- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
126

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 14 april 1928 - Helgeandsholmsfrågan, av Ragnar Östberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

århundrade för Tessins verk, men träbron stod kvar och
man förstår gott Gustav III, då han efter det dödliga
skottet på Operan, fördes i sin vagn på denna gamla
träbro över strömmen, att han därvid hade alla skäl till
den gest, dubbelt smärtsam, varmed han då uttryckte
sin ledsnad över att hans Stockholm ännu ej fått sin
Tessinska stenbro. Den avklarades först året 1807.

Det kan nog ej för mycket framhållas att
landbild-ningen i Norrström, som helhet nu benämnd
Helgeandsholmen, tillsammans med den stora bron över strömmen,
Norrbro, signifierar ursprungsvärden för all svenskhet
och att, i dag, som under Engelbrekts tid,
Helgeandsholmen genom den verksamhet den bär på, alltjämt
bildar ett bålverk för svenskt bestånd.

Då på 1800-talet de nuvarande anordningarna på
Helgeandsholmen av riksdagen antogos, närmare bestämt
1888, hade arkitekternas byggnadssätt genom ny
arbetsfördelning och nya tidsförhållanden kommit att inrikta
sig mer på det fristående husbygget, i och för sig, än
på själva byggets samtidiga beroende av omgivningen,
sammanhang därmed och med stadsplanen. Blicken för
samhörighet mellan byggnad och omgivning hade
slappnat, och häri ligger nog en väsentlig anledning till den
döda punkt i hjärtat av Stockholm som den nuvarande
ordningen, eller rättare oordningen, på Helgeandsholmen
onekligen konstituerar.

En byggnad, låt oss t. e. ta vårt slott, har ingalunda i
första rummet sitt konstnärliga värde till följd av de
präktiga fasaderna och den ståtliga volymbildningen.
Det är byggnadens samverkan med den levande
omgivningen, som ger den dess vitalitet.

Se t. e. Logårdsflyglarna, som öppet famna vidderna
och skären i öster, eller triumf-fasadens resning mot
söder och mot den påträngande gamla stån.

Helgeandsholmens disposition är i jämförelse härmed
orättvist försummad. Varför? Den lider av en
sten-anhopning, där terrängens alla naturliga förutsättningar
föisummats och platsens historiska och kulturella krav
icke tillgodosetts.

Vederbörande inom vår svenska riksdag hade utan
tvivel en stark känsla av dessa brister då de 1919—

1920 lämnade svenska arkitekter tillfälle att uppgöra
förslag för en bättre ordning på holmen. Det arbete
som riksdagen här föranledde har säkert blivit av
betydelse för en blivande lycklig utbildning på holmen.
Bankoutskottets hemställan till riksdagen som följde,
gående ut på att anförtro det vidare utarbetandet åt en
person, "som genom deltagande i tävlan gjort sig
förtrogen med det viktiga problemet" hade också sin
betydelse, om ock riksdagen ej då lämnade det begärda
anslaget.

Ett ganska rörande intresse för frågan dök något
senare upp då 1925 förre riksdagsmannen Adolf
Johansson i Vårgårda till kommunikationsdepartementet
inlämnade ett förslag, som enligt hans egna ord "avsåg
att utgöra ett bidrag till lösningen av frågan om ett
nöjaktigt ordnande av Helgeandsholmen, speciellt genom
friläggning av Norrbro och sänkning av platsen utmed
västra sidan av Norrbro". Förslaget innehöll flera
synpunkter av intresse, bl. a. inslaget i form av en mindre
bro över södra ström-armen mot riksdagshusets sydöstra
hörnparti.

Frågan har nu 1928, åter blivit aktuell genom
riksdagsman Värner Rydén.

Riksdagens 500-års jubileum 1935, och denna
händelses historiska betydelse, inriktar helt naturligt
uppmärksamheten även på själva riksdagsplatsens betydelse.
Att ordna detta område så att riksdagshusets valör höjes
och så att riksdagsplatsen kan utnyttjas som en
representativ samlingsplats, utvecklas till en verkligt levande
och prydande nationalplats, kan icke annat än vara
ett tacksamt mål hän emot jubileumsåret 1935 och till
stolthet och glädje även för rikets huvudstad.

Under mina studier att lösa problemet
Helgeandsholmens ordnande, har flera gånger stått för mig de
uppmuntrande ord, som Hjalmar Branting i ett brev till
mig 1923, uttalade med anledning av en etsning över
na-tionalplatsen på Helgeandsholmen, och tillägnad
riksdagen.

"Var och en", skriver han, "som älskar vårt
Stockholm, måste med största tillfredsställelse taga del av
den plan Ni uppgjort, och som låter Norrbro bli ett sam-

Fig. 2. Nationalplatsen framför riksdagshuset sedd från Norrbro, enligt Ragnar Östberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free