- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
142

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 28 april 1928 - Statliga åtgärder för arbetslöshetens bekämpande efter år 1914, av Gunnar Jonsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

STATLIGA ÅTGÄRDER FÖR ARBETSLÖSHETENS
BEKÄMPANDE EFTER ÅR 1914.1

Av kapten GUNNAR JONSSON.

Den kris, som i och med världskrigets utbrott 1914
kom att drabba de flesta av näringslivets områden i hela
världen, lämnade icke heller vårt land oberört. Trots
att det lyckades att hålla detsamma utanför det direkta
deltagandet i kriget blevo vi dock genom de rubbningar,
som voro en direkt följd av ändrad produktion och
konsumtion samt förändrade kommunikationer, indirekt i
hög grad utsatta för dess följdverkningar. Det ligger
sålunda intet överraskande i att arbetsmarknaden
utsattes för synnerligen häftiga växlingar och att det inom
vissa näringsgrenar hastigt uppstod mer än normal
arbetslöshet. Det ansågs ur allmän social synpunkt
omöjligt att bortse från denna ökade arbetslöshet och det blev
nödvändigt att vidtaga omfattande åtgärder för att
lindra dess verkningar.

Några direkt förebyggande åtgärder vidtogos icke
omedelbart. Visserligen diskuterades i början av krisen
det förslaget, att staten genom subventioner skulle
möjliggöra för enskilda arbetsgivare att hålla igång
industrierna och sålunda sysselsätta den ordinarie arbetsstyrkan.
Ett annat uppslag var att genom statsdrift anordna
särskilda arbeten. Båda dessa uppslag förkastades
emellertid med hänsyn till dels svårigheten att tillfredsställande
ordna den finansiella sidan, dels omständigheten att
exportmöjligheterna voro stängda.

Innan jag övergår till att redogöra för de åtgärder,
som vidtagits under den tilländalupna 14-årsperioden,
torde det vara ej blott av ett visst intresse utan t. o. m.
nödvändigt att visa arbetslöshetens växlingar under
denna period. (Se fig. 1.)

Arbetslöshetens växlingar.

Den första vågen av arbetslöshet uppstod vid
mobiliseringen 1914; då en svår vattenbrist dessutom rått

i Föredrag inför Svenska teknologföreningen vid dess ordinarie
stämma den 21 mars 1928.

150 OOO-i

under sommaren, vållade detta en hel del
driftsinskränkningar inom olika näringsgrenar, vartill kom att genom
det statliga tobaksmonopolets införande en stor del
förut inom tobakshanteringen sysselsatta arbetare
avskedades.

Sedan emellertid de första svårigheterna under hösten
1914 och våren 1915 hunnit att något utjämnas, inträdde
i slutet av 1915 det rakt motsatta förhållandet i det att
en ganska stor brist på arbetskraft uppstod, dock med
undantag för en enda näringsgren — den för Sverige
speciellt karakteristiska stenindustrien. Denna, som
har sitt huvudsakliga säte i Bohuslän, Halland och
Blekinge, drabbades synnerligen kraftigt av de inträdda
krigsförhållandena. Avsättningen skedde före kriget
huvudsakligen till Tyskland, Polen, Ryssland,
Väst-Indien och Syd-Amerika, och då vid denna tidpunkt
sysselsattes icke mindre än 14 000 arbetare, är det givet
att ett lamslående av exportmöjligheterna synnerligen
kraftigt måste inverka. Visserligen försökte
arbetsgivarna själva, i förhoppning om ett snart slut på kriget,
att i det längsta hålla arbetena igång, men denna
förhoppning visade sig bedräglig och det allmänna måste
snart träda emellan.

Under 1915 inträffade kulmen av arbetslöshet på
sommaren då omkring 5 000 arbetslösa voro rapporterade.1
Vid början av år 1916 nedgick emellertid arbetslösheten
åter och i slutet av 1916 omfattade densamma icke mer
än omkring 2 500. Efter årsskiftet 1916—1917 började
emellertid åter en stegring av arbetslösheten visa sig,
vilken sedan oavbrutet fortgick till slutet av 1918.
Orsaken härtill var huvudsakligen den då inträdda
råvarubristen. För textilindustrien minskades tillgången på
bomull och ull, för målaryrket utgjorde linoljebristen en
kännbar svårighet. Vissa åtgärder vidtogos, som
åstadkom en viss rörlighet av arbetskraften, varigenom
jordbruket erhöll ett kraftigt tillskott av arbetskraft tagen
från de hårdast drabbade industrierna. Textilindustrien
hade det dock bekymmersamt. Då
man vet att antalet arbetare inom
denna näringsgren uppgick till icke
mindre än 35 000, varav 22 000
kvinnor och 7 000 minderåriga, är
det givet att en åtstramning inom
denna gren måste medföra
svårigheter. Under november 1917 voro
sålunda anmälda arbetslösa icke
mindre än 8 000, varav c:a 6 000
kvinnor. Då dessutom största
delen av den igång varande
arbetsstyrkan måste arbeta med inskränkt
drift kan man lätt bilda sig en
uppfattning om ställningen.
Arbetsgi-varne gjorde emellertid allt vad
göras kunde för att undvika
avskedanden, då ständigt det målet
hägrade att en handelsuppgörelse
skulle kunna erhållas med en-

30 000

20 000

10 000

- 200

100

Fig. 1. Arbetslöshetens växlingar under tiden 1914—1927.

i Anm.: I det följande bör observeras
att antalet arbetslösa under åren
1914—-1920 endast är ungefärligt angivet,
alldenstund rapporteringen under denna tid
ej var systematiskt genomförd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free