- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
162

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 5 maj 1928 - Förslaget till stadsbyggnadslag, av M. Ehrenborg - Ekonomisk översikt, av F. E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

uppställda villkoret att fastigheten skall utgöra tomt har
däremot ej bibehållits, utan fordras endast att
fastigheten prövas huvudsakligen kunna bilda tomt. För
betalningsskyldighetens inträdande fordras icke att
fastighetens bebyggande skall hava skett efter stadsplanens
fastställande, utan förfaller gatukostnadsbidraget det
oaktat till betalning, såvitt fastigheten av
gatuanlägg-ningen har väsentligen den vid kostnadsfördelningen
beräknade nyttan. Vill fastighetsägare bygga, innan
gatukostnadsbidraget förfallit till betalning, har han enligt
14 kap. 9 § att för bidraget ställa säkerhet.

I 14 kap. 13 § äro emellertid upptagna stadganden
enligt vilka gatukostnadsbidraget i vissa fall kan
bestämmas att utgå efter andra grunder än dem för vilka ovan
redogjorts. För att så skall ske förutsattes beträffande
före stadsbyggnadslagens ikraftträdande fastställd
stadsplan. att när fråga om gatukostnadsbidrags utgående
väckes ett tillräckligt stort område, som jämväl med
hänsyn till sin form och beskaffenhet därför lämpar sig, är
i en och samma ägares hand. Beträffande senare
fastställda stadsplaner förutsättes att ett dylikt område är i
en och samme ägares hand. när fråga väckes om
antagande av stadsplan. Äro dessa villkor uppfyllda, må
enligt sistnämnda paragraf konungen efter framställning av
staden förordna, att områdets ägare skall, därest han vill
för stadsbyggande utnyttja området, till staden i nedan
angiven omfattning utan ersättning överlåta gatumark
och parkområden, som i stadsplanen upptagits, på sådant
sätt och vid sådan tid iordningställda, att staden kan,
när skyldighet därtill för staden inträtt, utan kostnad
upplåta desamma i behörigt skick till allmänt
begagnande. Vill staden själv iordningställa sagda gatumark och
parkområden, skall markägaren i stället hava skyldighet
att till staden utan ersättning överlåta marken fri från
byggnader, stängsel och andra hindrande
anläggningar och att i mån av markens iordningställande
återgälda staden, vad staden därför må hava behörigen
utgivit. Mark. som till staden avstås, skall vara
grava-tionsfri.

Den omfattning, i vilken markägaren är skyldig att
utan ersättning överlåta mark. bestämmes i paragrafen
på följande sätt: Är området huvudsakligen avsett att
bebyggas med fristående boningshus med ej flera än 2
våningar, må markägaren ej åläggas att till staden utan
ersättning överlåta mera än 1/4 av områdets hela areal.
Medgiva stadsplanen och stadsbyggnadsbestämmelserna
ett tätare och högre byggnadssätt än nu sagts, må
markägaren åläggas att överlåta större del av områdets
areal, dock högst hälften. Finnes med iakttagande av
nu angivna grunder skäligt och rättvist, att markägaren
till staden utan ersättning avstår mera än i området
ingående gatumark och parkområden, må konungen
förordna. att markägaren skall i den utsträckning konungen
bestämmer utan ersättning avstå mark till platser för
allmänna byggnader inom området.

Finnes förändring i förordnande, som nu sagts, av
synnerliga skäl påkallad, må konungen därom förordna efter
ty skäligt prövas.

Gatuunderhåll.

Bestämmelserna i 15 kap. om gatuunderhåll
överensstämma i allt väsentligt med de i 1920 års förslag intagna.
Såsom av motiveringen till betänkandet framgår hava de
sakkunniga icke med bestämmelserna avsett att befordra
gatuunderhållsskyldighetens överflyttande från staden
till fastighetsägarna.

(Forts.)

EKONOMISK ÖVERSIKT.

Stockholm den 28.4.28.

Räntesituationen runt om i världen tilldrager sig f. n.
stort intresse, och i vårt land är detta särdeles starkt,
därför att vår valutasituation börjar pocka på en räntehöjning.
Riksbanken1 torde omöjligen kunna undgå att följa London,
därest en diskontohöjning skulle äga rum där. Å andra
sidan är det icke absolut givet att England omedelbart
kommer att höja sitt diskonto, om såsom väntat en stegring av
det officiella diskontot i New York inom den närmaste tiden
äger rum. Sannolikheten talar dock för att något längre
uppskov med denna stegring icke kan äga rum, ty med lika
diskonto i New York och London måste man räkna med en
äterströmning av korta amerikanska placeringar i engelska
papper. Federal Reserve-bankerna i U. S. A. ha hittills höjt
sitt diskonto, och räntesituationen i New York börjar
alltmer te sig såsom förebådande en höjning; det är icke
längre blott räntesatserna å de för fondbörsspekulationen i
anspråk tagna krediterna, som visa en stigande tendens,
utan även affärsväxlarnas räntesatser förete samma
utveckling under den gångna månadens senare veckor. Den
osäkerhet, som farhågorna för en diskontostegring alltid
framkalla å fondbörsen, har mot slutet av månaden gjort sig
gällande. Det är emellertid icke blott spekulationens
behov, som kraftigt vuxit under senaste året — New
Yorkbankernas börslån ha stigit med cirka 45 proc. under de
sista tolv månaderna — utan även kreditbehovet för
näringslivet i övrigt företer en avsevärd tillväxt om än icke àv
dimensioner liknande de nyss angivna. Man torde sålunda,
om icke alla tecken slå fel, få räkna med att New Yorks
Federal Reserve-Bank icke kan undgå en diskontohöjning.
Men även om icke den allmänna situationen i de ekonomiskt
mest betydande länderna vore sådan den ovan angivits, så
är det troligt, att vi icke kunna någon längre tid undgå en
höjning av vårt diskonto. Den starka försämring av
betalningsbalansen, till vilken den av arbetskonflikterna
förorsakade ogynnsamma utvecklingen av handelsbalansen
väsentligt bidragit, har medfört en kraftig reducering av
Riksbankens tillgodohavande av utländska valutor. Sedan
årsskiftet ha dessa minskats med drygt 100 mill. kr. mot resp.
32 och 31 mill. kr. under samma tid av de båda närmast
föregående åren. Trots höjning av pundkursen visa bankens
stödförsäljningar snarast en stigande tendens. I vilken mån
de emissioner av svenska aktier, som på sistone ägt rum på
utländska börser, kunna komma att lätta trycket på valutan,
beror givetvis på i vilken utsträckning de influtna beloppen
komma att hemtagas. Det är väl näppeligen troligt, att så
kommer att äga rum i någon större skala, ehuru annars den
svenska kronans värdering f. n. är gynnsam för hemtagning.
Det erhållna kapitalet är sannolikt huvudsakligen avsett för
investering i utlandet, och i varje fall kvarhålles det av
de högre räntorna där, tills det behövs här hemma. Även
om icke ovan omnämnda ogynnsamma omständigheter skulle
ha påverkat vår betalningsbalans, så kan det synnerligen
starkt sättas i fråga, huruvida det över huvud kan vara
berättigat med ett diskonto på 3y2 proc., medan samtliga
övriga länder av någon större ekonomisk betydelse med
undantag för Frankrike och Schweiz — de ha 3^ % liksom
vi — hålla ett högre diskonto. Åtminstone får man under
dylika förhållanden icke förebrå bankerna, att de i enlighet
med de ekonomiska lagarna söka den placering, som med
hänsyn till säkerhet, likviditet och avkastning ställer sig
förmånligast. Den gräns som i finansiellt avseende före
kriget ganska markerat skilde oss från den övriga världen,
även närmaste grannländer, — utom i fråga om stats- och
andra liknande krediter — har nu till mycket stor del
eliminerats, och någon möjlighet till återvändo på denna
punkt finnes icke längre. Endast räntesatser inom landet,
som bättre anpassats efter de som kunna uppnås under
betryggande säkerhet i utlandet, kunna hindra att det "korta
kapitalet" dras till utlandet. Ett effektivt diskonto på 3 %
för bankerna ger tydligen dessa för stor vinst på den
utländska utlåningen och stimulerar till rediskontering för

i Sedan detta skrevs har Riksbanken höjt diskontot med %
proc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free