- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
222

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 26 maj 1928 - Förslaget till stadsbyggnadslag, av M. Ehrenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

I 32 kap. 24 § är upptagen bestämmelse därom att den
allmänna uppsikten över stadsbyggnadsväsendet jämte
det därtill hörande mätningsväsendet och
fastighetsregistret skall tillkomma byggnadsstyrelsen. Konungens
befallningshavande har att, var inom sitt län öva
tillsyn över stadsbyggnadsväsendet. Konungens
befallningshavande skall till sitt biträde hava länsarkitekt.

Enligt stadgande i 32 kap. 26 § i förslaget skall
rådhusrätt, där sådan finnes, vara äg odelning srätt i stad.
Den lagfarne ledamot i rådhusrätten, som därtill utses,
skall vara ägodelningsdomare. I stad där rådhusrätt ej
finnes ävensom i municipalsamhällena och övriga
stadsbyggnadsorter skall ägodelningsrätten bestå av
ägodel-ningsdomaren i den domsaga, vartill orten hörer, jämte
tre ägodelningsnämndemän, utsedda i särskild ordning
på sätt i paragrafen närmare angives.

Promulgationslag.

De sakkunnigas betänkande innehåller särskilt förslag
till lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av
stadsbyggnadslagen. Detta förslag upptager bland annat
föreskrifter, avsedda att göra
stadsbyggnadsbestämmelser tillämpliga beträffande jämväl det enligt äldre
stadsplaner planlagda området.

Sålunda stadgas i 3 § av förslaget till
promulgationslag, att, därest för byggnadskvarter erforderliga
bestämmelser angående kvarterens utnyttjande ej blivit av
konungen fastställda, förslag till sådana bestämmelser
skall så snart ske kan uppgöras och senast inom 5 år
sedan stadsbyggnadslagen trätt i kraft hava i
vederbörlig ordning underställts konungens prövning. Hava för
visst område stadsbyggnadsbestämmelser icke på sätt
nu sagts och inom sålunda stadgad tid blivit
underställda konungens prövning, må inom området
nybyggnad icke företagas eller tomtbestämning verkställas
förrän sådana bestämmelser för området fastställts, dock
må konungens befallningshavande, då synnerliga skäl
därtill äro, i särskilt fall medgiva tillstånd till
nybyggnads uppförande och tomtbestämnings verkställande. Är
område helt eller till större delen på ett bestående sätt
bebyggt, må konungen kunna medgiva anstånd med
stadsbyggnadsbestämmelsers upprättande utöver tid,
som nyss sagts.

Bestämmelser av motsvarande innebörd finnas
upptagna i bostadskommissionens förslag till
byggnadsstadga. De sakkunniga framhålla i motiveringen till
förslaget till promulgationslag, att uppgörandet av
stadsbyggnadsbestämmelser för äldre stadsplaneområden ej
får ske schablonmässigt utan förutsätter en ur såväl
arkitektoniska som rättsliga synpunkter ingående prövning
från fall till fall av det befintliga bebyggandet och dess
art samt uppkomna rättsförhållanden.

I avvaktan på upprättandet på sätt nu sagts av
stadsbyggnadsbestämmelser för de äldre stadsplaneområdena
skola enligt 5 § i förslaget till promulgationslag i de nya
byggnadsordningar, som i följd av stadsbyggnadslagens
ikraftträdande bliva erforderliga och som förutsättas
skola inom ett år efter ikraftträdandet underställas
konungens prövning, i särskilt kapitel intagas föreskrifter,
som svara mot de stadsbyggnadsbestämmelser, som skola
finnas.

För att hindra att, innan ännu varken ny
byggnadsordning blivit fastställd eller
stadsbyggnadsbestämmelser upprättade för visst äldre stadsplaneområde, inom
detsamma ett olämpligt bebyggande äger rum. stadgas
i 6 § av förslaget till promulgationslag, att, där i
samhällets gamla byggnadsordning eller byggnadsstadgan
för rikets städer föreskrifter finnas, vilka icke stå i
överensstämmelse med vad i stadsbyggnadslagen är beträf-

fande de allmänna grunderna för
stadsbyggnadsbestämmelser stadgat, fråga om lov till byggnadsföretag,
beträffande vilket dylikt förhållande föreligger, skall
underställas konungens befallningshavandes prövning.

Utbildningen av stadsbyggare och stadsmätningsmän.

I en särskild avdelning av sitt betänkande hava do
sakkunniga till behandling upptagit frågan om
utbildningen av stadsbyggare och stadsmätningsmän.

Beträffande utbildningen av stadsbyggare framhålles
i betänkandet, att för närvarande i vårt land icke
finnes någon samlad undervisning i syfte att utbilda
fackmän för planläggning av städer och stadsliknande
samhällen. De som nu syssla därmed liava i regel genom
självstudium och praktik förskaffat sig erforderlig
kompetens utöver en grundutbildning representerad av
arkitektexamen eller civilingenjörsexamen inom väg- och
vattenbyggnadsfacket och i viss mån även
lantmäteri-examen. Efter att hava påpekat bristerna i det sätt, på
vilket förhållandena i nu ifrågavarande avseende för
närvarande äro ordnade, och framhållit, att beredande
av nödig utbildning av fackmän vore en nödvändig
förutsättning för ernående av ett gott stadsbyggande, hava
de sakkunniga i betänkandet framlagt ett utkast till
ordnande av undervisningen för utbildning av stadsbyggare.
Enligt detta utkast skulle undervisningen för
stadsbyggare öppnas såväl från arkitekt- som från väg- och
vattenbyggnadsavdelningen å Tekniska högskolan. Såsom
en möjlig anordning kunde tänkas, att efter en 2-årig
utbildning å någondera fackavdelningen skulle under tredje
året ett ömsesidigt kompletterande av utbildningsämnena
ske, i det att den inom arkitektavdelningen, som skulle
bli stadsbyggare, finge studera vissa ämnen, som hörde
till väg- och vattenbyggnadsfacket, och i motsatt fall
tvärtom. Under fjärde året skulle undervisningen börja
innefatta mera speciella stadsbyggnadsämnen jämte
enklare övningsuppgifter men fortfarande avse en
huvudsaklig utbildning såsom arkitekt eller ingenjör. Först
under ett femte utbildningsår skulle de båda
utbildningsgrenarna helt förenas och den egentliga
specialutbildningen äga rum med föreläsningar i stadsbyggnadskonst,
rättslära m. m. samt övningar i planläggning av större
samhällen. Den som utbildat sig å arkitektlinjen vore
arkitekt, den å väg- och vattenbyggnadslinjen
civilingenjör och båda vore utexaminerade stadsbyggare.

Vid den skissning av undervisningen, som i
betänkandet sålunda gjorts, har enligt detsamma utgångspunkten
varit, att utbildningen icke i högre grad specialiserades
än att nödig fackkunskap stode övrig för emottagande
av uppdrag av närliggande art.

Beträffande undervisningen för utbildning av
stadsmätningsmän framlägges i betänkandet det förslaget, att i
samband med ordnandet av undervisningen för
stadsbyggare särskild utbildning till stadsmätningsmän skulle
anordnas vid Tekniska högskolan för de väg- och
vattenbyggare och lantmätare, vilka ville ägna sig åt denna
verksamhetsgren. Därvid skulle en motsvarande
ömsesidig komplettering av ämnen ske som ovan angivits i
fråga om arkitekters och väg- och vattenbyggares
utbildning till stadsbyggare. I undervisningen skulle ingå,
förutom en kurs av omfattning motsvarande den som nu
finnes i lantmäteriundervisningen beträffande
planläggning av stadsbyggandet, vilken kurs skulle överflyttas
till Tekniska högskolan, vissa föreläsningar och övningar
i de speciella ämnen, av betydelse i förevarande
utbildningssyfte, särskilt i fråga om detalj in delningen av de
planlagda områdena, de rättsliga regleringar, som
stadsbyggnadslagen komme att inrymma, samt vissa elemen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free