- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
169

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 12 maj 1928 - Några nya synpunkter beträffande principerna för fördelningen av de europeiska rundradiostationernas våglängder, av Siffer Lemoine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

169

tematiska uttryck framlägges därför följande förslag:
nyttningsvärdet av en godtycklig våglängd i förhållande
till en annan inom rundradiobandet beräknas såsom
tredje roten ur förhållandet mellan inverterade värdena
av deras frekvenser, vilket värde nedan kallas
våg-längds ekvivalent.

Väljes härvid 300 meter, motsvarande 1 000 kc/sek.,
såsom jämförelsefrekvens, blir den sökta
våglängds-ekvivalenten lika med tredje roten ur 1 000 dividerad
med resp. kilocykeltal, samt beräkningarna följaktligen
enkla att utföra. I nedanstående tabell 3 anges
våg-längdsekvivalenterna dels för bandet mellan 160—224
kc/sek. för var 10:de kilocykel, dels för det övre
frekvensbandet för var 100: de kilocykel, samt äro vidare
i figur 4 grafiskt sammanställda som funktion av
kc/sek.

Tab. 3. Våglängdsekvivalenter för olika frekvenser.

Denna värdesättning av högre eller lägre frekvens har
till innebörd, att exempelvis en våglängd mellan 550 och
500 meter skulle motsvara ca 40 % större effektivitet
än en våglängd omkring 200 meter samt vidare att
våglängderna inom clet högre bandet genomsnittligt räknas
50 à 60 % mer effektiva än dem mellan 300 och 550
meter.

Jämför man tabellens värden med resultat erhållna
vid i Sverige utförda mätningar dels å den långvågiga
storstationen i Motala, dels å kortvågiga stationer,
finner man dem genomgående till nackdel för de
sistnämnda. Det är förslagsställarens åsikt, att så även i
viss mån bör vara förhållandet. Huvudargumentet mot
införande av frekvensekvivalenter är nämligen, att man
genom ökning av effekten å stationer, som arbeta å
lägre våglängder, kan kompensera den större
dämpningen samt ernå lika stor räckvidd. Detta
betraktelsesätt är riktigt endast till en viss gräns. För att få
paritet i räckvidd mellan en våglängd om 200 och
exempelvis en om 1 500 meter skulle i förra fallet
erfordras effektbelopp, uppgående till flera hundra
kilowatt med motsvarande större merkostnader både i
anläggning och drift. Den matematiskt mindre exakta
överensstämmelse och det företräde, som formeln ger de
lägre frekvenserna, kan däremot utan större uppoffring
kompenseras medelst ökning i effekt eller ofta till och
med endast genom vidtagande av anordningar för ett
effektivare utnyttjande.

Exklusiva och gemensamma våglängder.

Vid förutnämnda i Genève fastställda fördelning av
frekvenserna mellan 200 och 600 meter bestämdes, att
antalet s. k. exklusiva våglängder skulle utgöra 83 samt de
gemensamma 16. Även frågan om denna uppdelning
synes i detta sammanhang böra tagas under förnyad
diskussion.

Skälet för de gemensamma våglängdernas tillkomst var
behovet i vissa länder av att nyttja smärre
sändarestatio-ner med endast lokal räckvidd. Detta system, som för
närvarande tagits i bruk i de flesta länder, har kommit

att drivas längst i Sverige, varest mer än tjugutalet
dylika lokalsändare äro i drift. Med hänsyn till den
bestående ordningen kunna de gemensamma våglängderna
fördenskull ej utan vidare och omedelbart avföras, men
finnas talande skäl för att en inskränkning i antal äger
rum, förslagsvis från 16 till 12, vilket torde låta sig göras
utan större olägenheter.

De gemensamma våglängderna ha förlagts tämligen
jämnt fördelade över hela våglängdsbandet med början
vid 588 meter, vidare å 500, 400 och 300 meter osv. nedåt.
En ändring härutinnan torde nu med fördel kunna ske.
Alldenstund det nämligen ursprungligen var meningen,
att de stationer, som arbeta å gemensamma våglängder,
skulle vara avsedda att enbart äga lokal räckvidd samt
följaktligen utrustas med sändare av relativt liten effekt

— förslagsvis torde denna kunna sättas till ej
överstigande 200 watt antennenergi eller cirka 100 meterampère

— finnes intet skäl, varför man härför skulle avskilja
högre, för exklusiv användning mer utnyttningsbara
våglängder, utan tvärtom lämpa sig lägre dylika bättre för
detta ändamål.

Ett förslag till ny placering av de gemensamma
frekvenserna är gjord i tabell 4 nedan, varest samtidigt
lämnas en uppställning av nu gällande schema. Samtliga
12 föreslagna gemensamma våglängder äro förlagda
nedanför 300 meter, nämligen tre intill var och en av
frekvenserna 1 100, 1 200, 1 350 och 1 500 kilocykler/sek.

Tab. 4. Förteckning å nuvarande samt förslag till nya
gemensamma våglängder.

Nuvarande våglängder Föreslagna våglängder
Frekvens i Våglängd i m Frekvens i Våglängd i m
kc/sek kc/sek
510 588.2 1090 275,2
520 577,0 1100 272,7
530 566,0 1110 270,3
600 500,0 1190 252,1
750 400,o 1200 250,0
1010 297,0 1210 247,9
1020 294,1
1080 277,8 1350 222,2
13K0 220,6
1090 275,2 1370 219,0
1100 272,7
1180 254.2 1480 202,7
1190 252,1 1490 201,3
1 500 200,0
1200 250,0
1470 204,1
1480 202,7
1490 201,3

Med vidtagande av denna reduktion i antalet samt ny
placering av de gemensamma våglängderna kompenseras
först och främst området 500—550 kc/sek., vilket efter
Washingtonkonferensen ej längre får användas för
rundradio — vissa länder dock obetaget att, där så är
möjligt, hit förlägga stationer av mindre styrka, förutsatt att
störningar därav ej vållas den kommersiella tjänsten.
Våglängderna 500, 400 och 300 meter, vilka i själva
verket visat sig mindre goda för gemensamt utnyttjande,
frigöras vidare som exklusiva. Frekvenserna omkring
220 meter slutligen, som samtidigt tilldelats maritim
radiotrafik, torde lämpligast kunna tagas i anspråk av
stationer med gemensamma våglängder, varifrån och för
vilka störningarna ömsesidigt äro att förvänta bliva de
minsta möjliga.

Tillämpning av våglängdsekvivalentprincipen.

För att återgå till diskussionen om de exklusiva
våglängderna har förut nämnts, att summa för rundradion

Frekvens i kc’sek Väglängd i m [-Våglängds-ekvivalent-] {+Våglängds- ekvivalent+} Frekvens i kc/sek Väglängd i m [-Våglängds-ekvivalent-] {+Våglängds- ekvivalent+}
162 1852 1,84 700 428,6 1,13
172 1744 1.80 800 375,0 1,08
182 1648 1.76 900 333.8 1,04
192 1563 1,73 1000 300.0 1,00
202 14% 1,70 1100 272,7 0,97
212 1415 1,68 1200 250,o 0,91
222 1351 1,65 1300 230.8 0,92
550 545,6 1,22 1400 214,0 083 !
600 500,0 1,19 1500 200,0 0,87

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free