- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
227

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 26 maj 1928 - Göteborgsmötet - Gammalmodig bekvämlighet, av —n - Notiser - Torvkongressen i Laon (Aisne)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

227

kliva över utsträckta fötter och lekfullt utplanterade
kappsäckar, knyten och paket får söka sig fram till en
ledig plats, nota bene om vägen ej definitivt spärras av
resande, utplacerade på tältstolar. Vid större tillförsel
av resande anordnas emellan de fasta bänkraderna
parallella rader av låga träbänkar utan varje som helst
tillstymmelse till bekvämlighet. Vid regnväder intältas
överdäcket och det till äventyrs akterut öppna huvuddäcket,
varigenom i gynnsamma fall de resande bli någorlunda
skyddade för regn och blåst. Lika ofta måste dessa
emellertid på överfyllda båtar ta sin tillflykt till täckta
trappor, gångar och passager. De arma stackare, som
inte komma längre vid stark resandetillströmning än till
det ej sällan helt öppna fördäcket få vid regnväder sina
känslor för skärgård och båtresor betydligt avsvalkade.

Nu skall villigt erkännas, att här skisserade
förhållanden visst icke råda på alla båtar eller äro regel, men att
de dock förefinnas i så stor utsträckning resp. inträffa
så pass många gånger varje sommar, att det kan vara
berättigat ställa den frågan, huruvida icke herrar
fartygskonstruktörer — vid den årliga eftersynen och
uppfej-ningen av båtarna — med något eftersättande av
traditionen ocli sjömässigheten för att icke säga slentrianen
skulle kunna få fram en inredning på kust- och
skärgårdsbåtar i närtrafik, som tager någon mera hänsyn till
de resandes bekvämlighet än vad nu är fallet.

Frågan är icke betydelselös ur rederiernas egen
synpunkt. Biltrafiken har visat sig vara en svår konkurrent
till sjötrafiken, särskilt under kall- och
regnvädersperioder sommartid. Ett rätt så systematiskt arbete pågår
att få fram bilvägar till platser för mera intensivt
som-marnöjesbebyggande. I många fall göres t. o. m.
betydande uppoffringar för att åstadkomma broförbindelser
till sådana öar, där detta är möjligt.

Denna fråga skulle inte förts på tal, om inte exempel
förelegat från många platser utomlands, hurusom man
just på sådana kortväga sjöförbindelser, varom här är
fråga, gjort ansträngningar i konstruktiv väg för att
tillfredsställa de resande.

Det är sålunda icke ovanligt att finna båtar, där hela
fördäcket är överbyggt. Det behöver icke medföra några
omöjligheter att på överdäcket och aktre delen av
huvuddäcket anordna en tät fartygssida upp till bryggdäck
istället för ett genombrutet relingsräcke. Det förefaller
icke heller orimligt, att man i denna (fartygssidan) skulle
kunna fälla in upp- och neddragbara fönster ungefär som
förhållandet är med fönsterna i järnvägsvagnar. Och
varför skall en betydande del av de fasta bänkarna på
däcken vara så placerade, att dc resande tvingas vända
ryggen mot sjön. Skulle det icke vara möjligt att på
samma sätt som i motorbåtar, spårvagnar och
järnvägsvagnar ställa bänkarna vinkelrätt mot fartygets
längdriktning med tillträde från en gång i mitten. Det
förefaller icke osannolikt, att man därigenom skulle bekvämt
kunna anordna platser för ett större antal resande än
vad man nu uppnår genom att ställa fram lösa bänkar
och tältstolar. Allt som allt synes det högst sannolikt,
a,tt man utan att inkräkta på vare sig
skärgårdsbåtarnas sjövärdighet eller ekonomi vid en
förutsättningslös prövning av möjligheterna skulle kunna
anordna dessa betydligt mera praktiskt och angenämt än vad
som nu ofta är fallet. Det gäller bara att göra sig fri
från gammal slentrian.

—n.

Redaktionen bereder gärna plats för belysning från
fackmannahåll av det genom förestående inlägg
upprullade spörsmålet.

GÖTEBORGSMÖTET.

(Forts. fr. 217.)
med kamratskapens band från fjärmare eller närmare
tider, skola utgöra de sammanhållande faktorerna. På
styrelsens inom Teknologföreningen arbetsprogram har
under lång tid stått frågan om samarbete med övriga
svenska och nordiska ingeniörsföreningar.
Teknologföreningen har nu sökt att i någon mån och på ett praktiskt
sätt förverkliga en del av önskemålen genom att i
samarbete med Tekniska samfundet avhålla sitt ordinarie
årsmöte. Därmed är ju ej den stora generella
samarbetsfrågan löst, men man kan hoppas ett steg är taget i rätt
riktning. Det är ju dock en stor bärande tanke, som
ligger bakom ingenjörsföreningarnas verksamhet, att
inom sin krets samla det bästa som finnes av tekniskt
vetande, att genom klarläggande utbyte av tankar och
rön överföra detta vetande till viktiga praktiska och
ekonomiska resultat, att härigenom utanför
kamratkretsen skapa förstående för och erkännande av den tekniska
vetenskapen, dess utövare och tillämpare. Med
tillfredsställelse och stolthet se vi, huru de svenska ingenjörerna
och arkitekterna ej endast inom landets gränser utan
långt utom desamma förstått att göra det svenska
namnet och den svenska ingenjörskåren kända och
uppskattade. Vi se också, huru den svenska industriens
produkter inom skilda områden gå segrande fram i världen,
förvisso till stor del med den tekniska vetenskapens hjälp
och på grund av den svenske ingenjörens insats. Må vi
alla som arbeta på teknikens och industriens fält städse
bära i tankarna det ansvar, som ligger i ingenjörens
arbete samt besinna, att ingenjörsnamnet förpliktar: det
förpliktar till individuellt rättrådigt livsarbete; det
förpliktar till ett ärligt öppet samarbete med kamrater och
kolleger.

I fortsättningen av sitt anförande vände sig
ordföranden till representanterna för såväl do nordiska
grannländerna, som våra egna lokala ingenjörsföreningar, därvid
Särskilt riktande ett varmt tack till Tekniska samfundet
för den kraftiga hjälp, teknologföreningen erhållit vid
ordnandet av årsmötet och den stora gästfrihet, som
visats under detsamma.

I den artikel, som professor Bodman skrivit i vårt
Göteborgsmötesnummer har också erinrats om den gamla
frågan, att närmare knyta Teknologföreningen och dess
större systerföreningar i landsorten till varandra, samt
framkastats tanken på att nu taga upp förnyade
förhandlingar och denna gång blott mellan samfundet och
Teknologföreningen. Otvivelaktigt har också genom det
nyss tilländalupna årsmötet förutsättningarna för att
förverkliga detta gamla önskemål kommit in i ett aktuellt
skede.

Det gäller att smida medan järnet är varmt.

NOTISER

Torvkongressen 1 Laon (Aisne). Under tiden 8—12
juii 1928 hålles i Laon den första internationella
torvkongressen. År 1927 hölls även en torvkongress i Laon, men
denna var ej att räkna som internationell. jÅrets kongress
är förlagd till en sådan tidpunkt, att den kommer
omedelbart efter bränslekongressen i Paris och strax fore den
industriella kemikongressen i Strassburg.

Programmet omfattar föredrag om vetenskapliga studier
ifråga om torv och torvmossar, torvmossarnas tillsyn och
underhåll, torvens upptagning, behandling och utnyttjande
samt torvindustriens ekonomiska organisation.

Anmälan om deltagande i kongressen skall snarast
möjligt insändas till Stecrétariat du Congrès International de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free