Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1928 - Flottörer för sjöflygplan. Några nyare konstruktioner och riktlinjer, av George Spaak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ALLMÄNNA AVDELNINGEN 12
Huvudredaktör: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Flottörer iör sjöflygplan. Några nyare konstruktioner och riktlinjer. — Minskning av hårdheten hos
vatten. — Om lektorskompetens — Linjegator. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
FLOTTÖRER FÖR SJÖFLYGPLAN.
NÅGRA NYARE KONSTRUKTIONER OCH RIKTLINJER.
Ieri tidigare uppsats i denna tidskrift1 har författaren
belyst betydelsen av rubricerade detalj för en
flottör-maskins (sjöflygplan) värde som ett praktiskt
kommunikationsmedel. ävensom angivit de väsentliga fordringar
i avseende på sjövärdighet, manöverförmåga och oömhet,
som måste i möjligaste mån vara fyllda, för att det
nyssnämnda må bli uppnått. Jag har också där framhållit
den speciella skärpning, som dessa krav på en lämplig
flottörkonstruktion få. då man härvidlag anlägger
"nordiska synpunkten". Till slut har jag angivit några av
de konstruktiva svårigheter, som föreligga, ävensom
framhållit de i vissa avseenden exceptionella fordringarna
på konstruktionsmaterialet.
Sedan förenämnda artikel skrevs, har författaren haft
tillfälle att se anmärkningsvärda nykonstruktioner och
få del av de synpunkter och erfarenheter, som legat
bakom dessas tillblivelse. Att härvidlag de konstruktiva
lösningarnas inriktning i viss mån sammanfaller med de
riktlinjer, som jag i åberopad uppsats framlagt, är av
mindre intresse, än den lärdom man kan hämta av ett
detaljstudium, bl. a. beträffande de svagheter och brister
man med dessa konstruktioner anser sig ha övervunnit.
Fig. 1 visar en metallflottör av högmodern typ med
ett deplacement av c:a 2 700 kg. Den är tillverkad av
Short Brothers, England, och kännetecknas av en
formgivning, som är i hög grad fulländad ur både
aerodynamisk och hydrodynamisk synpunkt.
Konstruktionsmaterialet är så gott som uteslutande duraluminium
(X dural) med endast ett fåtal starkt påfrestade delar
av rostfritt stål. För att motstå saltvattnets och
atmosfärens inverkan (korrosion) är emellertid allt
dural-material behandlat enligt den numera som bäst ansedda
anodbehandlingsmetoden. Beträffande denna metod och
dess värde kan härmed i korthet meddelas följande:
Enligt av H. Sutton och A. S. Sideby i Engineering
nyligen publicerade meddelanden tillgår anodbehandlingen
på följande vis: Materialet ifråga nedsänkes som anod i en
3 % kromsaltlösning av 40°C temp. Spänningen höjes till
50 voit under loppet av en timme, varvid bildas ett tätt och
motståndskraftigt oxidskikt över hela ytan. En
efterföljande påstrykning av färg eller fett förbättrar oxidskiktets
skyddsförmåga mot korrosion. Ett lämpligt sådant
påstryk-ningsmedel är lanolin upplöst i bensol.
Beträffande metodens värde säga författarna, att "den
representerar ett betydligt framsteg mot lösningen av
aluminiumlegeringars korrosionsskydd, och att den är att
föredra framför elektrolytisk överdragning med zink, nickel
eller kadmium."
Av de korrosionsprov, som utförts, framgår emellertid,
att effektiv skyddsverkan knappast kan påräknas för längre
tid än 20 månader. Det framhålles även, att på grund av
l Häfte 28, 1927.
skyddsskiktets skörhet försiktighet vid böjning av tunna
plåtar måste iakttagas.
Denna sistnämnda erfarenhet stämmer väl med vissa
franska undersökningar, vilka dessutom tydligt belysa
betydelsen av den rekommenderade färgbestrykningen eller
infettningen. Man kunde sålunda konstatera, att under
vissa förhållanden bildade sig på dural, ett visserligen
mycket tunt, men mot fortsatt korrosion så gott som
absolut skyddande oxidskikt. Detta skikt var emellertid
ytterst skört, och redan en obetydlig vibration kom det att
brista varvid mikroskopiska sprickor uppkommo.
Som ju på en flygmaskin allt materiel ligger under mer
eller mindre vibration är det alltså lätt att räkna ut
betydelsen av infettningen såsom ett täckmateriel över de
mikroskopiska sprickorna.
Konstruktionen kan i korthet beskrivas som bestående
av ett yttre plåtskal fastnitat vid och förstärkt av ett
inre vidlyftigt system av tvärgående spant och
längsgående förstärkningar. Dessa äro i viss mån
skönjbara å bilden såsom svaga bucklingslinjer på plåtskalet.
Den yttre plåtens (bordläggningens) tjocklek är c:a 1.5
mm och all erforderlig tätning mot vattens inträngande
åstadkommes genom tät nitning. Byggnadssättet- är
alltså det traditionellt skeppsbyggerimässiga fastän i
förminskad skala. Konstruktionen är, som utan vidare
Fig. 1.
inses, fullkomligt styv och ofjädrande med undantag för
den obetydliga lokala fjädring, som de mer eller mindre
begränsade plåtfälten mellan spant och
förstärknings-lister kunna medge. Som en kompletterande upplysning
bör tilläggas, att dessa flottörer anslutas till
flygplankroppen med ett landningsställ av stålrör, vilket även
det i regeln saknar varje som helst fjädringsanordning för
upptagande av eventuella stötpåkänningar eller
påfrestningar härledande sig från vibrationer. Det bör kanske
tilläggas, att segrande engelska maskin i förra årets
24 MÅRS
1928
ÅRGÅNG
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>