- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
101

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1928 - Om lektorskompetens vid tekniska läroverk, av Svenfredrik Möller - Linjegator, av Frtiz Parke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 i FEBr. 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

101

I och för sig torde dessa fordringar nog kunna sägas
vara fullt önskvärda, men frågan blir, om man kan
förvänta att få sökande till lediga lektorat, sedan dylika
bestämmelser blivit i lag fastslagna.

Högskoleingenjörer med långvarig praktik och
dessutom i ledande ställning inom industrien torde endast i
undantagsfall reflektera på att övergå till pedagogisk
verksamhet; om icke annat, så lägger avlöningen hinder
i vägen, ty en "ledande" tekniker torde i regel hava
större lön än en lektor och dessutom oftast betydligt
större befordringsmöjligheter.

Erfarenheten har också tydligt visat, att lektorat vid
tekniska läroverk icke äro synnerligen begärliga för
personer. vilka kunna erhålla en motsvarande tjänst vid ett
allmänt läroverk. Tjänstgöringen för en lektor vid ett
tekniskt läroverk kan, enligt gjorda beräkningar, i
medeltal bliva c:a 20 % längre pr läsår än en lektors vid
allmänt läroverk, undervisningens art vid tekniskt
läroverk torde vara mindre tilltalande för akademiker, och
dessa skäl (jämte andra, som ej här skola omnämnas)
medföra, att en "lektorskompetent’’ akademiker sällan
söker lektorat vid tekniskt läroverk. Har en så
meriterad person sökt och erhållit ett dylikt lektorat, torde
lian i de flesta fall snarast möjligt söka få förflyttning
till för honom "angenämare" förhållanden.

Av ovan skisserade skäl torde man nödgas något
nedsätta de önskvärda fordringarna på lektorskompetens
vid tekniska läroverk. För kategorien "tekniska
lektorer" borde kanske kravet på "ledande ställning" frångås
(men ej fordran på lämplig, relativt långvarig praktik),
för "akademiska lektorat" borde ej disputation och
prov-år vara föreskrivna. I själva verket torde en fil. lic.
hava lika stor vetenskaplig utbildning som en fil. dr,
skillnaden är endast en godkänd avhandling över en
självständigt utförd vetenskaplig undersökning, vilken
senare ej kan hava någon nämnvärd betydelse för
vederbörandes pedagogiska skicklighet.

Vid en del tekniska läroverk existera s. k. blandade
lektorat. Härmed menas ett lektorat i dels tekniska,
dels akademiska ämnen. t. e. fysik och maskinlära, eller
elektroteknik och kemi. För dylika lektorat är det
givetvis ganska svårt att fastslå praktiskt användbara
kompetensfordringar, då nu för tiden högskolingenjörer
mera sällan tyckas fortsätta med universitetsstudier eller
vice versa. Enligt min mening är också en dylik
kombination av ämnen ett oting och bör även kunna
undvikas. Ett lektorat bör utlysas i antingen enbart
tekniska (t. e. maskinlära och elektroteknik) eller enbart
akademiska ämnen (t. e. fysik och kemi). Hade en dylik
olycklig kombination icke företagits, hade med största
sannolikhet icke heller den i början av denna artikel
omnämnda utnämningen ägt rum.

I detta sammanhang kan lämpligen påpekas, att vid
våra tekniska skolor också "handelslektorat" förekomma.
Även för dessa måste givetvis viss kompetens
föreskrivas. Jämte examen från handelshögskola torde relativt
långvarig och helst omväxlande praktik vid större
industriföretag få anses vara lämpliga kvalifikationer.

Svenfredrik Möller.

LINJEGATOR.

mäste ju dock fram, men fråga är, om ej något skulle kunna
göras som i någon mån minskade den skada både ur privat
och nationell synpunkt som upphuggandet av linjegatorna
måste anses medföra. För att minska de dryga
ersättningarna för marklösen, borde ju linjegatorna göras så smala
som möjligt, men tyvärr står ju bredden även i visst
förhållande till linjernas vikt ur driftsynpunkt. För särskilt
viktiga linjer kan bredden uppgå ända till 60 meter under
det att smålinjer få nöja sig med 5 å 6 meters gata. Det
vanligaste torde väl vara 10—30 meter. Nu torde man
emellertid kunna med fog påstå att dessa senare gator äro
både för smala och för breda.

De äro för smala då varje träd som faller från
kantbältet i regel når fram till linjen och oftast slår av denna.
De äro för breda då de utan att säkert skydda mot trädfall
giver vinden en betydligt ökad styrka att gripa tag i
kantbältets träd som, isynnerhet strax efter gatans
upphuggning, stå synnerligen osäkert innan de hunnit rotat och
anpassat sig efter de ökade påkänningar, som uppstå när
de omkringstående träden borttagas.

Skall en linje vara absolut skyddad mot trädfall, måste
linjegatan nog vara minst 60 meter bred. Vad detta
betyder, om det gäller längre sträckor, torde alla vara på det
klara med, ävensom att det endast i nödfall bör tillgripas.

Det vore önskvärt, att linjegatornas bredd kunde
nedbringas till det minsta möjliga, åtminstone där linjerna gå
fram genom värdefulla och goda skogsbestånd. Den min-

Vid kraftledningars framdragande genom skogsmarker
uppstår ofta svårigheter, då uppgörelse skall träffas med
respektive markägare. Man får kanske inte undra så
mycket på detta allbekanta faktum, då det ibland kan träffa
så illa att en liten skogsägare kan få hela sitt skifte
ren-rakat, om det råkar ligga 1 linjens längdriktning. Linjen

Fig. l.

sta bredd, som man dä torde få räkna med vid enkellinjer,
är 10 meter, dvs. 5 meter på vardera sidan om linjen. Att
taga den smalare vore ju visserligen bra, men är olämpligt,
emedan trädens grenar växa så fort, att en ständig
kvist-ning skulle få företagas, ävenså skulle en del träd vid
snöbelastning kunna komma i riskabel närhet av linjen.

Att emellertid välja en linjegata på 10 meters bredd för
en viktigare linje, låter sig ju dock inte göra, utan att man
vidtager särskilda åtgärder som effektivt hindra de
närstående träden att falla över linjen vid storm och oväder.
En sådan skyddsanordning kan emellertid, såsom ett
försök utvisat, med tämligen små kostnader utföras. Där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free