- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
211

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 19 maj 1928 - Fallhastigheten av en i luften fritt fallande människa och fallskärmsproblemet, av Ivar Malmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

211

Fallhöjdens beroende av tiden erhålles som nyss och
blir

S = 2p-l0gliat

t-2g-\ß T

l(v0 k + \Jk-p)e v ? -(v0 .k-s/k.p) J

fig-Sj–

(12)

4 • k p ■ e
För v0 — 0 övergår (12) i (8).
Fallhöjden erhålles emellertid bekvämast grafiskt,
sedan kurvan för fallhastighetens beroende av tiden
bestämts.

Följande tabell ger sammanhörande värden på v och
t (enl. (11)) vid p = 90 kg, k = 0,03 och olika värden på

v0 (= v för t — 0).

Tabell 1.

V m/sek.
t = 0 sek..................... 60 70 80 90 100
t = 2 „ .................... 57,5 62,3 66,5 70,3 73,8
t = 4 ...................... 56,2 58,3 60 62 63,5
t = 6 „ .................... 55,6 56,7 57,5 58,3 59
t — oo .................... 55 55 55 55 55

Tabellens värden äro grafiskt representerade i fig. 1.
Om man exempelvis utgår ifrån att en hastighet av
60 m/sek. (= 216 km/timme) är den högsta tillrådliga vid
fallskärmens utlösning, kräves vid icke-automatisk
utlösning följande tider och fallhöjder (tabell 2) för den
erforderliga uppbromsningen vid några olika
begynnelse-hastigheter.

Tabell 2.

Vo Falltid Fallhöjd
70 m/sek — 252 km/timme............ 80 „ — 278 „ ............ 90 „ — 324 „ ............ ! 100 „ — 360 „ ............ 3 sek. 4 4,8 „ 5,4 „ 190 m. 270 „ 310 „ 400 „

Rätt avsevärd höjd över marken kräves tydligen, för
att en dylik uppbromsning skall kunna uppnås. En
upp-bromsning till 70 m/sek. uppnås emellertid för v0 — 100
m/sek. efter endast 2,5 sek. och föga över 200 m fallhöjd.

Om flygplanets störtningshastighet ligger strax över
55 m/sek., avlägsnar sig en från detsamma hoppande
människa mycket långsamt från flygplanet. Är
exempelvis flygplanets fallhastighet 60 m/sek., så är den
hoppandes fallhastighet efter 3 sek. fortfarande 57 m/sek.
Flygplanet har härunder fallit 180 m och den hoppande
blivit efter endast omkring 4,5 meter. För att den
hoppande skall bliva efter 8 meter (utlösningslinans
ungefärliga längd), erfordras ungefär 4 sek., varunder
flygplanet fallit 240 meter. Även med större differens mellan
v0 och vmax avlägsnar sig den hoppande relativt
långsamt från flygplanet. I tabell 3 äro för en serie
stört-ningshastigheter (v0) sammanställda värden på de tider,
som erfordras, för att en utlösningslina om 8 m längd
skall sträckas, ävensom av de härunder tillryggalagda
fallhöjderna och den hoppandes hastighet i det
ögonblick. då linan sträckts.

Tabell 3.

Tid för utlös- Den hoppandes
Vo ningslinans Fallhöjd hastighet vid
sträckning sträckt lina
60 ml sek ................ 4 sek. 240 m. 56 m/sek 1
70 2 „ 140 „ 62 „
80 1>5 „ 120 „ 69 „
90 1,2 „ 110 „ 77 „
100 ii ................. 1 „ 100 „ 84 „

För ett i en spin störtande flygplan är en vertikal
hastighet av omkring 60 m/sek. och strax däröver mycket
vanlig. För det extrema fallet av ett lodrätt störtande
flygplan äro sålunda anmärkningarna mot den
automatiska utlösningens långsamhet väl grundade. Ett dylikt
fall torde emellertid sällan förekomma utan som regel
flygplanet även utföra rörelser vinkelrätt mot lodlinjen,
varigenom utsikterna för att utlösningslinan skall
sträckas inom en mindre riskabel tidrymd resp. fallhöjd ökas.

Av sista kolumnen i tabell 3 framgår, att vid de större
störtningshastigheterna (80—100 m/sek.) den hoppandes
hastighet hinner reduceras med 13 à 16 %, innan den
8 m långa linan utlöser skärmen. För att i något
avsevärd grad öka denna reducering av den hoppandes
hastighet i utlösningsögonblicket skulle utlösningslinans
längd behöva göras avsevärt längre än 8 m. För att
exempelvis vid en störtningshastighet av 100 m/sek. den
hoppandes hastighet skall reduceras till 70 m/sek. åtgår
enligt fig. 1 2,5 sek., varunder den hoppande blivit
ungefär 40 meter efter flygplanet. För att i detta fall
uppnå en reducering av fallhastigheten med 30 %
kräves alltså en 40 m lång lina, medan en reducering med
16 % erhålles med en 8 m lång lina. En kraftig
reducering av den hoppandes hastighet i
utlösningsögonblicket kräver alltså en mycket lång utlösningslina,

En avsevärd ökning av utlösningslinans längd utöver
den nu vanliga av omkring 8 m, i akt och mening att
minska risken av för stora påkänningar vid stor
hastighet, skulle emellertid avsevärt öka den nyss avhandlade
risken av för långsam utlösning vid hopp från med
måttlig fart (omkring 60 m/sek.) störtande flygplan, varjämte
lång utlösningslina innebär ökade möjligheter för den
hoppandes intrassling i linan vid voltande fall.

En utlösningslina bör icke hava större längd, än att
risken för skärmens intrassling i flygplanet vid
utlösningen elimineras. Risken av utslag vid stor hastighet
bör mötas på annat sätt än genom en lång utlösningslina.

Vid det icke automatiska systemet kan, såsom
tidigare nämnts, utslag vid för stor hastighet förhindras
därigenom, att den hoppande dröjer med
utlösningsmanövern, tills hastigheten bromsats upp tillräckligt.
Såsom i tabell 2 exemplifierats, kan detta emellertid vid
lodrät störtning fordras ganska stor fallhöjd, vilken i
många fall (vid olyckor på låg höjd) kanske icke står
till buds.

Den rationellaste vägen att söka lösa denna svårighet
är tydligen att söka en sådan lösning av själva
fallskärmens konstruktion, att skärmen, utan att utsättas
för farliga påkänningar och utan att åstadkomma en
farlig chock å den hoppande, kan utlösas även vid
mycket stor hastighet.

Är en dylik lösning av själva skärmens konstruktion
funnen, synes det lämpligaste utlösningssystemet vara en
kombination av automatiskt och icke-automatiskt
utlös-ningssätt. Den automatiska utlösningen kan härvid
användas såsom den ordinarie, medan den manuella
utlösningen kan tillgripas i de fall, då den automatiska visar
sig fungera för långsamt eller icke alls. Erfarenheten
uppvisar exempelvis flera fall, då den hoppande glömt
att fasthaka utlösningslinan vid flygplanet. Ett dylikt
system tillvaratager det icke-automatiska systemets
förtjänster och eliminerar samtidigt i görligaste mån de
risker (exempelvis då den hoppandes förmåga att
betjäna utlösningsmekanismen av en eller annan anledning
förlamats), som onekligen åtfölja det icke-automatiska
systemet.

En kombination av de båda utlösningssystemen kan
givetvis hava sina fördelar även i det fall, att
fallskärmen beträffande hållfasthet och chock vid stora hastig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free