- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
106

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 31 mars 1928 - Framtidens bränsle, av Thomas S. Baker - Läget inom kväveindustrien, av S. E. Rodling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBR. 1928

öller kamin. Verkningsgraden av ett kraftverk är
motsvarande högre.

Svårigheten med de förbränningsapparater, som
användas i genomsnittshemmet är, att största delen av
värmen går upp genom skorstenen. Detta är fallet trots
det förhållandet, att stora förbättringar ha gjorts vid
förbränning av kol.

Vi stå nu vid början av en æra, då intet kol kommer
att förbrännas, innan de beståndsdelar ha avskilts som
icke äro till gagn för förbränningen utan kunna finna
annan användning inom näringslivet. Den nya
teknikens framgångar kommer att bli beroende av
vetenskapsmännens förmåga att förbilliga processerna, av vilka
många ännu befinna sig på experimentets stadium, och
att finna en lönande marknad för de biprodukter, som
på detta sätt erhållas.

Kol, som har passerat en koksugn för erhållande av
biprodukter, säger man har blivit föremål för högtem-

peraturdestillation. Med motsatt beteckning på denna
process har en metod ivrigt studerats, vilken går under
namn av lågtemperaturdestillation. Huvudsyftet med
den nya destillationsmetoden är att erhålla ett rökfritt
bränsle.

Röken i de stora städerna är ett större ont, än man
i allmänhet inser. Röken själv är ett tecken på
ofullständig förbränning och är därför en form av slöseri. 1
varje större samhälle kostar den millioner på grund av
sin förstörande inverkan på byggnader och deras
innehåll. Dess inverkan på hälsotillståndet i ett samhälle är
allvarligare, än man i det stora hela antar.

Framställningen av ett bränsle, som inte har dessa
olägenheter, är av utomordentlig betydelse. Ehuru denna
nya process inte ännu kan anses ha nått fullständig
framgång, finns det anledning förmoda, att de
svårigheter, som nu föreligga, inom den närmaste tiden skola
övervinnas.

LÄGET INOM KVÄVEINDUSTRIEN.

Av överingenjör S. E. RODLING.

Kväveindustrien tilldrager sig sedan detta århundrades
början allt större intresse, huvudsakligen på grund av
två orsaker. Den ena är den oerhört stegrade
användningen av kvävegödselmedel inom jordbruket, och den
andra är kvävets stora betydelse för krigföringen.
Sedan den tid då chilesalpetern så gott som ensam
tillgodosåg världens behov av kväve för såväl jordbruket
som för krigsändamål och till närvarande tid, då
chilesalpetern endast tillgodoser omkring 30 % av
kvävebehovet, hava förhållandena ändrats betydligt. Omkring
24 % av kvävebehovet fylles nu av den ammoniak, som
erhålles som biprodukt vid gas- och koksverken, och
45 % av behovet av vad man kan sammanfatta under
namnet — den moderna luftkväveindustrien —,
bestående av de tre olika produktionsformerna:
ljusbågs-fürfarandet, cyanamidmetoden och det på Habers
uppfinningar baserade förfarandet att syntetiskt framställa
ammoniak ur elementen väte och kväve.

Det i form av chilesalpeter vunna kvävet finnes
färdigbildat i naturen. Stenkolen utgöra råvaran för det

mo n

22 23 24 1925

Fig. 1. Världsproduktionen av kväve.

kväve, som erhålles vid gas- och koksverken, och
atmosfärens kväve utgör källan till det kväve, som
bindes enligt de sistnämnda tre förfarandena.

Redan mot slutet av förra århundradet uttalades
farhågor för att chilesalpetern tillsammans med det
kväve, som erhölls från gas- och koksverken, icke skulle
bliva i stånd att leverera de ständigt ökade mängder
kväve, som jordbruket konsumerade, och för omkring
25 år sedan varnade den engelske fysikern Sir William
Crookes för att världen inom en förhållandevis
begränsad tid skulle stå inför brist på kväve på grund av att
chilesalpeterlagren icke skulle räcka till. Dessa
farhågor gåvo, som bekant, anledning till ett ivrigt
forskningsarbete inom detta område, vilket snabbt resulterade
i de på sin tid betydelsefulla uppfinningarna av
ljusbågsmetoden och cyanamidmetoden, kort därefter följda av
Haber-metoden, vilken speciellt under de senaste 10 åren
undergått en storartad utveckling.

De olika kväveindustriernas betydelse för världens
nuvarande försörjning med kväve och huru desamma
utvecklats under de senaste 15 åren framgår av
nedanstående grafiska framställning över produktionens
storlek åren 1910—1925, fig. 1.

Av dessa kurvor framgår, att totala produktionen
av bundet kväve år 1910 uppgick till omkring 600 000
ton N. Chilesalpetern och biproduktammoniak voro
de viktigaste, under det att endast en obetydlig del
av behovet fylldes av ljusbågs- och
cyanamidmetoden. Först från och med år 1913 spårar man
Haber-metoden, vilket år den första anläggningen enligt
detta förfarande kom i gång vid Ludwigshafen.
Världskriget medförde, som bekant, en snabb
utveckling av kväveindustrien i olika länder, speciellt i
Tyskland, som var avskuret från tillförsel av
chile-salpeter. Produktionen växte, så att den vid tiden
för krigets slut var nära nog lika stor som vid 1925
års utgång. Man ser av kurvorna huru
huvudsakligen cyanamidmetoden men även den syntetiska
metoden bidrog till produktionsökningen under
kriget. Fredsslutet ocli de därpå följande oroliga åren
medförde ett kraftigt bakslag för kväveindustrien,
avbrutet av en tillfällig förbättring omkring år 1920.
Från och med år 1922 kan man konstatera en stadig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free