- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
166

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 12 maj 1928 - Några nya synpunkter beträffande principerna för fördelningen av de europeiska rundradiostationernas våglängder, av Siffer Lemoine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

större betydelse för utvecklingen av nationell rundradio
i Europa och äro i detta sammanhang därför utelämnade.

Å andra sidan innebära de i Washington träffade
besluten en avgjord fördel så till vida, att man numera
verkligen vet, vad man har att rätta sig efter. Principiellt
sett är litet eller mycket därvidlag av underordnad
betydelse, i och med att samtliga länder biträtt
bestämmelserna ifråga och sålunda alla och envar ha att inrätta sig
efter den nya ordningen. Ikraftträdandet av besluten
skall äga rum den 1 januari 1929 med undantag för dem
rörande rundradions högre våglängdsområde, för vars
rangering en respittid av ytterligare ett år medgivits.

Den våglängdsfördelning, för vilken Genèveplanen
utarbetats, omfattar enbart området från 200 till 600 meter,
under det att på andra våglängder arbetande stationer
blott haft att åberopa sig på prioritetsrätt, vilken i regel
också respekterats. Detta kunde gå för sig på en tid, då
inga våglängdsskrankor vare sig uppåt eller nedåt
funnos. I och med Washingtonbeslutens ikraftträdande ter
sig saken annorlunda, Det är givetvis ej längre med
rimlig rätt förenat att betrakta de två banden skilda at, sa
att ett visst fåtal länder, i verkligheten summa högst sju,
uteslutande på grund av prioritet belägga de högre
våglängderna samt att fördelningen av det undre bandet
därefter sker på en av det förra oberoende, för alla lika
berättigad basis, utan torde vid en uppdelning alla
frekvenser böra medtagas och frågan ses i ett sammanhang.

Ytinnehåll och folkmängd som principer för
våglängdsfördelningen.

Innan jag går vidare, skall först erinras om de av
författaren på sin tid inom Internationella unionens tekniska
kommitté framlagda principerna, vilka med vissa
modifikationer lades till grund för nu gällande fördelning. Den
ena av dessa synpunkter innebar, att antalet våglängder,
som ett land vore berättigat inneha, skulle stå i viss
proportion till landets större eller mindre ytinnehåll. Den
andra företrädde hänsyn till befolkningsstorlek eller
befolkningstäthet.

Beträffande den förstnämnda av dessa måste
densamma fortfarande anses äga full giltighet. Man kan
med approximativ riktighet antaga, att en
rundradiostation av viss styrka och av normalt utförande har
samma räckvidd, oavsett i vilket land den upprättas —
vissa undantag härifrån ges visserligen, till det sämre
exempelvis land sådana som Norge och Schweiz, delvis
även Sverige, med starkt kuperad och skogbevuxen
terräng, liksom å andra sidan förhållandena i Holland
och Danmark ställa sig gynnsammare än genomsnittligt.
Om man vidare utgår från att varje individ, frånsett vars
lands undersåte han är, skall kunna bliva likställd
ifråga om lyssningsmöjligheter, vore
våglängdsproblemet enkelt löst, nämligen i proportion till varje lands
ytinnehåll. Av skäl, som nedan skola närmare beröras,
torde tidpunkten dock ännu icke vara inne för att
acceptera en sådan fördelningsbasis enbart, utan måste
för att ej förlora kontinuiteten i utvecklingen hänsyn
tagas jämväl till andra faktorer.

I fråga om folkmängdsprincipen motiverades denna
på sin tid därmed, att tätare bebodda områden skulle ha
större rätt till att bliva betjänade med bekvämare
mottagningsmöjligheter än glest befolkade landsdelar och vissa
länder följaktligen på grund härav tilldelas ett större
antal våglängder. Det må i detta sammanhang
ihågkommas, att ifrågavarande förslag kom till år 1925, på
en tidpunkt alltså, då största på marknaden
förekommande kommersiella sändare voro av högst halvannan
kW storlek. Betraktelsesättet kunde på den tiden
motiveras med svårigheten att utbygga stationer av
tillräcklig styrka, men kan den synpunkten numera näppeligen

anses hållbar, då sändare upp till 50 kW finnas
standardiserade och att erhålla till överkomligt pris. I vissa
fall ernås med effektökning till och med bättre resultat,
eventuellt i samband med förflyttning av stationen till
lämpligare förläggning.

I detta samband tar jag mig friheten att ur
protokol-ltn från unionens tekniska kommittés sammanträden
från senare datum citera en på flera ställen uttalad
rekommendation, som lyder: "färre stationer, större
effekt", vilken sats är i grund och botten fullt riktig och
vars riktighet som sådan bör understrykas. Det säger
sig självt, att det också är just i starkt befolkade
områden, som ett kapitalutlägg för åstadkommande av
starkare utsändningar bäst lönar sig och förutom att ge
lyssnarna inom "the service area" bättre
mottagningsmöjligheter jämväl tillför rörelsen ökade inkomster från
nytillkommande licenstagare.

Synpunkter beträffande modifikation av primär fördelnings-

grund.

Frågan om våglängdsfördelningen får emellertid ej
allenast betraktas mot teoretisk bakgrund utan hänsyn
måste ock tagas till den nuvarande utvecklingens
ståndpunkt. Fördenskull är det icke heller författarens
mening, att en fullständig elimination av
folkmängdsprincipen skulle ske omedelbart, då detta i vissa länder
komme att medföra en alltför plötslig omvälvning av
förhållandena. En modifikation åter är av mindre
betydelse och har för därav berörda
rundradioorganisationer ej större konsekvenser än att de böra så småningom
och’ utan större friktion kunna genomföras.

Den primära princip, som enligt författarens förslag
bör läggas till grund för en reviderad
våglängdsfördelning, är följande: varje land erhåller rätt till det antal
våglängder, som motsvarar en funktion av landets
ytinnehåll och folkmängd, uttryckta procentuellt, därvid
den förra faktorn ingår med helt samt den senare med
halft talvärde.

I tabell 1 har enligt senaste tillgängliga officiella
uppgifter rörande ytinnehåll och folkmängd av Europas
länder en sammanställning gjorts av samtliga med
undantag för Ryssland och europeiska Turkiet. Totala
arean belöper sig till 53 295 kvadratmil samt
folkmängden till 360,13 millioner. I sista kolumnen har för varje

b

land beräknats jämförelsetalen enligt formeln a + -

u

därvid a betecknar ytinnehållet samt b folkmängden,
båda uttryckta i procent av totalsiffrorna.

Jämför man de enligt denna formel deducerade
jämförelsetalen med dem, som erhållas, om samma värde
till-erkännes såväl ytinnehåll som folkmängd, finner man,
att endast helt få och obetydliga förskjutningar ägt rum.
I den mån så är fallet, är det till nackdel för små och
tättbefolkade länder, under det att motsvarande fördelar
tillkomma stater med stor areal med relativt liten
befolkningstäthet. Jag vill betona, att tillämpningen av
tabellen givetvis må ske med de modifikationer, som
äro betingade av speciella krav, såsom särskilt
ogynnsamma geografiska förhållanden, flerspråkighet eller
dylikt, samt att omvänt inskränkningar må kunna göras,
i den mån de teoretiska deduktionerna givit abnormt
höga jämförelsetal.

Enligt Genèveplanen fastställd våglängdsfördelning.

Med hänvisning till den i tabell 1 utförda beräkningen
av nya jämförelsesiffror, föreslagna som grund för
en reviderad våglängdsfördelning, skall för
fullständighets skull nedan meddelas en översiktlig uppställning av
nu gällande schema. Efter införande av en tredje faktor,
som hämtats ur Nationernas förbunds officiella statisti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free