- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
112

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 31 mars 1928 - Läget inom kväveindustrien, av S. E. Rodling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

anfördes, att produktionskapaciteten av syntetiskt kväve
i detta land snart kan beräknas vara uppe i 700 000 ton
per år. Tillsammans med cyanamidkväve och
biproduktskväve torde Tysklands kväveproduktion i en nära
framtid närma sig 900 000 ton N. Tysklands
konsumtion av kväve för gödningsändamål under senaste åren
framgår av följande tabell:

1913/14 ..............................185 000

1919/20 ............... 159 000

1920/21 ............... 212 000

1921/22 ............... 300 000

1922/23 ..............................288 000

1923/24 ..............................255 000

1924/25 ..............................340 000

1925/26 ..............................330 000

1926/27 ..............................400 000

Inklusive förbrukningen inom den kemiska industrien,
speciellt sprängämnesindustrien, uppgår Tysklands totala
konsumtion av kväve för närvarande antagligen till
450 000 ton. men ett exportöverskott på bortåt 200 000
ton är i alla fall förhanden.

Näst efter Tyskland kommer Frankrike i
storleksordning som producent av kväve. Man kan beräkna
Frankrikes produktion av kväve enligt det syntetiska
ammo-niakförfarandet till 100 000 ton om året. Därjämte kan
Frankrike producera ca. 49 000 ton N i form av
cyanamid och ca. 20 000 ton N som biproduktammoniak.
Detta ger en total produktion av omkring 180 000 ton N.
Frankrikes största fabrik är statens anläggning vid
Toulouse, som skall producera 52 000 ton N i fullt
utbyggt skick.

I England finnes en anläggning för framställning av
syntetisk ammoniak vid Billingham. Fabriken tillhör
Im-pcral Chemical Industries Ltd. Produktionskapaciteten
vid denna fabrik har tidigare utgjort ca. 13 000 ton N per
år. men är under utvidgning till 55 000 ton N. Vätgasen
tillverkas huvudsakligen enligt vattengasförfarandet. En
andra fabrik för tillverkning avsyntetisk ammoniak enligt
Casales metod utföres av United Alkali. Ammoniaken
skall här överföras till salpetersyra för användning inom
den kemiska industrien.

Cyanamid tillverkas icke i England, men detta land
är ju sedan gammalt en stor producent av
biproduktammoniak, varav f. n. tillverkas ca, 90 000 ton bundet
kväve per år. Omkring 60 % av denna tillverkning
exporteras till Spanien. Indien och Japan, resten förbrukas
inom landet.

I Amerikas Förenta Stater är intresset för syntetiskt
kväve ganska stort. För närvarande finnas 7
anläggningar i verksamhet, huvudsakligen enligt Casale. Claude
och Nitrogen Engineering Corporations metoder.
Dessutom finnes en anläggning vid Syracuse i New York.
som arbetar enligt General Chemical Co:s metod.

Som bekant har amerikanska regeringen inrättat ett
särskilt forskningsinstitut för kvävefrågor, Fixed Nitrogen
Research Laboratory i Washington. Vid detta institut
har även utarbetats en metod för tillverkning av
syntetisk ammoniak, vilken kommit till användning i två
mindre anläggningar, en vid Seattle och en vid Niagara,

Huvuddelen av Amerikas kvävebehov täckes
emellertid genom import av chilesalpeter och genom
biproduktammoniak. År 1925 importerades 175 000 ton kväve som
chilesalpeter och producerades omkring 113 000 ton
kväve i form av biproduktammoniak. I jämförelse med
dessa siffror spelar tillverkningen av syntetisk
ammoniak. som år 1925 uppgick till sammanlagt 12 000 ton N.
en ganska blygsam roll. Den syntetiska ammoniaken

11 FEBR. 1928

användes huvudsakligen för kylanläggningar. Som den
syntetiska kväveindustrien är ganska kapitalkrävande, är
det troligt, att de höga byggnadskostnaderna i Amerika
verka hämmande på utvecklingen av denna industri.

Amerika är en rätt stor konsument av cyanamid, som
huvudsakligen importeras från den på kanadensiska
■iian vid Niagara Falls belägna American Cyanamid Co.
tillhöriga fabriken. Importen av cyanamid torde uppgå
til! ca. 85 000 ton vara om året. Som bekant, har
Amerika vid Muscle Shoals en under kriget uppförd
anläggning för tillverkning av cyanamid med en kapacitet av
37 000 ton N per år, vilken emellertid för närvarande
icke är i verksamhet. Anläggningen, som blev färdig
mot krigets slut, var i gång endast några månader och
har sedan dess legat nere. Ehuru talrika anbud på
övertagande av anläggningen föreligga, bl. a. från American
Cyanamid Co. och Henry Ford, har amerikanska
kongressen ännu icke beslutat om fabrikens framtida öde.

Italien har genom Fausers och Casales arbeten blivit
en betydande producent av kväve. Som redan nämnts
finnas inom landet icke mindre än fem anläggningar enligt
Fauser, den största vid Meran med en årlig produktion
av ca. 12 000 ton N. Större anläggningar enligt Fauser
finnas dessutom vid Coghinas på Sardinien och vid
Cotrone i södra Italien. Italien har vidare två"
anläggningar enligt Casale och två enligt Claude, den största
vid Bussi. Samtliga dessa anläggningar äro baserade på
elektrolytisk vätgas.

Cyanamid produceras i Italien vid 4 anläggningar med
en sammanlagd produktionskapacitet av 17 000 ton N,
dock endast delvis utnyttjad. Ca. 25 000 ton kalkkväve
importeras årligen från de i Dalmatien belägna
fabrikerna samt ca. 65 000 ton chilesalpeter.

Italien, som hittills varit cn betydande importör av
kväve, speciellt för risodling, torde inom de närmaste
åren bliva självförsörjande. Tillverkningen av
biproduktammoniak är icke av större betydelse.

Japan är icke i stånd att tillgodose mer än omkring
40 % av sitt behov av N genom inhemsk produktion, men
arbetar ivrigt på att öka sin tillverkning av syntetisk
ammoniak. Under senare åren hava utförts 3
anläggningar enligt Casale och en enligt Claude, och i år
påbörjas en större anläggning enligt Fauser. Sedan dessa
anläggningar blivit färdiga, kommer sammanlagda
produktionskapaciteten av syntetiskt kväve att uppgå till
66 000 ton N. varjämte omkring 18 000 ton N erhållas
som biproduktammoniak.

Kalkkväveproduktionen i Japan uppgår f. n. till c:a
18 000 ton pr år. och det är icke troligt att denna
tillverkning kommer att ytterligare utvidgas.

Som redan omnämnts, producerar Norge omkring
34 000 ton kväve enligt ljusbågsförfarandet och ca.
4 000 ton kväve enligt cyanamidmetoden. Den viktigaste
produkten är norgesalpeter, som huvudsakligen försäljes
i Norge, Danmark och Sverige. För närvarande pågår
såsom nämnt vid Notodden utförande av en anläggning
för syntetisk ammoniak, motsvarande ca, 4 000 ton N
enligt Nitrogen Engineering Corporations metod.
Vätgasen framställes elektrolytiskt,

I Sverige tillverkas vid Ljungaverken och Alby ca.
6 500 ton N i form av cyanamid, varjämte produktionen
vid gas- och koksverken uppgår till ca. 1 000 ton N. Vid
Ljungaverken är såsom angivits under uppförande en
mindre anläggning för framställning av syntetisk
ammoniak enligt Fausers metod.

Även Schweiz och Belgien, Tjeckoslovakien och
Jugoslavien bygga anläggningar för syntetisk ammoniak.

I Polen utvidgas kalkkväveproduktionen. och till och
med Ryssland har påbörjat byggande av såväl en an-

TEKNISK TIDSKRIFT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free