lektorat, där t. e. fysik
och kemi äro kombinerade med ett tekniskt biämne,
såsom maskinlära eller elektroteknik. Om det även i
fortsättningen skulle visa sig nödvändigt att besätta dessa
tjänster med enbart akademiskt utbildade lärare, borde
dessa naturligtvis hava någon elementär, teknisk
utbildning. Man synes ju hava rättighet fordra detta av
lärarna vid en fackskola, då eleverna böra hava två års
praktik för att anses kompetenta att följa med samma
lärares undervisning. Fordringarna för sådan
lektorskompetens skulle lämpligen omfatta någon praktik samt
studerande av det tekniska ämnet vid teknisk högskola
eller fackskola under t. e. två terminer.

Jag har dristat mig att taga till orda i en fråga, vars
lösande enligt mitt förmenande torde vara särdeles
viktigt för vår elementära tekniska undervisningsframtid.
De gamla tekniska elementarskolornas största fel var
kanske, att undervisningen så litet anslöt sig till den
levande teknikens behov. För att råda bot för detta
erfordras icke endast aldrig så goda organisationsplaner,
det erfordras tillgång till kompetenta tekniska lärare,
som äro verkligt sakkunniga på sitt område och därför
hava den första förutsättningen att kunna giva den
undervisning, som verkligen behöves.

Einar Zachrisson.

LÅT SVENSKA UPPFINNINGAR I FÖRSTA HAND KOMMA
DET EGNA LANDET TILL GODO!

NÅGRA FUNDERINGAR OCH ETT UPPSLAG.
Av civilingenjör ARVID WESTERBERG.

Denna uppsats utgöres av några funderingar, som hos
en i nationalekonomiskt tänkande tämligen oövad
ingenjör föranletts av en del händelser och förhållanden som
ägt rum under det nyss tilländalupna året.

Dessa äro följande: överingenjör r. Liljeblads
föredrag vid Svenska teknologföreningens årsmöte i
september och den därpå följande diskussionen om Sveriges
befolkningsoptimum och därmed sammanhängande
frågor. Den rådande arbetslösheten. Pressuttalanden
angående Sveriges kapitalexport, av vilka synas framgå,
att det oj längre existerar någon knapphet på rörligt
kapital inom landet. Vissa uppfinningars utbjudande
till utlandet.

Vad är det egentligen, som i vår tid med dess
utmärkta kommunikationer för såväl människor som varor,
meddelanden och pengar bestämmer, huru stor befolk-

ning vårt land lämpligen kan föda? Vårt land — utom
de inre och de nordligaste delarna av Norrland — har
ju ett på det hela taget drägligt, delvis gott, klimat;
det är ej alltför långt avlägset från andra kulturländer,
det har ett ordnat styrelsesätt, där åtminstone i stort
sett det personliga initiativet har tillfälle att utveckla
sig, det har en befolkning, som i många avseenden —
icke minst i fråga om de egenskaper, som fordras för
industriarbete — står mycket högt.

Huruvida landet kan producera födoämnen, kläder och
annat, vad till livets nödtorft hörer, tillräckligt för alla
dess innebyggare spelar ju i detta sammanhang ingen
roll; det felande kan köpas från utlandet, om blott vi
hava en export, som kan betala sådan import. Det som
det hela kommer an på är, att lönande arbetstillfällen
finnas i tillräcklig mängd, och detta beror på
utvecklingen av landets näringar, enkannerligen dess industri.
Det gäller då, huru stor industri som kan med fördel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free