- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
100

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1928 - Minskning av hårdheten hos vatten, av Alfred Jerdén - Om lektorskompetens vid tekniska läroverk, av Svenfredrik Möller - Linjegator, av Frtiz Parke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBR. 1928

olika egenskaper. Då förmågan att borttaga kalk i viss
mån är proportionell mot den yta. som kommer i
beröring med vattnet, så är den porösa zeoliten i detta
hänseende den bästa. Men om dess kapacitet är stor, så
kräver denna form längre tid för regenerering och
proportionsvis mera salt samt är mera känslig för
uppslammade föroreningar. Zeolitens förmåga att upptaga kalk
växlar mellan 4 à 12 kg kalk (CaO) pr m3 reningsmassa
för resp. tät och porös zeolit, Den saltmängd, som
erfordras för att regenerera filtret är teoretiskt 20,9 g pr
m3 vatten och hårdhetsgrad men i verkligheten åtgår det
2 à 4 gånger så mycket eller c:a 0.6—1,2 kg pr m3 vatten
av 15 hårdhetsgrader. Vid denna metod ledes vattnet
genom filterbäddar av zeolitmaterial krossat i lämplig
kornstorlek i regel 0,5—2 mm. Bäddens tjocklek växlar
mellan 0,5 och 2,0 m. Vattnets hastighet är omkring
5.0 m pr timme, men en hastighet av ända upp till 15 m
pr timme förekommer. Då bäddens absorptionsförmåga
är utnyttjad, spolas filtret och sedan ledes 10 %
kok-saltlösning genom densamma under 1/2 à 10 timmars tid,
varefter filtret renspolas. Spolvattenmängden uppgår
till c:a 10 % av den filtrerade vattenmängden.

Genom denna metod kan såväl kalk som magnesium
helt borttagas och ersättas som nämnt med natrium.
Vattnets halt av fasta ämnen minskas således icke, men
dess hårdhet försvinner. Vid slutet av filterperioden
börjar först magnesium att passera filtret ocli ökas till
och med utöver råvattnets magnesiumhalt, innan
kalcium icke längre kvarhålles. Fri kolsyra i vattnet
angriper filtermassan och bör därför borttagas t. e. genom
luftning eller marmorfilter.

Förutom dessa båda metoder, vilka kommit till stor
användning, redogjordes i Gesundheits-Ingenieur år 1924
för rening på elektroosmotisk väg, varigenom vattnets
salter kan borttagas för en bråkdel av den kostnad, som
destillation medför. Härvid utsättes vattnet för
elektrisk ström, varvid baserna och syrorna gå till resp.
elektroder, vilka omgivas av "diafragmor", som icke äro
genomsläppliga för vatten utan endast för syrorna och
baserna, vilka kontinuerligt bortspolas.

I alla tider hava funnits olika patenttillsatser för att
avhjälpa olägenheterna av hårt vatten. Då vattnets
sammansättning och användning är så växlande, är det i
och för sig en tillfällighet, om tillsatsen lämpar sig. När
numera tillförlitligare metoder kommit till användning,
torde dylika medel icke längre hava någon större
marknad.

Amerikanska fackmän framhålla, att flera
vattenledningsverk, som hava vatten med mera än c:a 10
hård-hetsgrader, under de sista 5 åren börjat att behandla
vattnet för att minska kalkhalten. Detta förklaras nog
delvis därav, att, som de flesta vattenledningsverken i
U. S. A. använda ytvatten, som i regel kräver
kemikalietillsatser för utfällning av uppslammade föroreningar, är

det relativt enkelt att samtidigt tillsätta kalk och soda
eller också att kombinera snabbfiltren med zeolitfilter.
Då större delen av förbrukningen vid ett kommunalt
vattenledningsverk går till bostadsvåningarna och endast
en mycket ringa procent förbrukas av de industrier, som
föredraga mjukt vatten, så är det i första hand
hushålls-förbrukningen, som är utslagsgivande, om kalkhalten
genom verkets försjorg bör minskas eller icke. Det ställer
sig också i regel mera komplicerat för den enskilde
lägenhetsinnehavaren eller för ägaren av ett bostadshus
att själv vidtaga anordningar för hårdhetsgradens
minskning än för en industri. Om man därför finner, att det
ur teknisk och ekonomisk synpunkt är lämpligt, att få
ett mjukare vatten för hushållsändamål, så är det
givetvis lämpligare, att det centrala vattenledningsverket
anskaffar erforderlig utrustning än att ett stort antal
filter-apparater uppställas i de olika fastigheterna.
Utvecklingen torde sannolikt även hos oss komma att gå dithän,
att ungfär samma gräns som i U. S. A. uppställes för
lämplig kalkhalt. För industrier, som erfordra mjukt
vatten, är det ofta redan vid en lägre hårdhetsgrad än 10
fullt motiverat att anskaffa härför lämplig utrustning.

Vilken metod, som skall användas, bör bestämmas med
hänsyn till råvattnets egenskaper och ändamålet med
behandlingen. Kalk-sodametoden kräver relativt stort
utrymme. Metoden är ganska komplicerad och
kemikalietillsatsen måste noga avpassas efter vattnets
sammansättning. Den är särskilt lämplig vid stor
karbonathård-het, då därvid endast den relativt billiga kalken
kommer till användning och vattnets halt av salter minskas
genom deras utfällning. Zeolitmetoden kräver mindre
utrymme och är ganska oberoende av växlingar i
vattnets sammansättning. Vid stor sulfathalt ställer den sig
i regel billigare. Vid denna metod kan, som ovan nämnts,
vattnets hårdhet helt borttagas. Zeolitmetoden har på
senare åren fått mycket stor användning. I vissa fall
kunna kombinationer av båda metoderna tillämpas.

Kostnaden för borttagande av vattnets kalkhalt är
givetvis i hög grad beroende av lokala förhållanden.
.Amerikanska fackmän räkna med en
anläggningskostnad inklusive filter av i medeltal 40 000 kr. pr 1 000 m3
dygnskapacitet. Zeolitfilter föras i marknaden med ned
till några få 10-tals liter kapacitet mellan varje
regenerering och till ett pris av lika många kronor. Ett dylikt
filter med en kapacitet mellan rensningarna av 10 kbm
vid 15 hårdhetsgrader betingar här i landet ett pris av
c:a 2 500 kr. Vid kalk-sodametoden är kostnaden för
kalk och soda resp. 2 och 7 öre pr m3 för 15
hårdhets-grader, om man räknar med ett kalkpris av 60 kr. pr ton
och ett sodapris av 140 kr. pr ton för kalcinerad soda.
Vid zeolitmetoden åtgår som nämnt c:a 1,0 kg koksalt
pr m3 vatten av 15 hårdhetsgrader, vilket medför en
kostnad av 3 öre pr kbm. Härtill kommer kostnaden för
spolningsvattnet, Alfred Jerdén.

OM LEKTORSKOMPETENS VID TEKNISKA LÄROVERK.

I stadgan för de tekniska läroverken i Sverige finnas
inga preciserade fordringar på "lektorskompetens"
och därför har under förra året en lektorsutnämning
kunnat äga rum, om vars lämplighet olika meningar
råda. Förmodligen skrevs med anledning härav en
artikel med ovanstående rubrik av rektor M. Grenander
i Eskilstuna och en denna "kompletterande" artikel
av lektor E. Zachrisson i Västerås, vilka varit införda
i Tekn. tidskrifts nummer av den 14 jan. och 25 febr.
detta år.

I båda uppsatserna kräves att bestämda
kompetensfordringar för erhållande av lektorat vid tekniska
läroverk fastslås, och de båda författarna tyckas vara
tämligen ense om, att av blivande lektor i tekniska ämnen
bör kunna fordras examen från Tekniska högskolan eller
Chalmersska institutets högre avdelning jämte lämplig, ej
alltför kortvarig praktisk verksamhet i "något så när
ledande ställning" samt att för lektorat i "akademiska"
ämnen fordringarna jämställas med dem. som gälla vid
de allmänna läroverken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free