Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19 ½. 18 maj 1928 - Västsveriges textilindustri, av Alex. Engblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1928
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
195
Borås centrum iör textilindustri.
VÄSTSVERIGES TEXTILINDUSTRI.
Historik.
Västsveriges insats i vårt lands textilindustri
är av gammalt datum. I likhet med förhållandet i det
övriga Sverige har även här textilindustrien utvecklat sig
ur en sedan urminnes tider bedriven hemslöjd, varför en
bestämd tidpunkt för dess uppkomst är rätt vansklig att
uppgiva. Någon industri i egentlig bemärkelse kan man
i varje fall icke tala om förrän under början av
1800-talet. Visserligen hade långt dessförinnan i ett flertal
fall produktionen koncentrerats i "manufakturier" och
dylika anläggningar, varav väl det namnkunnigaste var
det av Jonas Alströmer år 1825 anlagda Alingsås
manufakturverk. Men som nämnts, någon egentlig
fabriksdrift kan icke anses förefinnas förrän under 1800-talets
första årtionden, då man började tillgodogöra sig de
tekniska förbättringar inom textilindustrien, som
framkommo i England under 1700-talets senare del, främst då
Hargreaves och Arkwrights spinnmaskiner (1767
resp. 1771) samt Cartwrights mekaniska vävstol
(1785). Härtill kommer handkraftens ersättande i allt
större utsträckning genom den vid ungefär samma
tidpunkt uppfunna ångmaskinen (Watt 1769).
Vårt lands tidigaste textila fabriksanläggningar i ovan
angivna betydelse anlades sålunda under 1800-talets
första årtionden. Jag syftar då bl. a. på de tre
bomullsspinnerier, som uppfördes vid Holmens bruk i
Norrköping, Tvetaberg invid Södertälje samt inom Västsverige
Tidedals spinneri i närheten av Skara, Anläggningsåren
för dessa fabriker äro författaren obekanta, men i
Djurbergs geografiska lexicon öfver Skandinavien, som
utkom 1818, omnämnes "Tidedal, en bomullsfabrik uti
liansbergs socken vid Tidan". I Tunelds klassiska
arbete över Sveriges geografi meddelas i 8:de upplagan,
utgiven 1833, om Tidedal: "Tidedal, mekanisk
bomullsspinnerifabrik anlagd vid elfven Tidan på Hönsgårds
egor, hvarest årligen tillverkas 4 500 skålpund
bomullsgarn samt 2 000 alnar parkum av kringboende qvinfolk;
här äro 15 arbetare".
Nästa bomullsspinneri, som anlades i Västsverige, var
det i Lerums socken i Älvsborgs län år 1805 anlagda
Kullens spinneri, som i början omfattade 500 spindlar,
men som så småningom utökades till att omfatta omkring
2 000. Spinneriet nedbrann 1846 och blev icke
återuppbyggt.
Några år senare, närmare bestämt 1814, anlades
Sjun-torps spinneri i Upphärad, 1826 Mariedals spinneri,
Mölndal, 1829 ett spinneri vid Anderstorp i norra Halland.
Det kan förefalla egendomligt, att de äldsta
fabriksanläggningarna så gott som uteslutande utgjordes av
spinnerier. Skälet härtill är att söka i den starkt utbredda
hemvävnadsverksamheten. Denna form av hemslöjd var
sedan lång tid tillbaka mycket utbredd, speciellt i den
del av Västergötland i närheten av Borås, som går under
benämningen Sjuhäradsbygden, och som omfattar de
utefter Viskans och Ätrans dalgångar belägna häradena
Mark, Veden, Bollebygd, Äs, Gäsene, Kind och Redväg.
Det erforderliga garnet spanns här, liksom överallt, förut
för hand. Produktionskapaciteten var låg, och i alla
tider hade tillgången å garn varit knapp. I och med
spinnmaskinernas införande skapades härutinnan en avsevärd
lättnad. Genom den bättre garntillgången var grunden
lagd till en kraftig uppblomstring av hemvävnadsarbetet.
Härtill kommer att 1816 års tulltaxa stadgade
importförbud för bl. a. vävnader av bomull, men icke för råvaran.
Importförbudet kvarstod ända till 1856, då det ersattes
med, fortfarande mycket höga, skyddstullar. Dessa
skyddsbestämmelser voro ytterligare en kraftig
drivfjäder för den utveckling av hemvävnadsarbetet, som
försiggick under 1800-talets förra hälft. Att denna
utveckling i första liand kom att gälla bomullsvaror berodde
dessutom på att man fann bomullsgarnet lättare att
bearbeta än de sedan gammalt allenarådande ull- och
lingarnerna. Härav kan det förklaras, att bomullsindustrien
kommit att spela en så dominerande roll inom västsvensk
textilindustri och som gör att man, med travestering av
ett känt yttrande, om denna industri kan säga, att dess
hi toria är dess bomullsindustris.
Redan tidigt hade hemslöjden, åtminstone inom
Sjuhäradsbygden, organiserats på så sätt, att de s. k.
"förläggarna" inköpte råvarorna — bomull, ull eller lin samt
garn härav — och utdelade desamma till hemarbetarna
i resp. trakter. Dessa förfärdigade så vävnaderna, för
vilka förläggaren utbetalade arbetslönen i förhållande till
den producerade varumängden. Eventuell efterarbet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>