Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 28 april 1928 - Statliga åtgärder för arbetslöshetens bekämpande efter år 1914, av Gunnar Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
TEKNISK TIDSKRIFT
11 FEBr. 1928
Dessa åtgärder voro doek icke tillräckliga. Därför
föreslog kommissionen att understöd med bidrag av
statsmedel skulle få utgå till arbetslösa under vissa
förutsättningar. Detta bifölls av riksdagen den 22 sept. 1914.
Villkoren för att en arbetslös skulle komma i åtnjutande
av dylikt understöd voro i huvudsak följande:
Den sökande arbetslöse skulle hava fyllt 15 år och
vara svensk undersåte. Han skulle vara fullt arbetsför
samt icke under en viss bestämd tid före det ansökan
gjordes hava åtnjutit fattigvårdsunderstöd. Vidare skulle
han hos organ för offentlig arbetsförmedling hava sökt
men ej erhållit arbete samt vara drabbad av oförvållad
arbetslöshet.
Ansökan om understöd skulle göras hos den lokala
arbetslöshetskommittén eller, om dylik ej var tillsatt, hos
kommunalnämnden. Kunde då arbetslöshetsorganet icke
hänvisa den sökande till arbete ägde han möjlighet att
få understöd om sådant efter behovsprövning visade sig
nödvändigt. Under den tid han sedan åtnjöt understöd
ägde han skyldighet att på vissa tider ånyo anmäla sig.
Fanns då för honom lämpligt arbete ägde han
ovillkorlig skyldighet antaga dylikt. Nekade han — indrogs
understödet omedelbart. Det ålåg sålunda kommunerna
att själva helt handhava understödsverksamheten ocli
förskottera de erforderliga medlen. Statsbidraget erhölls
i efterskott och först sedan för varje månad rapport
ingivits till vederbörande länshjälpskommitté, vilken hade
att efter granskning översända densamma till K. B.,
som utanordnade statsbidragen.
Statsbidraget uppgick vanligen till 50 % av
kostnaderna. För sådana kommuner, som voro särskilt hårt
betryckta, kunde kungl. maj:t bevilja högre
bidragsprocent, Under åren 1914—1923 beviljades högre
bidrag-till sammanlagt 63 kommuner och det högsta bidraget
uppgick till 90 %. År 1921 vidtogs den förändringen
att det blev kommissionen i stället för K. B. som
utanordnade statsbidragen, varjämte den ofanligt viktiga
bestämmelsen utfärdades, att kommissionens tillstånd till
understödsverksamhet skulle erhållas före dyl.
verksamhets igångsättande om statsbidrag skulle kunna
påräknas. Det hade nämligen visat sig att vissa
kommuner — trots att de själva skulle bidraga med i vanliga
fall halva kostnaden — vore alltför frikostiga och icke
anlade den restriktiva syn på verksamheten som en dylik
ovillkorligen fordrade. Framför allt var det en del
arbetarstyrda kommuner, som på detta sätt visade sig
alltför välvilliga utan att tillräckligt besinna de
moraliska vådor det kom att medföra för den enskilde
individen och de ekonomiska vådor det medförde för
kommunen.
Den mest omfattande understödsverksamheten
förekom under 1922 då, under en viss tid, ej mindre än 236
av Sveriges kommuner bedrevo dylik understödsverk
-samhet.
Under årens lopp vidtogs ytterligare ändringar i
villkoren. Så t. e. ändrades 1918 begreppet "arbetsför" till
"arbetsför inom sitt yrke", då det visat sig att personer,
som, på grund av något lyte eller eljest klen
kroppskonstitution. haft ett yrke där detta icke utgjorde något
hinder för hans försörjning, icke kunde, med de tidigare
bestämmelserna, erhålla understöd.
Understödsverksamheten kunde även modifieras Sei cltt
i stället för kontantunderstöd lämnades naturaförmåner
såsom livsmedel, bränsle, beklädnadspersedlar o. d.
Ävenså kunde en kombination av kontantunderstöd och
naturaförmåner äga rum. Statens kostnader för dyl.
understödsverksamhet har under åren varierat högst
betydligt. Den har uppgått till sammanlagt c:a 21
millioner under tiden 1914—30/6 1927. Se tabell 1.
Tabell 1.
Statens utgifter till bekämpande av arbetslösheten ären
1914—30/6 1927 approximativt fördelade på olika
utgiftsposter.
Statsbidrag till kommunernas understödsverksam-
het....................................... 21 000 000
„ „ utförande av arbeten i kommis-
sionens egen regi (inl;l. Södra
Sveriges statsarbeten och
Norrlands statsarbeten) samt admi-
nistration ............................................................106 747 000
„ hyreshjälp ..............................................................1121 000
„ „ kursverksamhet ................................................335 000
„ statskommunala arbeten........................908 000
Statsbeställningar å, gatsten............................................................8 678 000
Statsbeställningar till industrien................................................15 000 000
Färdigställningsanslag..........................................................................3 100 000
Anslag till olika verk och inrättningar..............................7 588 000
Summa kr. 164 477 000
Det lyckades kommissionen att under 1924 helt
avveckla den uncferstödsverksamhet, som utövades med
bidrag av statsmedel. Och man hade förhoppningar
att för framtiden slippa ifrån dylik. Detta skulle
dock icke lyckas i sin helhet. Orsaken härtill var
att på vissa lokala punkter arbetslösheten hade en sådan
omfattning och var av sådan art att det icke var möjligt
eller ekonomiskt att begränsa densamma enbart genom
anvisning till statligt arbete, liksom man ej heller utan
vidare kunde låta de arbetslösa gå vind för våg. Som
exempel må nämnas vissa industricentra i Norrland, där
genom t, e. Ytterstfors-Munksunds koncentration av
driften en del platser helt plötsligt ställdes inför en oerhörd
arbetslöshet. Ett annat ex. är Bjärtrå där Sandö
glasbruksarbetare råkade ut för samma situation genom
driftens inskränkning. Nödhjälpsarbeten i tillräcklig
omfattning i denna landsända under vintermånaderna var
omöjligt anordna — vilket man lätt torde kunna inse
—-och en förflyttning till södra Sveriges ur klimatsynpunkt
lämpligare belägna arbeten blev alltför dyrbar. Ej heller
ansågs lämpligt att förflytta alla de hjälpbehövandt
familjeförsörjarne så långt. Man må betänka att det
endast gällde att under en viss begränsad tid lämna
nödtorftig hjälp åt de mest behövande. Kommissionen har
därför efter 1923 lämnat understöd i ett fåtal kommuner
och endast åt ett visst bestämt antal arbetslösa och
under viss på förhand fixerad tidrymd. Härigenom har
man förhindrat missbruk av understödsrätten.
Ett annat liknande fall är understödet åt arbetslösa
stenhuggare i Bohuslän 1927. Efter att denna industri
under åren 1919—1925 haft relativt gynnsamma
arbetsförhållanden drabbades den år 1926 av en svår kris. Det
troddes emellertid att denna skulle bliva av relativ
kortvarighet, varför några mera vidlyftiga åtgärder icke
vidtogos. Jag vill här erinra om de energiska försök, som
gjordes att genom nya statsbeställningar av gatsten lätta
på svårigheterna. Kommissionen ansåg emellertid, att
med ett kortvarigt understöd svårigheterna skulle kunna
bemästras. Därför medgavs här understödsratt till 6
kommuner för ett mindre antal (sammanlagt 257)
arbetslösa under högst ett par månader. Detta var tillräckligt.
Hade arbete igångsatts hade detta med all säkerhet
istället konserverat arbetslösheten.
Understödsbeloppens storlek fingo ej, enligt
bestämmelserna av 1916, vara så höga att de tillsammans med
den arbetslöses övriga inkomster — bidrag från
fackförbund o. d. —- översteg 2/3 av den löneinkomst, som
han skulle ha åtnjutit om han åter fått arbete i öppna
marknaden inom sitt yrke. I och med att kommissionen
emellertid år 1921 blev högsta bestämmande myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
