- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
161

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 5 maj 1928 - Förslaget till stadsbyggnadslag, av M. Ehrenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

161

ter i följd blivit bebyggda, ej äger motsvarighet i nu
gällande lag eller 1920 års förslag.

Beträffande torg och annan dylik allmän plats
till-lämpas i fråga om marken närmast tomtlinjerna samma
regler rörande upplåtande till allmänt begagnande som
beträffande gata, I sin helhet skall enligt förslaget till
stadsbyggnadslag torg och annan dylik allmän plats
upplåtas till allmänt begagnande, då tomter med en
sammanlagd längd av minst hälften av de därvid befintliga
tomt-linjer äro i överensstämmelse ined gällande stadsplan
och stadsbyggnadsbestämmelser bebyggda.

Enligt 5 § i 13 kap. har ägare av mark inom
byggnadskvarter tillagts rätt att få gata och avloppsledning
anlagd av staden, därest han gentemot staden åtager sig
att övertaga eller förskjuta samtliga kostnader för gatans
upplåtande till allmänt begagnande eller nedläggande av
avloppsledning i gatan med anslutning till befintlig gata
eller avloppsledning samt för uppfyllande av denna
förpliktelse ställer nöjaktig säkerhet. Förskjuten kostnad
äger markägaren att under viss förutsättning
åter-bekomma.

Enligt 7 § i 13 kap. äger staden, att därest markägare
vid försäljning av särskilda för bebyggande avsedda
områden gentemot köpare förbundit sig att
iordningställa väg, gata eller avloppsledning, under viss
förutsättning gentemot markägaren göra gällande den rätt
områdenas köpare uti nu ifrågavarande avseende äga.

Gatukostnadsbidrag.

I 14 kap. i förslaget äro intagna bestämmelser
angående skyldighet för fastighetsägare att lämna stad bidrag
till kostnaden för gatas upplåtande till allmänt
begagnande.

Till gatukostnad må enligt 1 § räknas beträffande av
staden före stadsplanens antagande förvärvad, i
stadsplanen såsom gata upptagen mark dess värde och
beträffande annan såsom gata upptagen mark stadens
utgifter för förvärv av densamma jämte vad därå finnes
med avdrag av vad detsamma efter avlägsnande
inbringar, ävensom beträffande all såsom gata upptagen
mark stadens kostnader för verkställande av erforderliga
mätningsförrättningar, för avlägsnande av före
stadsplanens antagande uppförda byggnader, stängsel eller
andra hindrande anläggningar samt för gatans första
iordningsställande i behörigt skick.

Enligt 2 § skall fastighetsägare, som av staden
förvärvat tomt efter stadsplanens antagande, vara fri från
skyldighet att utgiva gatukostnadsbidrag. Annan
fastighetsägare skall icke hava skyldighet att lämna större
bidrag än som svarar mot värdet av mark till gata
jämte viss del av övriga gatukostnader, vilken del ej
må bestämmas till mera än hälften, där ej konungen på
grund av särskilda omständigheter för visst fall
fastställer högre bidragsskyldighet. Har till staden utan
lösen överlåtits i stadsplan såsom gata upptagen mark,
skall hänsyn härtill tagas vid bestämmande av
fastighetsägarnas gatukostnadsbidrag. Ävenledes skall hänsyn
tagas till huruvida på grund av överenskommelse
(likställighetsöverenskommelse) eller eljest fastighetens
ägare eller föregående ägare av densamma mot vederlag
vunnit befrielse från deltagande i gatukostnad eller viss
del därav. Ej må i något fall fastighetsägare åläggas
gatukostnadsbidrag, som visas stå i uppenbart
missförhållande till den fördel han har av
gatuanlägg-ningen.

Det ankommer enligt 3 § å konungen att bestämma
storleken av fastighetsägarnas andel i förhållande till
staden i gatukostnaden. Bestämmandet göres på fram-

ställning av staden och förutsattes beträffande efter
lagens ikraftträdande tillkommande stadsplaner i regel
komma att ske i samband med stadsplanens
fastställande.

Vid bestämmande av fastighetsägarnas skyldighet att
till staden utgiva gatukostuadsbidrag skall enligt 4 §
skälig hänsyn tagas till vad i staden i detta avseende
redan kan vara gällande. Skyldighet för fastighetsägare
att utgiva gatukostnadsbidrag må ej avse arbete, som
var fullbordat vid den tidpunkt, då fråga hos
stadsfullmäktige väcktes om ingivande av framställning om
bestämmande av kostnadsbidraget. Beträffande de
särskilda stadsplaneområdena skall vid bestämmande av
storleken av fastighetsägarnas andel i gatukostnaden
avseende fästas vid det byggnadssätt, som enligt
gällande stadsplan eller stadsbyggnadsbestämmelser skall i
fastigheterna tillämpas, särskilt i syfte att hindra att
smärre bostadslägenheter vid öppnare och lägre
byggnadssätt varda väsentligen hårdare belastade i fråga om
gatukostnad än vid tätare och högre byggnadssätt. Vid
bestämmande av fastighetsägarnas andel i annan
gatukostnad än värdet av mark till gata må sådan andel
antingen enbart sättas i förhållande till hela denna
gatukostnad eller ock sålunda avgränsas, att vissa kostnader
skola av fastighetsägarna ersättas, såsom kostnaderna
för gatas planering eller förseende med beläggning.

Den andel av gatukostnaden, som enligt konungens
beslut belöper på fastighetsägarna, skall enligt
stadgandena i 5 § beträffande en eller flera gator sammanräknas
och fördelas mellan fastighetsägarna efter den nytta
fastigheterna kunna beräknas få av gatuanläggningen.
A^id bestämmande av jämförelsetal för fördelning mellan
fastigheterna av gatukostnaden skall sålunda
beträffande fastigheter, som äro belägna omedelbart invid den
gata, varom fråga är, hänsyn tagas till längden av
fastigheternas gränser utmed gatan och i övrigt till
fastigheternas storlek samt den omfattning och det sätt, varå
de enligt stadsplan och stadsbyggnadsbestämmelser må
bebyggas och utnyttjas. Äro fastigheternas
taxeringsvärden i huvudsaklig överensstämmelse med deras
saluvärden vid tidpunkten för kostnadsfördelningen, må
dessa taxeringsvärden, där så prövas förenligt med
rättvisa och billighet, utgöra jämförelsetal vid fördelningen.
Vid bestämmande av omfattningen av det gatuområdc,
beträffande vilket fördelningen av gatukostnadsbidragen
skall ske, skall så vitt möjligt tillses, att detsamma utgör
ett sammanhängande och i förhållandet till gatunätet i
övrigt självständigt område, såsom mellan
liuvudtrafik-gator och parkområden, ävensom att med hänsyn till
upplåtelsevillkor och övriga omständigheter likartade
förhållanden i möjligaste mån äro för handen inom
området.

Innan fördelning av den del av gatukostnaden, som
enligt konungens beslut skall falla å fastighetsägarna, sker
mellan dem, skall utredning av ärendet företagas och
förslag uppgöras av en nämnd, som skall bestå av tre
personer, en utsedd av konungens befallningshavande, en
av stadsfullmäktige och en av magistraten bland
samhällets fastighetsägare.

Sedan frågan sålunda utretts och magistraten avgivit
yttrande i frågan, äga stadsfullmäktige att fatta beslut
om gatukostnadsbidragets fördelning mellan
fastighetsägarna. Beslutet skall underställas konungens
befall-ningshavandes prövning.

Enligt 14 kap. 8 § förutsattes för att
gatukostnadsbidraget skall förfalla till betalning, att den eller de gator,
bidraget avser, blivit till allmänt begagnande upplåtna
och att å fastigheten finnes eller är under uppförande
byggnad. Det i nu gällande lag och 1920 års förslag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free