Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 17 mars 1928 - Några tekniska detaljer hos moderna racerbilar, av H. Bursie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 i FEBr. 1928
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
93
Fig. Den egendomliga drivmekanismen emellan Miller-Cooper-vagnens
iramhjul.
Andra vagn i Monza, den italienska O. M., skiljer sig från
Delage egentligen blott i detaljer. Motorn befinner sig i
vagnens centrumlinje och karosseriet är som följd härav
något högre. Motorn har 8 cylindrar, vilka äro separata
och bilda skilda block, fastskruvade på det gemensamma
vevhuset. Toppventilerna sitta i 45° lutning och styras av
var sin kamaxel. Förgasaren är en Memini och har sin
plats framför motorn bredvid kompressorn. Denna senare
är som på Delage och övriga europeiska vagnar ej av
centri-fugaltyp, vilket däremot är utmärkande för amerikanska
konstruktioner. Kompressorn är fastbultad på vevhuset och
drives direkt från vevaxeln.
En vagn som väckte berättigat uppseende på grund av
sin säregna konstruktion var tredje pristagarens
Miller-Cooper. Denna gick även under benämningen Cooper
Special, dvs. utgjorde en av dessa många varianter av
Miller-vagnarna, som ändra namn så att säga efter förarna och de
variationer, dessa utföra på kompressorer och andra
detaljer. Det karakteristiska för de nya Miller-vagnarna är
emellertid att framhjulen äro de drivande. Styrratten är
placerad centralt och föraren har en rymlig plats baktill
utan att vara generad av någon kardanaxel.
Motorn är 8-cylindrig i linje, har 55,5 mm diameter och
76,2 mm slaglängd samt lär göra 8 000 varv. Den har
kolvar av speciell metall, "bohnalite", gjuten kring ett skelett
av stål. Vevstakar och vevaxlar löpa i lager av vitmetall.
Fig. 2. O. M.-motorn sedd från avloppssidan. FramiOr densamma sitter vattenpumpen
och kompressorn (till vänster nertill på bilden).
Kompressorn består liksom på alla amerikanska
tävlingsvagnar av en centrifugalpump, som gör 2S—
30 000 varv. Denna höga hastighet har nog varit
skuld till många niotorstopp, men amerikanarna
hålla likväl fast vid denna konstruktion.
Växellådan, liksom differentialen, är belägen
framom motorn emellan framhjulen och har blott
två hastigheter, något som för de flesta
europeiska banor med sina krökar och backar är väl
litet. De båda differentialaxlarna äro medelst
kardanknutar av speciell konstruktion förbundna
med framhjulen. Bromsskivorna sitta ej på själva
framhjulen utan äro fästade på ramen, som synes
på bilderna.
Framhjulsdrivningen har sina stora fördelar,
såsom att giva vagnen en säker gång och stor
stabilitet, men Miller-vagnarna ha dock hittills haft
otur vid tävlingar, varför detta drivsystem ej
kommit till sin rätt. Den Miller-vagn nr 2, som deltog i
Monza, fick utgå på grund av skada på mekanismen
och i förbigående kan nämnas, att under
tävlingarna i Indianapolis var det en vevstake, en bakfjäder
och en framaxel, som genom brott tvingade tre
Millervagnar att gå ur. I samma tävlan välte en
vagn och den sista kom in på sjätte plats.
Av de i Monza deltagande vagnarna fanns som ovan
nämnts även en Duesenberg. En egendomlighet
med denna vagn var, att motorn ställts snett eller
för att närmare förklara, i riktningen av en
diagonal. Differentialväxeln var därför nära intill
det ena bakhjulet och avsikten med det hela var
liksom hos Delage att få ned förarens plats, sänka
tyngdpunkten på vagnen och uppnå goda
strömlinjer på chassiet. Motorn var f. ö. av föregående
års modell med ett maximalt varvantal av 8 000.
Dimensionerna äro 58,3 X 69,8 mm.
Den mest fruktade av amerikanarna i Monza
var Duesenberg på grund av sina föregående
segrar men olyckan ville att en tapp på förgasaren
lossnade efter 12: te varvet och denna banala
händelse var nog för att sätta Duesenbergvagnen ur
spelet.
Duesenberg monterar sedan gammalt
SKF-lager på sina vagnar och har alltid varit nöjd
med resultatet. Det torde även böra nämnas, att
både Delage och O. M, uteslutande använda
svenska SKF-kullager på sina bilar.
I år liksom under flera föregående år deltog ej
Fiat i de internationella loppen, men likväl hade
man i Monza tillfälle se Fiats senaste skapelse pä
kappkörningsområdet. Det tävlades nämligen i
Monza om Milanos Grand Prix på samma banor
och samtidigt med Grand Prix d’Europe. Som Fiat-vagnen
Fig. 4. Motorn till Duesenberg med kompressorfläkten synlig vid sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
