- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
160

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 5 maj 1928 - Förslaget till stadsbyggnadslag, av M. Ehrenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

eller annat område för den allmänna rörelsen eller såsom
parkområde samt för sådant ändamål upplåtits. Inom
marken anordnade avloppsledningar, till vilka
angränsande fastigheter äga rätt till anslutning utan särskild
avgift, skola ock till staden avstås utan ersättning,
varjämte staden är berättigad lösa annan i marken befintlig
ledning.

I 25 § av 1920 års förslag upptogs en bestämmelse
därom att stad ägde rätt att iordningställa och begagna
viss i paragrafen närmare angiven vägmark för allmän
samfärdsel ävensom att däri nedlägga ledningar. Enligt
12 kap. 3 § i förslaget till stadsbyggnadslag har staden
tillagts dylik rätt beträffande i gatumark eller
parkområde ingående mark, som vid försäljning från en
markägares fasta egendom av särskilda för bebyggande
avsedda områden, enligt vad som framgår av upplåtelse
eller eljest, undantagits för att användas såsom väg
eller gata för nämnda områden. Vad sålunda stadgats
skall dock ej gälla, där marken, där fråga om antagande
av stadsplanen hos stadsfullmäktige väcktes, eller ifråga
om äldre stadsplan, då stadsbyggnadslagen utfärdas,
tagits i anspråk för annat ändamål. Detsamma skall
ock gälla beträffande i gatumark eller parkområde
ingående, i annan ordning än förut nämnts upplåten enskild
väg, såvitt avser den tid upplåtelsen är gällande. Den
rätt, som sålunda tillkommer staden, skall även gälla mot
senare innehavare av vägmärken.

I 6 § av 12 kap. äro intagna bestämmelser angående
rätt för den som äger viss del av område, varav enligt
gällande tomtindelning tomt skall bildas, att lösa
återstoden av området. Bestämmelserna överensstämma i
huvudsak med dem, som upptagits i 1920 års förslag.
Dock har staden, där den äger del i tomtområdet,
tilllagts företräde att lösa framför övriga delägare i
området, oavsett att stadens del i tomten ej är den största.
Den omständigheten att i förslaget till stadsbyggnadslag
ägoutbyte upptagits såsom ett nytt medel att i en ägares
hand sammanföra de särskilda delarna av ett
tomtområde, har därjämte föranlett att i 6 § företräde blivit på
visst sätt bestämt mellan den som vill lösa tomtdel och
den som påyrkat ägoutbyte, som berör tomten.

De bestämmelser, som upptagits i 7 § av 12 kap.
angående stadens rätt att lösa tomtområde, varav särskilda
delar äro i olika ägares hand, därest dessa ej i tid
begagna sig av dem tillkommande lösningsrätt,
överensstämma i huvudsak med motsvarande bestämmelser i
1920 års förslag.

Enligt 8 § må ägare av tomt, som enligt
stadsbyggnadsbestämmelse tillagts rätt att för utfart begagna
ge-nomfartsöppning över för bebyggande avsedd
kvartermark, lösa nämnda rätt.

I 31 § av 1920 års förslag upptogs bestämmelse därom
att för stad skyldighet skulle inträda att lösa gatumark
ävensom tomtområde, varav särskilda delar äro i olika
ägares hand, när marken ej längre kunde utan ägarens
uppenbara förnärmande utnyttjas för annat ändamål än
bebyggande. I 9 § av 12 kap. i förslaget till
stadsbyggnadslag har i överensstämmelse med stadgandena
angående inträde av stads lösenplikt beträffande i generalplan
upptaget område såsom förutsättning för att beträffande
gatumark, parkområde, tomtdel, plats för allmän
byggnad eller vattenområde stads lösenplikt skall inträda
utöver den i 1920 års förslag angivna förutsättningen
upptagits, att den fastighet, vartill mark varom fråga är
hörer, blivit på sådant sätt stadsplanelagd, att därav ej
återstår område, som kan bilda hel tomt, eller där
område, som kan bilda en eller flera tomter, återstår, detta
område ej medgiver bebyggande i sådan utsträckning,
som svarar mot fastighetens storlek, läge och övriga för-

hållanden. Enligt förslaget skall under enahanda
förutsättningar lösningsplikt för stad inträda beträffande
skogbeväxt område, beträffande vilket rätten till
avverkning blivit enligt lagen begränsad.

I 12 kap. 11 § stadgas i vilka fall, staden är pliktig att
ersätta skada, som uppstår i följd av stadsplans
fastställande och genomförande. I paragrafen stadgas, att
därest fastighet är belägen invid område, som enligt
stadsplan upptages såsom gatumark eller parkområde
och området vid ändring av stadsplanen varder helt eller
delvis avsett för annat ändamål än förut varit bestämt
eller för området eller del därav annat höjdläge faststäld
les, staden skall vara pliktig att ersätta den skada, som
i följd härav uppkommer för ägare av fastigheten eller
byggnad därå eller för den, som har nyttjanderätt till
fastigheten eller byggnad därå, eller för innehavare av
Servitut, som å fastigheten vilar. Vad sålunda stadgas
skall enligt andra stycket i paragrafen äga motsvarande
tillämpning beträffande invid allmän väg eller i
generalplan upptaget, för allmänt begagnande upplåtet
huvud-trafikområde belägen fastighet, där vägen eller
liuvud-trafikområdet intages i stadsplan antingen såsom annat
än gata, torg eller annat dylikt för allmän samfärdsel
avsett område eller med ändrat höjdläge. I andra än nu
angivna fall är staden icke pliktig att ersätta skada, som
uppstår i följd av stadsplans fastställande eller
genomförande. Från nu gällande rätt avviker förslaget
därutinnan att någon bestämmelse om att skadeståndets
belopp skall fastställas av expropriationsnämnd cj
upptagits. Det är nämligen avsett, att skadeståndets belopp
skall bestämmas av domstol.

Gatas upplåtande till allmänt begagnande m. ro,

I 13 kap. i förslaget äro intagna bestämmelser om
anordnande av vissa utfartsvägar inom stadsplanelagt
område i stad samt om upplåtande till allmänt begagnande
av i stadsplan upptagen gatumark och parkområde. De
viktigaste avvikelserna från nu gällande lag och 1920 års
förslag äro följande.

Enligt 1 kap. 34 § fastighetsbildningslagen och 46 §
i 1920 års förslag skall ny gata upplåtas till allmänt
begagnande i den mån bebyggandet kvarter efter kvarter
fortskrider från förut upplåten gata, med iakttagande,
att varje särskild gatudel skall upplåtas, då tomter med
en sammanlagd längd utmed gatudelen av minst 1/3 av
de vid gatudelen befintliga tomtlinjer blivit bebyggda.

Enligt 4 § i förevarande kapitel skall gata eller
gatudel upplåtas till allmänt begagnande kvarter efter
kvarter från förut upplåten gata eller i generalplan upptaget,
för allmänt begagnande upplåtet huvudtrafikområde eller
från allmän väg, i den män inom varje särskilt kvarter
tomter med en sammanlagd längd utmed gatan av minst
hälften av hela kvarterets längd utmed densamma
finnas bebyggda i överensstämmelse med gällande
stadsplan och stadsbyggnadsbestämmelser, dock att redan
dessförinnan, därest-inom kvarteret tomter i följd från
förut upplåten gata eller huvudtrafikområde eller allmän
väg äro på sätt ovan sagts bebyggda, gatan skall
upplåtas framför dessa särskilda tomter. Jämfört med nu
gällande lag och 1920 års förslag företer förslaget till
stadsbyggnadslag den avvikelsen, att för bestämmande
av huruvida skyldighet att upplåta gata inträtt
bebyggelsen å ömse sidor om gatan ej skall sammanläggas,
utan har man att taga hänsyn till i huru stor
utsträckning var sida av gatan för sig blivit bebyggd. Förslaget
likställer vidare med förut upplåten gata för allmänt
begagnande upplåtet huvudtrafikområde och allmän väg,
varjämte bestämmelsen om upplåtande av gata, när tom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free