- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
159

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 5 maj 1928 - Förslaget till stadsbyggnadslag, av M. Ehrenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

159

plan för angränsande städer, köpingar och
municipal-samhällen eller landskommuner, att till konungens
be-fallningshavande ingiva ansökan om bildande av kom
munalförbund. Sedan kommunalförbund bildats, skall
enligt förbundsordningen förbundsdirektionen hava den
befogenhet, med eller utan inskränkning, som enligt
stadsbyggnadslagen vidkommande generalplan eller
stadsplan tillkommer stadsfullmäktige.

Enligt 2 § i kapitlet skall vad sålunda stadgats även
gälla ifråga om sådan schematisk plan beträffande
markens användning och framdragande av huvudtrafikleder,
vilken finnes böra läggas till grund för uppgörande av
generalplan eller stadsplan för de särskilda samhällenas
eller kommunernas områden (regionplan).

Förslaget förutsätter icke någon tvångsanslutning til)
kommunalförbund, som bildats för samarbete rörande
planeringen eller för uppgörande av regionplan.

Tomtindelning.

Stadgandena i 8 kap. angående tomtindelning
överensstämma i huvudsak med bestämmelserna i
fastighetsbildningslagen och 1920 års förslag. De viktigaste
avvikelserna äro följande.

Tomtindelning av byggnadskvarter, vilket förut ej
varit föremål för sådan indelning, skall ske ej blott när
markägare det begär utan även när byggnadsnämnden
sà finner nödigt. Skola stadsplan eller
stadsbyggnads-bestämmelser ändras beträffande kvarter, som undergått
tomtindelning, skall ändringen angivas omfatta endast
den del av kvarteret, beträffande vilken i följd av
ändringen tomtindelningen finnes böra ändras. Sistnämnda
bestämmelse har föranletts av det förhållandet, varemot
anmärkning ofta framställts, att enligt nu gällande
lagstiftning jämväl den minsta stadsplaneändring
beträffande ett förut tomtindelat kvarter föranleder
upphävande av tomtindelningen beträffande kvarteret i dess
helhet. Förslaget till stadsbyggnadslag bibehåller i
motsats till 1920 års förslag den möjlighet nu gällande lag
ger att tomtindelning företages i samband med
uppgörande av stadsplan. Enligt betänkandet kan nämligen
stadsplanen och tomtindelningen på sådant sätt bero av
varandra, att de böra företagas och prövas i ett
sammanhang.

Nybyggnadsförbud m. in.

De i 10 kap. intagna bestämmelserna om
nybyggnads-förbud överensstämma i huvudsak med nu gällande lag
och 1920 års förslag. Enligt förslaget till
stadsbyggnadslag har emellertid det byggnadsförbud, som följer
därav att beslut fattats om antagande av stadsplan för
förut ej stadsplanelagt område eller av
stadsbyggnads-bestämmelser eller om ändring i gällande stadsplan eller
stadsbyggnadsbestämmelser, på sådant sätt
tidsbegränsats att förbudet skall upphöra att gälla, där
stadsfullmäktige ej inom ett år från den dag beslutet vunnit laga
kraft underställt detsamma konungens prövning, och
skall förbudet ej i något fall äga giltighet mera än 3 år
från nämnda dag, där ej konungen på grund av särskilda
omständigheter förordnar om viss längre giltighetstid.

Förslaget till stadsbyggnadslag upptager i likhet med
nu gällande lag men i motsats till 1920 års förslag ej
någon möjlighet till dispens från det nybyggnadsförbud,
som grundar sig därå att särskilda delar av tomt äro i
olika ägares hand.

I 6 § av 10 kap. upptagas bestämmelser angående
förbud mot vissa åtgärder, till vilka bestämmelser
motsvarighet ej finnes i nu gällande lag eller 1920 års
förslag. Sålunda stadgas, att sedan stadsplan fastställts,
inom i planen upptagen gatumark marken ej må utan

byggnadsnämndens särskilda tillstånd schaktas djupare
än som erfordras för åstadkommande av i stadsplan
bestämd gatuhöjd eller fyllas upp till större höjd. Ej heller
må utan sådant tillstånd angränsande mark så utschaktas
eller utfyllas, att gatans utläggande i fastställt höjdläge
avsevärt försvåras. Vad sålunda stadgats skall i
till-lämpliga delar även gälla i stadsplan upptaget
parkområde. Är parkområde helt eller delvis skogbeväxt
och skall det begagnas såsom skogspark, får avverkning
av skogen ej ske i större utsträckning än som
överensstämmer med det fastställda ändamålet. Inom annat
parkområde må träd ej fällas utan byggnadsnämndens
särskilda medgivande. Är stadsplan fastställd för
område. som huvudsakligen är avsett för sådant
bebyggande, att markens naturliga förhållanden i synnerlig mån
inverka å den med stadsplanen avsedda stadsbilden, får
schaktning, fyllning, avverkning eller annat arbete av
beskaffenhet att väsentligen skada stadsbilden eller
trevnaden inom området icke vidtagas.
Byggnadsnämnden äger dock att i fall, då vad nu är stadgat skulle mer
än skäligt betunga markägare,, medgiva det undantag,
som av förhållandena påkallas. Nu angivna förbud
gäller jämväl i viss utsträckning under den tid, stadsplan
är på prövning beroende.

Byggnad, uppförd utöver tomtgräns.

Ill kap. hava i likhet med vad som skett i nu
gällande lag men i motsats till 1920 års förslag olika
bestämmelser meddelats för det fall att byggnad uppförts
utöver tomtgräns före den 1 januari 1900 och för det fall
att så skett efter sistnämnda dag. Bestämmelserna hava
därjämte blivit omredigerade med anledning av
upptagande i förslaget av bestämmelser angående
generalplan. I 3 § av kapitlet har därjämte upptagits en
bestämmelse, vartill motsvarighet förut ej finnes, att
konungens befallningshavande må på ansökan av ägare
till byggnad, vars trappa skjuter in å gatumaik eller
parkområde, medgiva denne att hava trappan
kvarstående under viss tid eller tillsvidare.

Marks avstående och inlösande. Skadestånd.

I 12 kap. av förslaget upptagas bestämmelser angående
marks avstående och inlösande inom stadsplanelagt
område samt om skadestånd.

I stadsplan upptagen gatumark, parkområde och
vattenområde ävensom rätt att för allmän samfärdsel
an-ordna genomfartsöppning över för bebyggande avsedd
kvartersmark äger enligt 1 § staden till sig lösa, när
staden det äskar. Detsamma gäller beträffande i
stadsplan upptagen plats för allmän byggnad, där området
vid tiden för stadsplanens antagande icke äges av staden
samt områdets ägare icke utläst sig att utnyttja området
för dess avsedda ändamål.

Enligt 2 § skall allmän väg utan ersättning avstås till
staden icke blott såsom enligt nu gällande lag, när vägen
ingår i gatumark utan överhuvudtaget när vägen ingår i
område, intaget i stadsplan.

I andra stycket av samma paragraf angivas vissa fall.
vartill motsvarighet ej finnas i nu gällande lag eller 1920
års förslag, då enskild väg skall till staden avstås utan
ersättning. Detta är enligt stadgandet fallet beträffande
i gatumark eller parkområde ingående enskild väg, som
till samfällt bruk för två eller flera fastigheter upplåtits
eller till underhåll indelats enligt lagen den 29 juni 1926
om enskilda vägar eller motsvarande bestämmelse i äldre
lag eller som avsatts eller annorledes utlagts vid
klyvning enligt 28 kap., laga skifte, hemmansklyvning,
ägostyckning eller avstyckning, eller mark, som vid
av-styckning enligt styckningsplan undantagits såsom väg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free