Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 5 maj 1928 - Förslaget till stadsbyggnadslag, av M. Ehrenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
TEKNISK TIDSKRIFT
11 FEBr. 1928
Konungen må enligt 3 kap. 3 § på framställning av
stad förordna, att i generalplan upptagna
huvudtrafikområden. särskilda trafikområden, skyddsområden,
naturområden, idrottsområden, koloniområden, områden för
vattenverk, områden för offentliga
byggnadsanläggningar. begravningsplatser, markreservat och
naturområden ävensom mark, som erfordras för i generalplan
upptagna huvudanläggningar för avlopp, vattentillförsel och
elektrisk starkström må av staden lösas.
För uppvägande av den inskränkning i
förfoganderätten över område, intaget i generalplan, som markägaren
på sätt av det föregående framgår är skyldig att tåla,
stadgas i 3 kap. 4 § skadestånds- och lösenplikt i viss
omfattning för staden. För att sådan skyldighet skall
inträda uppställes såsom villkor såväl att fastighet enligt
generalplan med därtill hörande bestämmelser icke må
bebyggas i sådan utsträckning, som svarar mot
fastighetens storlek, läge och övriga förhållanden, som ock
att fastigheten icke längre kan utan ägarens uppenbara
förnärmande av honom utnyttjas för annat ändamål än
bebyggande. Föreligga dessa förutsättningar, inträder
för staden skyldighet att beträffande det område, varom
fråga är, till markägaren utgiva ersättning för den skada
han genom inskränkningen i förfoganderätten kan lida.
Därest staden det vill. äger staden lösa till sig marken
och är staden, sedan 10 år förflutit från det skyldighet
att utgiva skadestånd inträtt, på begäran av markägaren
därtill pliktig.
I andra fall än nu sagts är stad icke skyldig att ersätta
skada, som uppstår i följd av generalplans fastställande
och genomförande.
I 4 kap. av förslaget stadgas angående skyldighet för
fastighetsägare att bidraga till kostnaderna för
genomförande av generalplan. För inträde av dylik skyldighet
förutsattes att beträffande vissa fastigheter avsevärd
ökning i värdet uppstår genom att staden för det
bestämda ändamålet iordningställer eller väsentligen
förbättrar i generalplan upptaget huvudtrafikområde eller
särskilt trafikområde, natur- eller idrottsområde eller
huvudanläggning för avlopp, vattentillförsel eller
elektrisk starkström. Fastighetsägarnas sammanlagda
bidrag må ej överstiga hälften av kostnaden för den
anordning, som föranleder bidrags utgående. Ej hei]n får
viss fastighets bidrag sättas till belopp, som visas
överstiga hälften av den värdestegring, som genom
anordningen kan anses hava tillförts fastigheten. Bidrag må
ej utkrävas för anordning, som, då stadsbyggnadslagen
träder i kraft, är slutligen utförd.
Kapitlet innehåller därjämte bestämmelser om
ordningen för bestämmande av bidrag. Beslut därom fattas
av stadsfullmäktige, men skall för att bliva gällande
underställas konungens prövning.
I den mån annat ej bestämmes skall i avseende å
debitering, uppbörd och indrivning av bidrag gälla vad om
kommunal utskyld i allmänhet är i lag och författning
stadgat.
Stadsplan.
Enligt 5 kap. 1 § skall stadsplan angiva gränserna
för planens giltighetsområde samt för de särskilda
områden därinom, vilka varda för följande huvudsakliga
användning upptagna, nämligen a) byggnadskvarter,
med däri ingående mark för olika ändamål, däribland
platser för allmänna byggnader (kvartermark), b) gator,
torg och andra dylika områden, huvudsakligen avsedda
för samfärdseln till och från de vidliggande fastigheterna
eller eljest för den allmänna rörelsen (gatumark),
c) parker, allmänna planteringar, lekplatser och andra
dylika områden, vilka väsentligen tillgodose de särskilda
bostadsområdenas eget behov (parkområden) samt d)
vattenområden, som äga betydelse för de under a)—c)
angivna områden och ej däri ingå.
De sålunda angivna ändamålen avse endast områdenas
huvudsakliga användning, detta för att lämna möjlighet
öppen att inom ett område i viss mindre omfattning
tillgodose jämväl annat ändamål.
I 5 kap. 1 § 4 mom. av förslaget upptages stadgande
därom, att därest underjordiska avloppsledningar skola
anordnas, till stadsplanen skall höra plan utvisande
huvudsakliga anordningen av dylika ledningar
(avlopps-plan ).
Jämförd med 1920 års förslag har stadsplan i så måtto
enligt förslag till stadsbyggnadslag annan betydelse att
enligt sistnämnda förslag stadsplan ej utgör
förutsättning för avstyckning, som åsyftar jorddelning för ett
tätare bebyggande.
Stadsplan må liksom generalplan ej utarbetas av annan
än sakkunnig person.
Stadsplan antages av stadsfullmäktige ocli fastställes
av konungen, dock att konungen må under enahanda
förutsättningar, som beträffande generalplan angives i
2 kap. 10 §, fastställa stadsplan, fastän densamma ej
blivit av stadsfullmäktige antagen. Härigenom rubbas
sålunda städernas stadsplanemonopol. Så hade jämväl
skett i 1920 års förslag, fastän enligt detsamma för
rubbande av monopolet förutsattes framställning från
markägare. Förslaget till stadsbyggnadslag upptager ej
denna förutsättning utan framhäver mera att det skall
vara ett allmänt intresse, som föranleder
stadsplanemonopolets rubbande.
Stadsbyggnadsbestämmelser.
Enligt flera olika paragrafer i 1 kap.
fastighetsbildningslagen kunna bestämmelser sättas i tillämpning för
ordnande av bebyggelsen inom olika områden.
Bestämmelser i nu ifrågavarande avseende kunna sålunda
meddelas enligt 2 §. 42 § andra och fjärde styckena samt
46 § första och andra styckena i nämnda kapitel och
denna ordning bibehölls i huvudsak i 1920 års förslag.
Enligt detsamma utgjorde därjämte
stadsplanebestämmelserna en integrerande del av stadsplanen.
Enligt förslaget till stadsbyggnadslag framhålles
jämväl det intima sammanhang, som föreligger mellan
plankarta och bestämmelser, i det plankartan ofta nog
förutsätter bestämmelser. Det oaktat låter förslaget ej
bestämmelserna ingå såsom en del av generalplanen eller
stadsplanen. I stället har förslaget i betraktande av
bestämmelsernas likartade beskaffenhet, antingen de äro
knutna till en generalplan, en stadsplan eller meddelas
utan att plan finnes, sammanfört bestämmelserna under
den gemensamma beteckningen
stadsbyggnadsbestäm-melser. Mellan stadsbyggnadsbestämmelserna och de
egentliga byggnadsordningarna hava de sakkunniga
enligt betänkandet velat uppdraga en, såvitt möjligt skarpt
genomförd gränslinje, sålunda att till de senare hänföras
föreskrifter av teknisk och administrativ art, vilka,
såsom mera innefattande ordnings- och organisationsregler,
kunna betraktas såsom varande av egentlig
byggnadsordningsnatur.
De stadsbyggnadsbestämmelser, som ej äro knutna till
en generalplan eller en stadsplan, benämnas enligt
förslaget allmänna stadsbyggnadsbestämmelser.
Kommunalt samarbete. Regionplan.
Enligt 7 kap. 1 § i förslaget äger stad, därest staden
finner att för stadens vidkommande generalplan eller
stadsplan Dör antagas och genomföras i samband med
antagande eller genomförande av generalplan eller stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>