- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
226

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 26 maj 1928 - Elevfrekvensen vid de tekniska fackskolorna, av Svenfredrik Möller - Gammalmodig bekvämlighet, av —n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

ket en uppdelning å fyra linjer, vilka endast i första
klassen hava fullt gemensamma kurser. Denna första
klass kan därför betraktas som en slags förberedande
kurs för de på densamma byggda, följaktligen tvååriga,
"fackskolorna". På fullt samma grunder kunna andra
och tredje klasserna vid Borås- och Norrköpingsskolorna
sägas på vardera platsen bilda tre tvååriga "fackskolor"
med resp. skolors första klass som förberedelsekurs,
enär även dessa skolor arbeta med linjeuppdelning
under de båda sista läsåren.

Till landets "fackskolor" kunna ock räknas do båda
tvååriga bergsskolorna i Falun och Filipstad, vilka torde
komma övriga ovannämnda skoltyper rätt nära.

Utom nu uppräknade skolor finnas — jämför ovan —
andra tekniska mellanskolor i Eskilstuna, Göteborg,
Härnösand, Malmö och Stockholm. Dessa skola
emellertid av diverse skäl utelämnas vid den i nedanstående
tabell utförda sammanställningen av elevfrekvensen vid
de enligt ovan definierade "fackskolorna". I tabellen
finnes medelantalet elever per klass och skola under
den sistförflutna femårsperioden uträknat och därjämte
uppgift på såväl det största som det minsta antalet
ordinarie elever, som under nämnda tid förekommit i en
och samma klass och skola.

Sifferuppgifterna i ovanstående tabell torde utan
vidlyftiga kommentarer kunna tala för sig själva. Av
sammanställningen framgår, att förhållandena vid de skolor,
som statsrevisorerna anmärkte på år 1923, sedan dess ej
torde hava förändrats till det bättre. Elevfrekvensen

Tab. över elevfrekvensen vid 17 st. "tvååriga", tekniska
fackskolor under höstterminerna 1923—1927.

Fackskolans art Fackskolans ort Antal ordinarie per klass elever

[-Max.-antal Medel-:-]

{+Max.- antal Medel- : antal Min.-+} antal [-Min.-antal-] ;
Byggnadsteknisk Borås .................... 2 0,9 0
Malmö .................... 10 5,9 3
Norrköping............ 11 6,9 3 :
Elektroteknisk Västerås ................ 9 6,1 2 i
Örebro .................... 30 22,5 8
Kemiskt teknisk Borås .................... 6 3.2 0
Malmö .................... 8 4,2 2
Norrköping............. 5 2,9 1
Örebro .................... 18 i 13 9
Maskinteknisk Borås .................... 15 10 3
Malmö .................... 26 13,8 5
Norrköping............ 13 7,7 5 1
Örebro.................... 44 34,6 ! 27 ;
Merkantiltteknisk Örebro .................... 16 8,7 3
Träteknisk Härnösand ............ 4 2,8 o i
Bergsskolor Falun .................... 15 5.6 2 i
Filipstad 1 ............ 13 5,9 a 1

1 Uppgifter för höstterminen 1925 hava icke varit tillgängliga.

är, om man bortser från de tre största fackskolorna i
Örebro, anmärkningsvärt liten vid samtliga skolor.

Svenfredrik Möller.

GAMMALMODIG BEKVÄMLIGHET.

Det är alltid vanskligt att inlåta sig på kritik av
anordningar och förhållanden inom ett av de tekniska
specialområdena. Man blir så lätt slagen på fingrarna.
Mot det av varje som helst sakkunskap oförvillade
lek-mannaomdömet mobiliseras hela den facktekniska
arsenalen av omöjligheter, och förslagsställaren står där med
sin kritik och sitt eventuella uppslag. Risken är alldeles
särskilt stor, då det såsom i förevarande fall avses att
komma med några små erinringar beträffande den
tradi-tionsmättade skeppsbyggnadskonsten, vilken nära nog
fördjupar sig i sagans dunkel, och inom vilken man
måhända därför också haft svårt att frigöra sig från äldre
generationers uppfattning i olika avseenden. Det står
ännu i livlig erinran, hur illa tillhyvlad den stackare
blev, som förra året i dagspressen sökte framföra några
förslag rörande ökad farthastighet och bättre
kommunikationer över huvud beträffande närtrafiken sjöledes.
Det är ju intet tvivel om, att förslagsställarens tro på de
tekniska och ekonomiska möjligheterna att förverkliga
hans anspråk voro högst väsentligt överdrivna, men ett
uns av sanning fanns det måhända i den då framförda
kritiken. Det vare fjärran att här vilja ta upp till
diskussion något så omfattande och invecklat som själva
fartygsbyggandet. Nej, saken gäller nu endast något
för skeppsbyggnadsspecialister ganska intresselöst men
för passagerarna ej alldeles oviktigt, den utrustning för
de resandes bekvämlighet, som bestås våra för kortare
kust- och skärgårdstrafik avsedda fartyg.

Man förstår så väl, att det inte är lätt att vara alla
till lags. De rederier, som besörja den dagliga kust- och
skärgårdstrafiken ha en hel del önskemål att komma
med. som de önska beaktade vid konstruktionen av sina
båtar. Dessa skola gå i trafik, om inte alla av dem
året runt, så flertalet dock även under senhösten och

förvåren i kallt och blåsigt väder. Passagerarna vilja
ha krypin både uppe och nere. Inbyggd matsal med
fönsterplatser måste finnas både för vinter- och
sommar-resande. En hel del av huvuddäcket måste särskilt höst
och vår, då byggnadsarbete och spannmålstransporter
pågå samt vid tiden för ut- och inflyttning till landet
vara tämligen fritt för att kunna användas som
upplagsplats. Allt detta medför en viss fastlåsning av däckens
plananordningar.

Men vad blir följden för de arma passagerare, som
dag ut och dag in under de trenne sommarmånaderna
trafikera skärgårdsbåtarna, och vilkas avgifter jämte
inkomsterna från de extra söndagsturerna utgöra den
egentliga guldgruva, ur vilken rederierna ösa? Ja, de
få nöja sig med en nog så gammalmodig bekvämlighet.
På huvuddäcket en smal bänkrad, längs det stundom
inbyggda, stundom akterut öppna däcket. Ryggstödet
utgöres ofta endast av fartygssidan eller brädgången med
därtill fästade stag och stöttor för överbyggnadsdäck.
Ovanpå pannrummet runt skorstenskappen äro
naturligtvis särskilda sittplatser anordnade, där det är ett
synnerligen gott och varmt ryggstöd mot maskin- och
pannkapparna. Till äventyrs finns akterut mitt på däck
ett par fasta bänkar, ifråga om bristande bekvämlighet
till och med överglänsande en salongsstol i empirestil.
För de inbyggda passagerareutrymmena saknas gärna
varje som helst anordning för ventilation frånsett det
behagliga drag, som från spygatter och öppningar för
pollare m. m. sveper kring de resandes fötter.

På övre däcket äro förhållandena ungefär enahanda.
Den som ryggstöd för huvuddäckets bänkar fungerande
fartygssidan ersattes här av ett relingsräcke. Mellan
däckshus, vanligen flankerat av fasta bänkar, och
reling finnas smala passager, längs vilka man genom att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free