- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
175

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19 ½. 18 maj 1928 - Göteborg som sjöfartsstad, av Fritz Schéel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

reguljär trafik från Göteborg på Levanten och Svarta
havet, Nordamerika, Cuba och Mexiko Golfen, Brasilien,
Syd- och Nordpacifik-kusterna o. s. v. Kort före
krigsut-biottet etablerades direkta linjer på Kanarieöarne och
Nordafrika, Ostafrika, Persiska viken, Brittiska och
Holländska Indien, Västindien och Centralamerika. Och
1915 startades den viktigaste transoceana förbindelsen,
passagerarelinjen mellan Göteborg och New York, vilken
sedan blivit utsträckt även till Kanada. Under
innevarande år har det transoceana trafiknätet, vars trådar löpa
samman vid Göta älv, ökats med en linje jorden runt via
Panamakanalen, Australien och Suez, och inom kort
startas ännu en via Panama och San Francisco till Honolulu.

Det är givet att den direkta oceantrafiken skulle draga
långväga exportgods från de gamla linjerna på
kontinentala och engelska omlastningshamnar, men dessa ha
fått ersättning i den även på europeiska länder stegrade
godstrafiken. De av export- och importgods fyllda
skjulen och kajerna, det rörliga livet i hamnen under de
timmar på dagen då lagen tillstädjer arbete, visa att den vid
sekelskiftet givna parollen "handeln följer flaggan" inte
var ett tomt slagord. Dag ut och dag in ser man stora
oceanfarare, med sirenernas brumbasar förkunnande sin
ankomst, glida in i frihamnen, lossa och lasta och draga
vidare på sin långväga stråt. Då och då höjer utanför
det dekorerade betongskjulet på Stigbergskajen någon
av Amerikabåtarna sitt resliga svarta skrov med vita
överbyggnader och i blågula färger lysande skorstenar,
släpper i land en ström av passagerare, som för en natt
eller par fyller hotellen, och radar upp massor av bilar
bland det lossade Amerikagodset. På Hisingssidan mitt
emot dyka gripskoporna på Sannagårdshamnens
brokranar ner i kolbåtarnes lastrum. Längs hela kaj sträckan
på södra älvstranden från gamla barlastplatsen till Lilla
Bommen trängas Medelhavsbåtar och andra "Lloydare"
från hamnar vid Europas Atlantkust, Englandsbåtar med
eller utan passagerare till London, Hull, Newcastle, West
Hartlepool, Sunderland, Leith, Aberdeen, Glasgow,
Dundee, Liverpool, Dublin, Cork, Bristolkanalen,
Sydengland osv., båtar till Bremen, Västnorge, Köpenhamn,
Stettin, Danzig, baltiska och finska hamnar,
Frederikshavn, Oslo, Lübeck, Hamburg, Amsterdam, Rotterdam,
Antwerpen, Le Havre, Rouen, för att endast nämna den
reguljära utrikestrafiken.

Från öst- och västkusthamnar samt på de inre
vattenvägarna ända uppifrån Mälaren komma kust- och
kanalbåtar med exportgods till oceanfartygen och återvända
med kol och råvaror till industrierna, kolonialvaror, mjöl
och andra importerade förnödenheter. På de från
Göteborg utstrålande järnvägarna går en ständig ström av
godsvagnar, som över rangerbangårdarne växlas in och
ut på kaj spåren och tömmas eller fyllas mellan
varu-skjul och fartygssidor.

Stadens hamn är dess pulsåder. Utan sin sjöfart hade
Göteborg saknat den nödvändiga betingelsen också som
handels- och industristad. Även om handels- och
finansoperationernas tyngdpunkt haft lätt för att flytta på sig
och göra sig oberoende av rummet, så har den mera
stationära industrien i Göteborg och dess vidsträckta
uppland utvecklats hand i hand med sjöfarten. De alltmer
ökade transportförbindelserna med alla världens länder
ha skapat förutsättningar för en vittutgrenad
inrikes-trafik för uppsamling av exportgods och distribuering av
importgods till olika delar av landet. Göteborgs stad har
också strävat att vid sidan av de naturliga
transportvägar vattenlederna erbjuda, genom en klok
järnvägspolitik utvidga sitt uppland och draga trafiken till sig.

Genom Västra stambanan, som tillkom åren 1858—62,
sattes vidsträckta mellansvenska bygder i direkt trafik-

175

förbindelse med Västerhavet. Den 1879 öppnade
Bergslagsbanan med dess under årens lopp tillkomna
utgreningar ha för Dalslands, Värmlands, Dalarnes och delvis
också för en stor del av Norrlands skogs- och
järnindustrier skapat tillfälle till en jämn export året runt
över en praktiskt taget ständigt isfri och i varje fall
alltid tillgänglig hamn. Tillfölje
skeppningsmöjlighe-terna över Göteborg har Bergslagsbanan utvecklats till
en av våra mest betydande järnvägar. Västkustbanan,
som på 1880-talet öppnade vägen genom Halland till
Skåne, Boråsbanan med sin fortsättning genom Småland
ända fram till Östersjökusten, Västgötabanan och
Bohus-banan hämta alla sina väsentliga livsbetingelser ur
sjöfarten på Göteborg.

Trafiksiffrorna ge härom sitt vältaliga vittnesbörd.
Den årliga exporten över Göteborgs hamn av trävaror
uppskattas i runt tal till 400 000 ton, papper till 270 000
ton, pappersmassa 250 000 ton, järn- och stålvaror
110 000 ton etc. Av Sveriges hela pappersexport går
omkring 60 proc. över Göteborg och av tändsticksexpor
ten icke mindre än 90 proc. Som kolimporthamn intager
staden främsta rummet med en kol- och koksinförsel av
3 million ton per år, trots den på sista tiden upptagna
direkta importen till Värmland genom Trollhätte kanal.
Av olja införes bortåt 100 000 ton, av spannmål ungefär
lika mycket. Omkring 3 mill. ton varor gå varje år över
Göteborgs kajer.

Man kan beräkna att 2 500 industrier av olika slag,
sysselsättande ett hundratusental arbetare, vuxit upp
inom Göteborgs intresseområde, därav c:a 500
industrietablissemang med omkring 25 000 arbetare inom stadens
egen hank och stör. Den icke minst betydande av dessa
industrier är varvsrörelsen vid Göta älv. Ända fram till
krigsutbrottet hade vår skeppsbyggnadsindustri
jämförelsevis ringa fördel av uppsvinget i sjöfarten. Både
nybyggnader och dockningar verkställdes i utlandet.
Med krigsåren vände sig bladet. Målmedvetet
begagnade verkstäderna de goda konjunkturerna till att utvidga
och modernisera sina anläggningar. Före kriget hade
Göteborgs hamn en torrdocka. Nu finnas sex dockor
roed en kapacitet från 1 750 till 20 000 ton. Såväl
nybyggnadsverksamheten som reparationsrörelsen ha
utvecklats på ett storslaget sätt. Förr syntes knappt
svenska båtar vid varven. Nu äro båtar av olika
nationaliteter en vanlig skåderätt både på stapelbäddar, vid
utrustningskajer och i dockorna. Göteborgs
skeppsbyggnadsindustri intager den position i hamnen som anstår
Sveriges Hamburg.

Det är oceantrafiken som givit Göteborgs hamn
karaktären av storhamn. Dess betydelse framgår därav att
sedan sekelskiftet sjöfarten på hamnen ökats från 3,26
till 10,52 mill. netto ton. Ensamt utrikessjöfarten har
vuxit från 2,45 till 6,74 mill. ton och inrikestrafiken från
0,8 till 3,78 mill. ton. Det i Göteborg hemmahörande
tonnaget av fartyg om över 100 bruttoton utgör c:a 40
proc. av hela den svenska handelsflottan.

Till sjöfarten kan man med fullt fog räkna det
moderna havsfisket. I den gamla tiden var fiskhandeln
decentraliserad. Från olika platser på Bohuslän
exporterades sill till Tyskland och England. Sedan Göteborgs
fiskhamn kom till har praktiskt taget hela Bohusfiskets
avsättning koncentrerats där och samtidigt har vuxit
upp en betydande trålrederirörelse som icke blott förser
olika landsändar i Sverige med Västerhavsfisk utan också
driven export på utlandet.

Trots en av konkurrensen framtvingad tendens hos
de transoceana fraktlinjerna att draga in alltflera svenska
och baltiska hamnar i trafiknätet, befinner sig sjöfarten
på Göteborg i stadig ökning. Utan egen förskyllan eller

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free