Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19 ½. 18 maj 1928 - Tekniska samfundet i Göteborg, av Gösta Bodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1928
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
179
genjörsmarknaden" såväl som på andra områden.
Liksom på så många andra håll blev det för en del av
samfundets medlemmar nödvändigt att utgå ur en eller
annan förening. Och för Tekniska samfundet har detta
förhållande i allmänhet tagit sig uttryck däri, att en del
sådana medlemmar som en gång i tiden varit bosatta i
Göteborg, men sedan flyttat till annan ort, icke längre
ansågo sig hava råd att betala ett affektionsvärde från
forna tider med dess gängse årsavgifter. Det måste man
ju medgiva, att samfundets handlingar enbart icke kunna
sägas vara valuta nog för årsavgiften. För egen del är
jag snarare förvånad över, att avgången icke blivit större
än siffrorna giva vid handen.
I den ekonomiska sifferserien faller mest i ögonen den
stora relativa ökningen från 1891 till 1892, då i ett slag
ställningen förbättrades med mer än 50 %, resultatet av
förut relaterade utställning 1891. Med smärre
fluktuationer har år från år samfundets ekonomiska ställning
stärkts och förbättrats, så att den vid slutet av år 1927
betecknades av tillgångar på inalles 48 400 kr. Att
redogöra för hur denna behållning är fördelad på olika
fonder och titlar torde vara av underordnat intresse, så
mycket kan dock nämnas att av behållningen blott 2 500
kr. äro låsta i inventarier. I samband med ekonomien
må omnämnas, hurusom samfundet av sina medel är satt
i tillfälle att vanligen med 2 à 3 års mellanrum utdela
stipendier för studieresor vanligen till utlandet. Ändamålen
för dylika stipendieresor hava varit rätt omväxlande
liksom även studieområdena. Efter återkomst hem har
stipendiat skyldighet ej mindre att i föredrag muntligen
redogöra för sina erfarenheter än även att avlämna en
skriftlig berättelse, vilken sedan inflyter i samfundets
handlingar.
Den fullständigaste historiken över Tekniska
samfundets insats och verksamhet — med undantag för de allra
första åren — får man vid genombläddrandet av
publikationen "Tekniska samfundets handlingar", en serie som
utkommer i oktavformat i tvångsfria häften. I dessa
handlingar tryckas årligen medlemsförteckning, års- och
revisionsberättelser samt protokoll över samtliga
sammanträden såväl allmänna som fackavdelningarnas.
Dessutom tryckas i dessa referat av diskussioner, av
samfundet avgivna utlåtanden samt föredrag, de senare
i den mån de äro att betrakta som originalföredrag och
framför allt om de beröra Göteborg och
Göteborgsförhållanden. Ur denna senare synpunkt kan man med fog
påstå, att Göteborgs kommunaltekniska
utvecklingshistoria under de sista 3 à 4 decennierna på ett
förträffligt sätt finnes återgiven i dessa handlingar, detta
beroende på att man i allmänhet fått de kommunaltekniska
problemen för Göteborg av fackmän framlagda som
primörer på samfundets sammanträden. Handlingarna
tillställas häftes vis i den mån de utkomma varje medlem
utan särskild avgift. På grund av svårighet att få in
manuskripten i någorlunda god tid inträffar alltid en viss
och understundom rätt avsevärd försening, innan en
given årgång blir avslutad. Men förr eller senare (mest
senare) blir den dock fullständig; den som så önskar kan
då genom erläggandet av samfundets självkostnadspris
för inbindning erhålla ett nytt exemplar av årgången i
bundet exemplar.
Att redogöra för eller ens giva en översikt över de
föredrag och de diskussioner som hållits på samfundets
sammanträden vore givetvis rätt hopplöst, det skulle
tarva för stort utrymme. I sammanfattning torde man
med fog kunna säga, att de berört och avhandlat allt
mellan himmel och jord på teknikens, industriens och
arkitekturens områden. Någon ensidighet i det avseendet
torde man ej med fog kunna förebrå de styrande. Den
som konsekvent bevistar samfundets sammanträden,
torde tämligen snart få klart för sig, att omväxling står
på programmet och därmed även begreppet allmän
teknisk ingenjörsbildning.
Lika litet är skäl att annat än flyktigt beröra de
utlåtanden och yttranden som av samfundet avgivits i olika
frågor. De hava gällt de mest växlande områden, ex.
Ängpannelag, Tegelleveranser, Flottled och kungsådra,
Byggnadsentreprenader, Patentlag, Väg- och
vattenbyggnadskåren, Väg- och vattenbyggnadsväsendet m. m.
En inkommen remiss överlämnas antingen till en
fackav-clelning, om ärendet är av speciell natur, eller till en av
nämnden utsedd beredning, varpå i båda fallen inkommet
förslag till yttrande diskuteras och slutredigeras på
allmänt sammanträde.
Samfundets lokalfråga har varit en segsliten sådan
och väntar ännu på en acceptabel och slutlig lösning.
Några år i början av 1900-talet gjorde man ett försök
att hyra ett större rum på Grand Hotel, skaffade en
trevlig möbel och utlade där de facktidskrifter, in- och
utländska, som samfundet prenumererade på. Det var
under den tid då ännu icke några "restriktioner"
existerade, men det oaktat kan man våga påstå att rummet
stod tomt och-oanvänt med undantag för de tillfällen
då nämnden, fackavdelningsstyrelser eller tillfälliga
kommittéer behövde en sammankomstlokal. Med
"sprit-restriktionernas" införande bortföll anledningen att
sammankoppla en dylik mindre sammanträdeslokal med en
restaurang, och så gingo åtskilliga år utan någon
samfundets egen lokal. Man höll som hittills sammanträden
på än den ena än den andra restaurangen. Tidskrifterna
även de färskaste häftena deponerades där de som
färdigbundna årgångar av ålder fått sin plats, nämligen på
Chalmersska institutets bibliotek.
När så några hemlösa år gått, togs lokalfrågan upp på
nytt och fick sin tillfälliga lösning genom en slags
association med Göteborgs hantverks- och industriförening.
I dess hus hyrdes tvenne "tidningsrum", vilka stodo i
direkt samband med en föreläsningssal tillräckligt stor
för 80 à 100 åhörare. Den materiella välfägnaden, både
fast och flytande, kunde efter sammanträdena tillgodoses
genom den restaurang ifrågavarande förening hade inom
sina murar. Det blev emellertid ett två års försök med
negativt resultat. Man trivdes helt enkelt icke.
Frekvensen vid sammanträdena avtog, och under det sista
av de två försöksåren måste av denna anledning
sammanträden som vanligt anordnas på någon stadens
allmän restaurant. Det kom då mer folk oaktat det blev
något dyrare pr kväll. Några tusen kronor fattigare och
något rikare på erfarenhet, det blev samfundets debet
och kredit.
Lokalfrågan är sålunda allt fortfarande aktuell, och
hur den bör lösas, därom är ej lätt att yttra sig. Så
mycket torde dock vara klart, att en blivande lokal
måste stå i samband med någon slags
restaurangmöjlighet och vara av sådan art, att medlemmarna kunna trivas
där och det icke endast vid sammanträdena utan även
så, att man där kan stämma möte med en eller annan
kamrat för att i lugn och ro vid en bit mat och ett glas
eller också helt utan diskutera dagens tekniska problem
i en omgivning av trevnad och behag.
En fråga som med vissa mellanrum kommit på
dagordningen och som vid varje tillfälle dragit med sig
tillsättandet av kommittéer och hållandet av överläggningar,
vilka dock hittills ej givit något positivt resultat har
varit den om åstadkommandet av ett intimare samarbete
mellan Svenska teknologföreningen å ena sidan samt å
den andra övriga ingenjörsföreningar inom landet.
För ett år sedan var frågan åter aktuell. Den gavs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>